Lyssna på Lennart

Calazans, en härlig herre

2012-01-25T14:16:00.000-08:00

Daniel Calazans är en av dem jag haft kontakt med sedan många år, facklig ledare på Scania i São Paulo. Han är också aktiv i den svarta rörelsen och i sociala aktiviteter för gatubarn och barn i riskzonen, ett projekt som arbetare på Volkswagen i Tyskland och Brasilien driver tillsammans.

Calazans är radikal, men han är trogen PT. Han talar med Gramsci om att erövra de politiska hegemonin i Brasilien, övergå från representativ demokrati till deltagande demokrati, sprida industri och kunnande över landet. Själv kommer han från Bahia och det märks på hans hjärtlighet. Själv kommer han från mycket tunga förhållande, slummen de första 20 åren. Nu har han studerat antropologi, juridik, ekonomi och statskunskap på universitetet. men när han lämnar Scania och det fackliga arbetet, vill han gå tillbaka till de sociala rörelserna, han glömmer inte sitt ursprung bland de som nästan inte hade ett hem.

Han håller med om att både fack och sociala rörelser varit passiva under Lula, man har inte velat förstöra hans projekt och regering. Allianserna har varit mycket breda. Men skulle det behövas skulle vi ut på gatorna igen skrattar han. Snart kan vi också ta ett steg vidare, när vårt projekt är mer förankrat. Och så vill han komma till Sverige och möta facket på Scania hos oss

Estrella da juventude (Ungdomens stjärnor)

2012-01-24T05:26:00.000-08:00

Estrella da Juventude, bandet som kom igång genom ett märkligt samarbete mellan MST:s vänner i Sverige, speciellt Anna och Johanna som just då var i Brasilien, Bagunçaço, Kiriaka från Göteborg och MST i bosättningen São Sebastião de Uitinga i det inre av Bahia.

Numera deltar de på MST:s alla större sammandragningar i Bahia och på fester i trakten, det finns också en ungdomsgrupp. Ikväll spelar de för att hedra min närvaro i bosättningen. I början spelade de ganska yxigt, inte tight och inte heller svängigt, snarare stolpigt som om de vore svenskar. Jag funderade på om det helt enkelt var en så stor skillnad mellan dem här i det torra inlandet och en lite mer avvaktande kultur och kustlandets mer livsbejakande sensuella och fuktiga.

Men nu hör jag det oregelbundna i de underliggande åttondelarna, som skapar den där spänningen. Motrytmerna dras som järnfilspån till pulsslagen, magneter som gör att rytmen blir tung och exakt. De har lärt sig.

De står uppställda som till fältslag, i en strikt formering. Inga danssteg, inte ens ett leende. En sådan enorm skillnad från Bagunçaço, där alla dansar hela tiden, uppfinner nya danssteg. Trummorna höjs i luften eller gör sin egen dans. Och så leendena, eller skall vi säga de ständiga förförelseförsöken från scenen.

Publiken är likadan, inga applåder, ingen dansar. Vad är detta? Blir man inte profet i sim hemstad eller är det så att det arbetstunga livet här inte inbjuder till lek? Jag blir nästan beklämd, tar upp applåder efter låtarna och få visst artigt gensvar. En tjej som går runt och fotar tar några hoppsansteg när hon rör sig. Jag hänger försiktigt på och hänger på rytmen med några steg. Då hörs förtjusta skratt bakom min rygg och faktiskt hänger några på med lite dans. Stämningen lättar och bandet får lite välförtjänta uppskattande applåder efter sista stycket.

Meiry och Miguel

2012-01-24T02:50:00.000-08:00

Det är så trevligt att komma tillbaka. Meiry och Miguel träffade jag för tio år sedan hos de Taklösa här i São Paulo. Meiry var entustiasten, henens Miguel var inte med på ockupationen, hängde på efterhand, lite tveksam. Det är väl minst fem år sedan de tvingades flytta, narkotikatrafiken hade tagit över och de var hotade. Som de sista av 12 aktivister flydde de sent en natt.

Efter det var Meiry ganska dyster, hon lämnade PT, tyckte Lula svek, var på väg in i PSoL, men tyckte inte om dem heller. Hon började studera, har nu en universitetsutbildning i pedagogik genom MST, trots att hon var analfabet innan ockupationen. Nu tycker hon att Lula trots allt gjort en hel del bra för Brasilien, den bästa president vi haft.

Nu ser de gladare ut. Det är Miguel som blivit medlem i PT, driver en organisation för att hjälpa olika grannskapsorganistioner vid sidan av sitt arbete som chaufför. Han har till och med fått förfrågan från den gamla ockupationen om hjälp. Just idag ser vi hur ett annat läger drivits ut med våldsamma medel. Detta trots att en domare gett dem rätten att vara kvar och processen för att ge dem rätten att bo kvar kommit långt. Men guvernör Alckmin från PSDB (socialdemokrater kallas de ) har gått allt längre åt höger.

De plockar fram den gamla ritningen från hur lägret skulle förvandlas och fylls av minnen. Vi ser på en video från lägret, det rinner tårar i Meirys ögon. Det var en så viktig tid, bägge lärde vi oss så mycket, det var avgörande för vårt liv.

Monica Salmaso

2012-01-20T10:35:00.000-08:00

Jag har hört henne på skiva och blivit förälskad och samtidigt varit förundrad över att hon inte blivit mer känd. Misstänker att hon varit för bra, inte satsat på att vara insmickrande. Monica Salmaso har heller inte spelat ut sig som en av de skira skönheterna. När hon dyker upp på Teatro Castro Alves gör hon det i långkjol med en sjal över axlarna, ger bilden av en hemmadotter på landet. Hon spelar heller inte ut utan står stadigt på benen.

Det är sant, hon når först inte hela vägen till mig, men sedan börjar jag lyssna. Hon har en fantastisk överklang i sin djupa alt och hon styr den säkert. Det är något nästan överjordiskt med hennes röst tillsammans med de två säkra musikerna. Alla kvällens låtar är skrivna av Chico Buarque och hon har valt flera av de mer lyriska men vågar sig på en del utflykter. Hennes version av Beatrice, sången Chico skrev med Edu Lobo, är redan klassisk. När jag spelar den brukar folk överväldigat fråga sig vad är detta. De långa kadenserna där hon lyckas behålla klangen när hon glider mellan oktaverna blir overkligt vackra.

Hon delar scenen med Zizi Possi, en äldre sångerska som glider in i en silvrig dräkt som skall föreställa elegant. Jag har aldrig sett henne förut trots att hon tillhör skiktet under de allra bästa. Monica kallar henne en föregångare som lärt henne mycket och först är det svårt att förstå. Här finns det dramatiska utspel, lite av kabaretsångerska som väljer de mest känslosamma sångerna av Chico. Um pedaço de mim gör hon känslosamt och fint och får jubel. Hon går upp och ner i intensitet medan Monica håller en linje. Ändå börjar jag förstår vad Monica menar, hon har samma kvalité i röstklangen och behärskar den suveränt. Ändå känns hon mer ålderdomlig i sitt utspel medan Monica känns mer modern nästan avantgardistisk i in hållning. Monica har också arbetat bara med rösten utan ord som ett instrument tillsammans med andra instrumentalister, en självständig konstnär. Jag tycker mycket om henne, men också Zizi vinner på att höras.
Ett kort klipp som kanske inte var det bästa numret

Clécia Queiroz

2012-01-15T13:28:00.000-08:00

Sist jag såg henne var nog för mer än 10 år sedan, jag tyckte inte om henne. Nu undrar jag varför. Jag tyckte att hon var överspelad på scenen, spelade teater utan innehåll. Påfrestande helt enkelt.

Så talade jag med Sebastian Notini som spelar med henne. Han berättar att hon är fantastisk på att få igång folk. Clecia är en sjungande skådespelerska, det är det hon använder på scenen. Som sångerska är hon habil men inte mer.

Jag beslöt att ge henne chansen när klockan blev ett på söndagen och det kändes som om jag arbetat nog vid datorn. Hon var kommunikativ redan från början, berättade för publiken att det bara var soundcheck och att det skulle dröja en kvart. Hon dansade in på scenen med ett vattenkrus av Bahia snitt och det stod sedan framme som törstsläckare. Hon kom in gulklädd som Ochun, kärlekens, guldets och lyckans gudinna. Sedan blev det mycket Bahia folklore, samba da roda, fin musik med ett bra band. Sebastian var ju med på slagverk.

Jag såg vad som retat mig sist, detta eviga leende, såg ut som en mask. Men det går att ändra sig. Jag märkte att hon verkligen ville vara nära publiken. De små danssketcherna var faktiskt effektiva, hon gick nära oss i publiken och lockade oss att sjunga och klappa chula takt.

Sedan blev det dans mitt i middagshettan, glad dans. Vi bildade små cirklar (rodas) och det var mycket fint. Hon kallade in Chocolate, en gammal sambista i skrynkliga blåjeans och en brun tröja som improviserade och hyllade damerna, bland annat en minst 70-årig tant som fick solodansa på scenen, så avslappnat folkligt.

Clecia kom ner från scengolvet och lekte en sånglek med oss där olika personer lockades att improvisera en text, skratt och jubel. Allra sist en stor roda med Clecia som fick oss alla att dansa. Så varmt och härligt mycket Bahia. Jag fick ge mig

Några dagar senare träffade jag en kompis som också är skådespelerska. Hon berättar att hon haft ungefär samma reaktion på Clecia som jag, mycket utspel, hon försöker vara en drottning på scen. Hon tyckte inte om henne. Men att detta nya när hon kör Samba de Roda, mer folkligt, visst lär vara annorlunda. Jag hade kanske inte så mycket fel i alla fall.

Plaststaden vid den suburbana avenyn

2012-01-10T11:49:00.000-08:00

Avenida suburbana i Salvador är ett äventyr. Den skraltiga bussen rusar fram i 70-80. Det fläktar skönt genom alla öppna fönster, att sitta vid ett av dem är sinnesvidgande, en känsla av frihet, som genomströmmar hela den glada bussresan som ger en lätt euforisk upprorisk känsla. På bägge sidor passerar en revy av husbyggen i samma anarkistiska stil, husen byggs helt planlöst, ny tegelvåning byggs över den andra, ser nästan antroposofiskt ut. Gränder mynnar leder lite var som helt, trappstigar klättrar djärvt uppför slänterna. På flera ställen har den väldiga förkastningsbrant som Salvador byggdes på rasat och dragit med sig hus, där folk har dött. På flera ställen har dessa sår lagats. Allt detta anarkistiska är egentligen format av nöden men sett från bussfönstret blir det till starka sinnesintryck.

En del av vägen omges vi av bilkyrkogårdar, eller skall vi kalla dem reservdelslager. På ett ställe sitter tre mån med svettblänkande överkroppar på marken med ett gäng elmotorer spridda runt dem, som om de rensade fisk. En affär är fylld av gamla vågar av alla dess typer.

De taklösas läger Cidade Plastica har nu funnits i fem år i Periperi här vid Avenida Suburbana. Långsamt växer de små träbarackerna till sig och blir tegelhus, i en del fall flera våningar, Stadens löfte om att bygga hus hålls inte och träet ruttnar, säger Jessé som, med sina blå ögon av holländskt ursprung till den mörka huden, blir min värd.

Kvinnokooperativet som serverar mat går lite på lågvarv. För ett tag sedan kom det till skottlossning därinne och en av de besökande gatsoporna fick en kula i axeln. Dessa kommer inte tillbaka. Killen som sköts dog, en narkotikauppgörelse. De 100 besökarna sjönk till 25, men nu börjar de komma tillbaka, men det är bara tre anställda. Rita Cassira arbetar sex dagar i veckan, de andra tre var. Jessé som arbetar som nattvakt (plus att han fiskar, driver en liten affär och gör andra små insatser) ställer upp som frivillig medhjälpare.

Matsalens vänstra vägg belamras av en imponerande hög cementsäckar. De skall användas till att bygga det bibliotek som just skall byggas vägg i vägg. Jessé berättar att de skall bygga det själva gemensamt efter de arkitektritningar som finns, kanske börjar de redan i morgon.

Silvanice da Silva Souza arbetar där torsdag till lördag och tjänar 1200 i månaden för detta. Hon är ganska nöjd med detta. Det viktiga för henne är att få papper på huset hon nu bor i, ett ganska provisoriskt sådant. Då kan jag börja betala för el och vatten, det känns mycket tryggare så säger hon. Det har blivit bättre med Lula tycker hon och är egentligen ganska nöjd.

Mitt över gränden finns Marlene Bispo de Artes tegelhus. Hon har sparat ihop tegelstenarna en efter en. Hennes man Antonio är inte till mycket hjälp, han ser lite förvirrad ut i soffan Marlene. Jag samlar ihop PET-flaskor och säljer, det är återvinning och är ju bra. De pengarna använder han bara till att supa, det är det han duger bäst till, skrattar Marlene när han gått ut. Hon skall ha ett nytt barn om fem månader, det yngsta är 16 så det blev lite tid emellan. Hon gör allt möjligt för att tjäna pengar, man får ju inte ge upp säger hon. Sist grävde hon ett hål vid ett bygge, det fick hon 80 kronor för, på fredag blir det ett nytt hål säger hon skrattande och 80 kronor till. Både hon och Jessé är nöjda med Lula, tycker att det blivit lite bättre. Men det är mycket kvar. De utlovade statliga husen vore bra, för just nu står det stilla här i lägret tycker de.

Bolsa Familha, familjepengen

2011-12-29T07:28:00.000-08:00

Det system med ekonomiskt stöd till fattiga familjer som finns i Brasilien under namnet Bolsa familha har väckt internationell uppmärksamhet. Det har setts som ett skäl till att den brasilianska ekonomin klarat sig så bra. Ekonomiprofessorn Eduardo Faganí varnar för att många länder tagit över denna åtgärd, som egentligen inte är så kostsam, utan att se helheten i den brasilianska politiken. Ett sådant här stöd, genomfört medan man samtidigt drar ner på statens åtgärder, kan vara farligt. Det kan också uppmuntra politiker till att försöka köpa billiga röster.

Som ett svar på posten annonserar nu den svenska regeringen att man kommer att kräva att elever går i skolan för att få olika bidrag. Här i Brasilien kopplas Bolsa familha så, men skälet är att barnen inte skall tvingas att arbeta istället för att gå i skolan, en helt annan utgångspunkt, ingen bestraffning.

Faganí pekar på flera samtidiga åtgärder från den brasilianska regeringens sida. En kraftfull progressiv ekonomisk politik från regeringen för att styra ekonomin, skapandet av 12 miljoner nya arbetstillfällen, kraftigt ökade sociala utgifter i olika program, kraftigt höjda löner för de lågavlönade, på åtta år har minimilönen ökat med 80 procent i reellt penningvärde (detta är kanske den viktigaste åtgärden), en demokratiseringen av landet genom olika reformer och en satsning på att bekämpa fattigdomen.

Faganí skriver sitt inlägg för att varna länder att ta över Bolsa familha och samtidigt dra ner på statens engagemang och sociala satsningar i tron att Bolsa familha skulle vara en patentmedicin. Jag tror inte han i sin vildaste fantasi kunde föreställa sig att något så dumt som den svenska regeringens förslag skulle kunna åberopa exemplet Bolsa familha.

Brasilianska banker

2011-12-27T07:34:00.000-08:00

Jag läser om varför finanskrisen 2008-9 inte slog så hårt i Brasilien. Ett viktigt skäl var att det finns två statliga banker, Banco do Brasil och Caixa Federal förutom investeringsbanken BNDES. Under krisen blev det ont om krediter eftersom bankerna plötsligt inte ville låna ut, framförallt inte till mindre företag. Men eftersom dessa banker var statliga kunde Lula gå in och bestämma att ni skall inte fungera som en kommersiell bank, ni måste låna ut. Han avskedade till och med chefen för Banco do Brasil. I Sverige hade vi Nordea, men regeringen vill av ideologiska skäl inte ha kvar den, dessutom betalar man ut enorma bonusar. Den dogmatiska nyliberalismen är livsfarlig.

Gatubarn och gatufamiljer

2011-12-25T14:57:00.000-08:00

Det är lite märkligt, det säga att skillnaderna i Brasilien är på väg att minska, men det är svårt att uppfatta. Som utomstående ser jag att det finns mycket mer bilar, mer pengar har kastats in på lånemarknaden. Men jag ser nu rätt många familjer som bor på gatan, nästan fler. Jag tog denna bild på avstånd, känns svårt att gå för nära. Men det var två hela familjer som i flera dagar bott på busshållplatsen nära där jag bor. Lite rörande var den lilla julgran som den högra familjen ställt upp. Senare läser jag i en tidning att dessa familjer troligen gett sig ut på gatan för att vid jul är det lättare att tigga pengar så här.

Bagunçaço efter 15 år

2011-12-21T13:48:00.000-08:00

Jag var med på Bagunçaços 20 årsfest i dagarna fyra. Jag insåg då att jag varit med i denna egensinniga kulturförening i snart 15 år. Jag såg bilder på barn som blivit vuxna, jag såg mig själv le vänligt mitt i denna röra. Det svindlade till för mig, vad har jag varit med om

Det har varit en av mina principer i mitt arbete att alltid försöka återvända för att följa med en utveckling för att bättre kunna förstå. Vad har jag förstått efter alla dessa år? Det comunidade som Bagunçaço ligger i är fortfarande i mycket en gåta. Hur tänker folk, hur ser man på sina möjligheter, vilka politiska möjligheter finns det till förändring? Det jag mött har i stor utsträckning varit misstänksamhet och avundsjuka. Faktiskt inte så mycket mot mig, men rätt mycket mot grundaren Joselito. Han sägs ha pengar gömda någonstans, vara pedofil och så vidare. Ett utsatts samhälle att reagera på livsvillkoren. Där finns också motsatsen, ett nätverk av aktiva människor, ofta nära vänsterpartiet PT, som försöker organisera och arbeta med olika projekt för att förbättra. De är inte många och de försvinner lätt i mängden när misären och de egna närliggande behoven får regera. Förståelsen för att agera gemensamt är klart begränsad.

Men Raimundo, som jag bodde hos de första veckorna, har nu kommit in i stadsfullmäktige efter att länge outtröttligt ha arbetat med olika projekt. Honom såg jag som en tydlig profil med sina glimrande glasögon mot kvällshimlen under Bagunçaços fest. Det sker långsamma förändringar i politiken till det bättre, fast just långsamt.

Bagunçaço i sig är också en väldig erfarenhet. Som i mycket annat här är föreningen dominerad av grundaren, Joselito. De första åren hade jag svårt att bedöma honom, mina omdömen hoppade mellan fantastisk och hopplöst fåfäng. Till slut landade han trots allt väl. Han har nu också mognat och passerat ghettoungens självhävdelse lite bakom sig.

Påtagligare är det jag sett hos barnen och ungdomarna, det är sådana väldiga kast i livsödena. Många har blivit skjutna, av skumma poliser eller i knarkuppgörelser. En del av dem har varit änglar, men för det mesta finns vart och vitt mycket nära varandra. Renato, en av dem jag känt längst, har gjort tappra försök att bli en hederlig man, men han inte räckt till och just nu är han en sorglig figur.

Många andra har kämpat med sina livsöden, jag har sett många blivit ansvarsfulla fäder och mödrar. En nyckelreplik från en av dem under festivalen: Jag vill ha en anställning, inte bara arbete. För det är just det de ofta hamnar i, korta påhugg med dålig lön, det krävs en ordentlig yrkeskunskap för att hamna rätt och det är inte enkelt att få. Det är ett ständigt sökande, självkänslan pendlar som på en tennismatch.

Det finns mycket vackra öden, som Leo som var på väg att bli ett riktigt gatubarn men som räddades av en äldre kvinna och nu är en stilig ung man. Där finns också den föräldralöse Ricardo som försökt leva hederlig och ville anmäla när han sett polisen skjuta tre kompisar, honom sköt polisen.

Tjejerna är ett eget kapitel, så unga och kaxiga, men så tidigt mammor och stulna möjligheter till ett eget liv. Våldet finns där också skrämmande nära dem. Allt detta är ett moln av erfarenheter som inte är så entydiga på det personliga planet. På det samhälleliga är det desto tydligare. Det krävs skola, sjukvård och en arbetsmarknad som ger chanser. Detta samhälle ger inte det, det är inte byggt för att ge det. Lula har naggat lite i kanten på eländet, men det finns så oerhört mycket kvar att förändra. Jag har blivit radikalare av att se detta samhälle och fått ett viktigt perspektiv på vårt eget.

Jag lämnar nu några utdrag från rapporteringen av festivalen på Bagunçaços vänners hemsida http://bagunfriend.blogspot.com/ Man kan stötta Bagunçaço genom att teckna sig för ett månatligt bidrag, dessa ger en mycket bra grund för verksamheten och är en av förklaringarna till att verksamheten nu stabiliserats.

Projektet Alagados

Bagunçaços andra dag av firande ägnades projektet Alagados. Det är Silvia från USA (till höger) som driver detta projekt. Sju ungdomar från föreningen har fått chansen till universitetsstudier. Deras kursavgift betala och de får samtidigt ett stipendium på 600 kronor i månaden. Det är fler ungdomar från området som studerar på universitet och detta ser jag som en av de stora förändringarna, det har skapats en kontakt med en annan värld, det kan löna sig att studera.

Det serverades en feijoada för ett lite högra pris och pengarna gick till projektet. Dessutom serverades för första gången öl, det var bara vuxna som fick tillträde. Många av de gamla grabbarna (mest) dök upp, fick ta sig ett glas öl och vara vuxna. Kul att se hur de utvecklas, de flesta kämpar med att få ett arbete. Det är ofta utbildning som är den stora skillnaden. Flera sa att de arbetade som elektriker. Jag vill ha en anställning, inte bara ett arbete, uttryckte de det.

Det är sju ungdomar som läser på universitet. Till vänster Bira som tillsammans med Magal (som var ute och spelade) studerar musik. Eusilene (med rött hår), Joyce (i solglasögon) och Junior (vid micken) studerar socialt arbete, medan en tjej (i gul tröja) och Jackson (längst till höger) studerar juridik.

Joselito hedras för sitt arbete

Idag på Bagunçaços 20 årsdag hedrades Joselito av stadsfullmäktige i Salvador vid en ceremoni i det tradtionstyngda plenisalen. En av grupperna spelade och en fullmäktige ledde ceremonin som gav ett erkännande åt hans arbete. Det var riktigt trevligt.

I sitt tacktal talade Joselito om erfarenheterna av Sverige, ett land som för hundra år sedan var lika fattigt som Brasilien nu, Men jag har lärt mig att svenskarna organiserade sig och började studera, sa han. Det är så vi också måste göra sa han och vände sig till ungdomarna. Han talade också om att ge de svarta sin rättmätiga plats i Salvador, att representeras i fullmäktige efter sitt antal. Det var mycket mer roligt att vara med än jag tänkt, en riktigt fin ceremoni.

Farväl till Stockholm (för ett tag)

2011-12-15T14:09:00.000-08:00

Vart går vårt samhälle? David Harvey som analyserat kapitalismens utveckling talar om suburbaniseringen som ett sätt att skapa nya marknader att investera i för att skapa nya möjligheter till vinster. De väldiga villasamhällena i USA öppnade för stora investeringar i vägar, villor och sedan konsumtion en masse, oljeberoende, den amerikanska livsstilen. Den är inte bara ohållbar, den skapar också andra medborgare med andra intressen än det gemensamma. Den skapar också denna tillväxt utan innehåll som möjliggör en fortsatt kapitalackumulation.

Han talar också om rätten till staden, till den gemensamma staden som nu håller på att förloras. De allmänna platserna, torgen och gatorna som tagits över av kommersiella krafter eftersom de behöver expandera för att skapa utrymmen för nya investeringar för det krävs en ständig tillväxt för att garantera vinsterna.

Intressant i detta sammanhang är omvandlingen till bostadsrätter. Här görs medborgarna om till investerare, som bara får en sak gemensam, försvaret av värdet på investeringen. Dessutom tvingas de till att låna enorma summor, som i slutändan bara göder bankerna. Ungdomar hålls utanför boendet, liksom lågavlönade, invandrare som tvingas ut i allt fattigare ghetton. Där jäser det.

Jag bor själv i en bostadsrätt på Söder, visserligen ett gammalt HSB kvarter som byggdes med sociala syften och är så genomtänkt att det fungerar socialt. Fortfarande är föreningens syfte främst att skapa ett levande kvarter med sammanhällning, omsorg om varandra och gemenskap. Men jag märker hur en del nya innevånare främst ser föreningen som ett affärsprojekt. Det går att argumentera för vissa kulturella aktiviteter genom att säga att de också kan höja marknadsvärdet. Andra bostadsrättsföreningar på Söder börjar inhägna sina kvarter, vill ha bort störande aktiviteter. Multi-Kulti dödades av föreningen där den underbara lokalen låg. Några hos oss försöker istället nästan desperat att gå den andra vägen, vi försöker skapa ett uthålligt stadskvarter utifrån alla aspekter, ekonomi, ekologi, kultur, socialt

Jag måste erkänna att konstruktionen med en förening är bra, den skapar möjligheter. Kunde den bara frikopplas från detta spekulativa inslag vore det fantastiskt. Men hur tar vi oss ut ur detta att lägenheter sålts för sex miljoner, vilken bubbla som blåsts upp! Det är klart att de som bor där är livrädda för att hamna i en skuldfälla, som Grekland.

Hur frigör vi oss från de ekonomiska krafter som satt oss i ett skruvstäd? Varför känner sig folk tvungna att arbeta långt bortanför sin ork? Effektiviteten i vår produktion ökar hela tiden, men den ger oss inte möjligheten att leva det goda livet! Behövs det en ännu djupare kris för att ta oss ur detta? Jag minns uppbyggeliga berättelser från Island sedan deras bubbla sprack. Folk började bry sig igen.

Det viktigaste av allt, vi måste slita makten över vårt samhälle från dem som med piskan och moroten driver mot oss ett alltmer ohållbart samhälle.

Det stora tågrånet

2011-12-08T08:47:00.000-08:00

Min pappa arbetade hela sitt liv på järnvägen, vi brukar säga i vår familj att det är tur att han inte lever nu. Han skulle mått mycket dåligt över SJ:s förfall. Men jag vill påpeka att all den skit som händer inte är SJ:s fel. Hela skulden ligger främst på alliansen men också till viss del på socialdemokraterna.

Detta måste upprepas gång på gång när folk skäller på SJ. Skäll istället hela tiden på alliansen. De har lagt upp det som att det är det statliga företagets fel och så drar de denna eländiga privatisering ett varv till.

I Mikael Nybergs utmärkta bok "Det stora tågrånet" visar han mycket tydligt på hur bolagiseringen, uppstyckningen, det brutala vinsttänkandet, privatiseringen slaktat det fina företaget.

Två principer måste vara grundläggande:

1 Samordning och planering måste fungera utan mankemang.

2 Kunnig arbetskraft maskiner, reservdelar och annan utrustning måste finnas tillgängliga för att snabbt avhjälpa störningar och hålla lok, vagnar och infrastruktur i bästa skick

Han ger ett radband exempel på hur allt gått åt helvete på grund av den vansinniga politiken. Ett exmepel är passagerarna som fastnade i X2000 i mer än sex timmar. Hade det bara funnits ett SJ hade det lösts mycket enklare.

På mer principiellt plan finns det två intressanta problem

1 Det är inte längre lönsamt att hålla sig med en trafikledning som skulle kunna klara ett större problem. Den är underdimensionerad av ekonomiska orsaker.

2 Det är inte lönsamt att satsa i ny teknik om man kan förlora kontraktet tre år senare. Den hantverkskultur som funnits och hållit lok, vagnar och spår i skick har försvunnit.

Just på detta område är det smärtsamt att läsa om hur yrkeskunskap metodiskt smulats sönder. Underentreprenörer vill bara ha billig arbetskraft. I boken paraderar SJ anställda som plågas av att deras yrkeskunskaper inte längre tas i anspråk. Istället är det mangement och marknadsförare som har makten. I detta skulle pappa känt igen sig,

Fast jag skulle vilja påstå att det fanns problem också på den gamla SJ-tiden. Det som pappa var upprörd över lät faktiskt mycket lika denna kritik som finns i boken, centralstyrning utan kunskap om verkligheten. Det började redan då, men då kom tågen i alla fall för det mesta.

Så skäll som bandhundar på vår hycklande regering som säger sig vilja ta i klimatfrågan och fortsätter slakta SJ.

Allra sist: Järnvägen är sådan att man inte kan skilja trafik och spår åt.

Finanskrisens orsaker

2011-12-04T11:04:00.000-08:00

Jag har som många andra känt rätt stor förvirring kring denna finanskris, termerna flyger genom luften som osaliga andar. Det är så lätt att bara hamna i en enkel kritik av kapitalismen (Sådan är kapitalismen) (girighet) Jag lyssande på David Harvey från USA och läste hans senaste bok, Kapitalismens gåta. Jag tycket at jag fick ihop en del lösa trådar. Själva kärnan i det han sa att kapitalismen måste växa exponentiellt med 3 procent varje år, för att ge tillbaka vinster och hålla igång dynamiken. I längden är detta omöjligt, för detta utrymme finns inte, en gräns är naturens resurser. Det är därför man desperat föröker skapa nya marknader genom privatiseringar och genom att skapa nya finansiella instrument, som mest fungerar som pyramidspel och inte leder till produktiva inveteringar. Läs min artikel från Flamman där han också talar om stadens potential som ett motstånd, rätten till staden.

Nästa steg är naturligtvis hur man hittar alternativ, en kommandostyrd socialism utan demokrati har ju inte lyckats. Vilka möjligheter har demokratin över huvud taget? Hur styr vi den ekonomiska utvecklingen mot verkliga mänskliga behov?

Ung i Mali

2011-11-28T13:15:00.000-08:00

Vi besökte en skola i fattigkvarteren här i Bamako, 73 elever i ett klassrum på 10 kvadrat, inga böcker, inga pennor, bara en svart tavla och några träställningar som mest liknar ståplats på en fotbollsstadion. Ungarna så söta. Här borde det inte vara möjligt att lära sig något, bara fösas ihop, men det var märkligt lugnt och glatt.

I ett rum var det mycket mer tung stämning, barnen log inte ens, såg bara allvarliga ut. Det är dessa barn som har allvarliga problem hemma berättade läraren. Detta är ingen offentlig skola utan drivs som en lokal skola med stöd av en stiftelse. Det finns en lag om rätt till skola men den följs inte, enligt Oumar Mariko, ledare för vänsterpartiet SADI.

Några dagar senare träffade jag SADI:s nybildade ungdomsgrupp i en skum lokal medan mörkret faller. Vi lär oss inget i skolan säger de, vi vet inget om vår historia, hur vi befriades från kolonialismen. Sedan efteråt finns det inga arbeten, folk tänker bara på hur de skall komma till Europa. På landet är de mer medvetna än i staden. När SADI bildades hade man ingen ungdomsorganisation, säger de. Men vi upptäckte hur lätt det var att köpa ungdomar vid valen så vi måste göra dem medvetna.

Trots framsteg i Brasilien, skillnaderna består

2011-11-18T00:20:00.000-08:00

De tio procent rikaste i Brasilien lägger beslag på 44 procent av inkomsterna, de 10 procent fattigaste får bara en procent, medelinkomsten för de fattiga är ynka 127 dollar i månaden och då är Brasilien numera ganska dyrt. Mer än varannan brasilianare tjänar mindre än minimilönen.
Framsteg har ändå gjorts, fler har arbete och hela 65 procent fler har ett formellt anställningskontrakt, andelen vuxna analfabeter har sjunkit från 13,6 till 9,6 procent. Jag misstänker då att vi talar om sådana som inte klarar de mesta grundläggande färdigheterna, betydligt fler är funktionella analfabeter, kan inte läsa en längre text.

I Brasilien definierar man själv vilken etnisk grupp man tillhör, andelen vita sjönk från 54 till 48 procent. Detta skulle kunna bero på att man inte lika mycket skäms för att kalla sig svart, de har ökat från 6,2 till 7,9 procent, eller mulatt som ökat från 38,5 till 43 procent. Brasiliens befolkning har ökat 191 miljoner men bara 817 000 säger sig tillhöra ursprungsfolken, knappt hälften av dem som kallar sig asiater. Barnafödandet har sjunkit från 2,4 till 1,9 barn per kvinna så den kraftiga befolkningstillväxten i Brasilien kommer inom något tiotal år att avstanna.

Återskapa staden, återerövra Ny Gemenskap

2011-11-14T12:55:00.000-08:00

Var idag på David Harveys föreläsning kring hans intressnata bok Kapitalets gåta. Han talade mycket om stadens funktion, som ett ställe att skapa ett nytt samhälle. Han hade flera historiska exempel och talade samtidigt om hur staden håller på att förstöras, defragmentiseras, hur folk stängs ute.

Jag blev så upprörd när jag tänkte på Ny gemenskap, ett av de få offentliga ställena där alla har varit välkomna. Stiftelsen Stockholms Studentbostäder som fick huset på Kammakargatan 36 gratis av kommunen slänger nu ut den enda öppna verksamhet där alla hemlösa, papperslösa och andra varit välkomna. De ställde hutlösa krav på kommunen för att byta ut huset mot ett annat. Staden ville heller inte tillåta andra än hemlösa skrivna i Stockholm i lokalen.

Stockholms City är på väg att bli ett rikemansghetto. Varför är det inga som är beredda att ockupera Kammakargatan när Ny gemenskap slängs ut i februari? Ny Gemenskap får visserligen nya lokaler i Västberga industriområde, men där böir det något annat, socialt arbete för en kategori, billigare för staden än om man skulle sköta det själva.

De största favelorna i Rio ockuperade av polisen

2011-11-14T00:40:00.000-08:00

Rocinha ochVidigal ockuperades söndagen den 13 november av polisen i en operation som annonserats tio dagar i förväg med hjälp av pansarfordon. Ingen skottlossning och tanken är nu att öpnna polisstationer där, det är 30 år sedan polisen hade kontroll på områdena. Liknande aktioner har tidiga skett i andra favelor. Det är Fotbolls VM och kommande OS som är den viktigaste förklaringen till polisens agerande.

Jag känner mig osäker om detta verkligen är en lösning på problemet. För invånarna har narkotikatrafikens kontroll av områdena inte alltid setts som negativ, de har ofta skapat lugn och ro och det är ju områdets egna invånare som sköter narkotikatrafiken.

Finansindustrin

2011-11-11T07:04:00.001-08:00

Det talas om aktiesparare, ett sådant där nyord. Aktiespekulant heter det men det behöver ju inte vara helt fel. Det finns en fördel med att folk vågar satsa pengar i en verksamhet som kan verka osäker, för att det skall finnas möjlighet att starta verksamheter och bygga ut dem. En del vill ta sådana risker, det är OK så länge allt går juste till.

Men allt detta andra, den enorma finansindustrin som växer till en omfattning som lär vara flera gånger större ön den vanliga ekonomin. De vinster som görs här är ju inte direkt kopplade till någon produktiv verksamhet, alltså gör man vinst är det inte direkt beroende av att någon produktiv verksamhet utvecklats. Gör man vinster här är det svårt för mig att förstå att det inte samtidigt medför att någon annan förlorar. Bakom expansionen av finansindustrin ligger de avregleringar som har införts de senaste tjugo åren, vilket har minskat insynen och kraven på institurionerna.

Jag kan förstå att det ibland kan vara intressant med någon typ av försäkring, att man minskar risker. Så har vi det här med nakna CDS, man kan försäkra sig mot att ett lands värdepapper förlorar i värde. Det kan ju finnas någon vits i detta som kallas CDS. Men man kan också försäkra sig mot att ett lands värdepapper förlorar i värde, utan att ha några värdepapper i det landet. Det är detta som är nakna CDS. Man spekulerar alltså i att ett land kommer att få problem, får landet problem tjänar man pengar, punkt. Vad är vitsen med att det finns ett sådant finansiellt instrument? Finns det någon produktiv förtjänst i detta? Knappast. Däremot innebär det att det finns personer därute som tjänar på att skapa problem för ett lands ekonomi. Vi kan ta exemplet Grekland, när räntan på Greklands statspapper stiger ökar dessa CDS i värde och samtidigt förvärras krisen eftersom detta skapar förväntningar på att krisen fördjupas.

Ett annat instrument för att tjäna pengar på elände är blankning, göra vinst på kursfall. Du säljer en aktie som du bara lånat för att köpa tillbaka den för en billigare penning något senare när den fallit i värde. Detta kan göras systematiskt, speciellt illa är det om den som gjort affären fått kunskap om att aktien skall falla eller kanske rent av bidragit till att den fallit. Även detta kan du göra naket, man kan sälja aktier som ännu inte är lånade. Detta borde rimligtvis inte vara möjligt, det är bara ett sätt att tjäna pengar utan göra ett vettigt arbete. Dessutom är det någon som förlorar på det, en aktiespekulant som inte är så insatt kan vara ett lätt offer.

Derivat är ett samlingsbegrepp på olika finansiella instrument som bygger på underliggande värden, kan exempelvis vara bostadslån eller statspapper. Detta har skapat mycket komplicerade finansiella strukturer av papper som ägs av papper och packas ihop på olika sätt i nya papper. CDS är en av dessa. Dåligt underbyggda bostadslån i USA hade också packats ihop i nya värdepapper, när sedan bubblan sprack visade det sig att dessa papper inte hade någon täckning och hela karusellen rullade igång. Mycket av detta sker OTC (Over The Counter) vilket betyder att det inte registreras, bara sker genom ett avtal mellan två parter. Det betyder att ingen har riktig koll på hur säkerheterna ligger i dessa komplicerade strukturer och när något händer blir det en dominoeffekt. Ett minimikrav vore därför att alla dessa aktiviteter registrerades och skedde genomskinligt.

Ingen av dessa inskränkningar intresserar spelarna på marknaden. De kan ta stora risker för om något av de verkligt stora finansinstituten riskerar bankrutt ställs hela länders ekonomi i risk. Staten ingriper därför och räddar dem, man spelar alltså med risker och vinner ofta. Förlorar man är det bara att vänta på att staten räddar en. Ett minimikrav här det som Vänsterpartiet föreslagit, att sparverksamheten och spekulationsdelen i banker delas upp så att den vanliga sunda verksamheten inte drabbas när spekulationsdelen misslyckas. Banker bör heller inte bli så stora ”too big to fail” att de kan innebära finansiella härdsmältor. Deras storlek bör därför begränsas så att deras inflytande inte kan bli för stort. Detta är nödvändigt, men går emot logiken för kapitalet som ständigt vill expandera och lägga mer under sig.

Det som slagit mig är hur pass oöverblickbar dessa nya strukturer är. De enda som verkligen behärskar dem är spelarna själva och de vill inte se dem reglerade. Många av de offentliga utredningar som gjorts kring denna marknad domineras helt av spelarna, vilket betyder att de inte leder till nödvändiga regleringar. Det demokratiska underskottet är skrämmande stort, det behövs motvikter men med försvagade fackföreningar och institutioner på universiteten som alltmer betalas av företagen försvagas denna motvikt, samtidigt som marknaden blir alltmer snårig.

Klimatfest

2011-11-02T12:14:00.000-07:00

Lördag den 12 blir det en glad fest för klimatet på Helgagatan 36 på Södermalm. Då lanseras den bok jag redigerat och till stor del skrivit "Naturbruksupproret". Boken handlar om olika försök att ändra inriktning på hur vi producerar mat och brukar skogen. I några kapitel görs en jämförelse med Brasilien.

Gabrielle och Paulo spelar och sjunger Latino pärlor och så blir det tillfälle att dansa. Det finns dryck och lite tilltugg så du bör anmäla till mig att du kommer. Vi tar upp en frivillig entré på 50:- som oavkortat går till Via Campesina i Sverige, som behöver pengarna för att visa på problemen med vår nuvarande jordbrukspolitik. Arrangör är MST:s vänner i Sverige tillsammans med Jordens Vänner.

Det drar igång kl 19. Du tar dig till Skanstull, går upp Allhelgonagatan till Helgagatan 36. Inne på gården söker du uppgång 9 där den fina festlokalen ligger.

Här kan du anmäla dig https://www.facebook.com/event.php?eid=313525211996621&view=wall&notif_t=event_wall

Rio Branco ställer ut på Kulturhuset

2011-11-02T09:33:00.000-07:00

En läsare uppmanade mig att titta på den stora Rio Branco utställningen på Kulturhuset i Stockholm. Hon var upprörd, tyckte att den lämnade ut folk. Det mest spektakulära var hans bilder från Pelourinho i Salvador 1980, de bilder som gjorde honom känd. Detta var innan Salvadors gamla centrum restaurerades och gjordes turistvänligt. Det är utlämnande bilder av prostituerade kvinnor, slitna nakna kvinnokroppar. Det kanska kan kallas misärporr. Det är starkt och rått. Jag förstår att man kan reagera på detta och känner mig ganska kluven, På ett sätt är det verkligen misären och utsattheten som en svart estetik.

Sebastian Salgado, en fotograf jag verkligen uppskattar för att lyfta fram utsattheten dock utan detta lite spekulativa, skrev positivt om Braco, att han verkligen vågar visa upp eländet. Det ligger något i detta också, även om jag får en lätt obehaglig eftersmak av denna estetik där jag inte ser så mycket medkänsla utan mer betraktande.

Först trodde jag att bilderna var från den del av denna misär som fortfarande finns kvar nedanför São Franciscokyrkan. Gå inte ner i den slummen, den är livsfalig. Kyrkan med sina monstruäsa utsmyckningar av guld finns fortfarande kvar och glänser lika utmanande. Bilderna på Jesus på korset finns där och spelar mot de utsatta kvinnokropparna på gatan.

Occupy Wall Street

2011-11-02T02:25:00.000-07:00

Visst var det fascinerande. Först sågs de bara som idioter, media brydde sig inte, möjligtvis med undantag från Fox news som bad dem gå hem och tvätta sig bakom öronen. Vill påpeka att jag i Flamman var mycket tidigt ute och skrev, när de bara var ett 70-tal. Sedan skedde något märkligt, medierna tvingades ta upp dem, kanske under den fredliga manifestation på Brooklyn bron där polisen arresterade 700. Så passerades den gräns när de bröt sig in i mediebruset, detta är en oerhörd strategisk läxa. Hur når man dit?

Deras budskap var så självklart och egentligen hade de en folkopinion bakom sig i reaktionen på bankerna. Plötsligt lyftes denna fram, trots motständet från alla medier som ägs av dem vars intressen ligger nära finansintressena. Nu talar man mycket om bankerna, men de är bara toppen på isberget. Ännu värre är finansspekulanterna som gör sig stora pengar, inte trots krisen utan i en del fall också tack vare den. Den frihet att spekulera på allt, inte bara natur och våra gemensamma egendomar utan också i att det går åt helvete för ett land, som så lovordats av finanskapitalets handgångna män på DN och SvD har fört oss mot ett hotande kaos. När skall vi våga inse att de gyllene åren för dem som tjänat grova pengar på spekulationer varit några av de mest destruktiva vi genomlevt efter kriget.

I USA har nu förhoppningsvis något hänt. Jag intervjuade Jennifer Jewell som länge slitet med att organisera de utblottade i USA, offren för denna destruktiva liberalism. Hon berättade att i Louisville Kentucky där hon bodde hade de också ockperat i finanskvarteren. När hon berättade att de nu äntligen kände att folk lyssnade på dem kunde jag inte hålla tillbaka tårarna utan började snyfta mitt i intervjun.

Sjätte ministern sparkad

2011-10-26T23:49:00.000-07:00

President Dilma i Brasilien har so´parkat ännu en minister, Det är idrottsministern Orlando Silva som är anklagad för mutbrott. Silva som kommer från Salvador tillhör kommunistpartiet. Brasilianska media försöker ibland framställa det som om Dilmas regering vore korrumperad. Sanningen är den motsatta, hon vågar avsked korrupta politiker vilket hedrar henna.

Los Indignados till Bryssel

2011-10-17T04:59:00.000-07:00

De tuffaste har marscherat hela vägen från Madrid för att komma till Bryssel och EU maktens kärna. I lördags marscherade de genom Bryssel, arrangörerna hade väntat sig 3000, uppskattningar säger att det kom snarast 10000. Marschen var fredlig och vänlig, clowner och teatergrupper lite överallt. Vid börsen kastade de sina utslitna skor upp mot den höga byggnaden och ropade: Skyldig, skyldig.

Antikapitalism, misstänksamhet mot alla politiska partier. De representerar inte oss och samtidigt, vi är de 99 procenten. När jag talar med dem får jag både höra briljanta analyser och en allmän frustration över världsläget där allt måste ändras. Hur bygger de sin organisation, vill de det. Det var lite roligt att de såg klara paralleller med sin protest och 60-talet. Det kände som ett stormöte då, jag tänkte på Alternativ Stad och kampen för almana 1971. Uppsluppet och kreativt, samma sätt att samtala och stormöten. Skall bli spännande att följa dem. En stor skillnad är att världsläget är tuffare nu, de har varken arbete boende och gratis studier. Samtidigt behövs de nu mer än någonsin

Bryssel, där pengar förvandlas till makt och beslut

2011-10-13T22:28:00.001-07:00

Vi tas på en nattlig spökvandring genom Bryssel, den lilla enklav där så många beslut fattas. Man berättar för oss att här finns kanske 30 000 lobbyister som arbetar för storföretagen. Dessa åtar sig olika uppdrag, en del har villigt arbetat för diktatorer. De bildar organisationer som kan verka ideella och driver olika frågor. I praktiken helt på företagen villkor. Parlamentariker berättar att de får ungefär 100 gånger fler mejl från företag än från de verkliga ideella organisationerna.

Det är en symbios mellan dessa lobbyister, parlamentet, kommissionen och de som arbetar åt den. Personer byter ofta jobb inom denna sektor. Sex kommissionärer har också gått över att direkt arbeta med lobbyn. Finanslobbyn har bromsat lagat som skulle kunnat reglera finansmarknaden och undvikit krisen. Bilden är tagen utanför ett företag som arbetar mycket med jordbrukslobby, för GMO och mot småbrukares kontroll av sitt utsäde. Allt i vetenskapens namn, genom pengar vetenskapsmännen får från EU och lobbyn. Du sköna nya värld!

Tiganá Santana in Stockholm, special guest Solo Sisokho

2011-10-07T05:32:00.000-07:00

Tiganá Santana är en av mina verkliga nya favoriter i Brasiliansk musik. I söndags hade hans medmusiker Sebastian Notini tagit honom till Stockholm för en improviserad konsert. Det var en riktig högtidsstund, hans ljusa nästan änglalika röst upphör inte att fascinera. Rafael Sida och Andreas Unge kompade troget och så fick vi två härliga soloinsatser av Joakim Milder på tenorsav och Solo Sisokho på cora. Koakims solo missade jag med Solos solo fick jag med, lyssna här Bilden är från en konsert i Salvador.

Ett längre reportage om Sebastain har jag just publicerat i Flamman

Brasilien ger Europa en lektion

2011-10-03T23:58:00.000-07:00

Brasiliens president Dilma undervisar:
"Den Latinamerikanska skuldkrisen under 1980-talet visade att drastiska finansiella justeringar endast förvärrar situationen. Det är svårt att komma ur krisen utan att fokusera på tillväxt och konsumtion", säger Brasiliens president Dilma Rousseff i ett möte med Belgiens premiärminister Yves Leterme, enligt Dow Jones Newswires.

Etiopien, journalister och Bildt

2011-09-30T04:51:00.000-07:00

Jag fick reda på nyheten att Martin Schibbye och Johan Persson tagits tillfånga i Ogaden provinsen när jag satt på Addis Ababas flygplats. Under några dagar hade jag varit i den etiopiska huvudstaden och talat med oppositionspolitiker, de flesta av dem under hårt tryck från regimen. Etiopiens ende politiska bloggare Eskinder Nega hade jag intervjuat medan säkerhetspolisen stod utanför och bevakade oss. Jag var inte lika djärv som mina två kollegor, jag hade förut noga kontrollerat att jag inte skulle utsättas för någon fara, i allra värsta fall bara köras ut ur landet. Jag är lite för gammal och feg för att utsätta mig för samma risker som Martin Schibbye och Johan Persson.

Nu har det uppstått en märklig debatt i Sverige, de två journalisterna har ifrågasatts för att de brutit mot UD:s rekommendationer. Mattias Göransson på Filter som ställt i utsikt att de skulle kunna sälja ett reportage till honom har också ifrågasatts för att han skulle utsatt dem för fara.

Nu är det så att vi har en press som är alltmer strömlinjeformad, i en alltmer likformad agenda sprids ungefär samma nyheter i alla media. Fallet Ogaden provinsen är ännu mer intressant eftersom det var Lundin-Oil som Martin och Johan skulle undersöka, för den verksamhet som bedrivits där vår nuvarande chef för UD satt i styrelsen. UD har heller inte velat ställa upp med advokatstöd för de två svenska medborgarna. Vår offentliga debatt är så begränsad att inte ens nu har Carl Bildt fått stå till svars för detta, trots det absurda faktum att det är han som med all kraft borde se till att de två svenskarna får åka hem, istället för att utsättas för omöjliga anklagelser.

I denna det stora samförståndets tid är det frilansjournalister, som ibland med risk för sitt eget liv, måste söka de obehagliga sanningarna. När Hanne Kjöller i DN angriper Mattias Göransson för att haft denna kontakt med Martin och Johan blir konsekvensen att de inte borde ha undersökt ministerns smutsiga byk. Alternativt skulle de ha rest dit på vinst eller förlust. Som medielandskapet ser ut nu är det frilansjournalister som får betala priset för att sanningen skall komma fram. För min egen del består detta mest i enkla hotell, nattbussar och en låg ersättning.

Journalister i Etiopen betalar ett ännu högre pris. Eskinder Nega som tagits från rätten att arbeta som journalist skriver nu utmanande i en blogg på en server i USA. Han är ständigt övervakad, har flera gånger satts i fängelse, nästa gång dödar vi dig säger polisen. Sådan är verkligheten i Etiopien långt borta från DN:s ombonade redaktion. Han kontaktade mig och ville gärna skriva om det upprörande fallet med de två svenskarna och den vettlösa anklagelsen om terroristbrott. Dagen efter arresterades han i åsyn av sin femårige son när han hämtade honom från skolan. Sonen kan inte sova och vägrar gå till skolan igen. Vad som händer Eskinder Nega vet ingen, vi kan bara vara rädda. Heder åt honom som har mer hut i kroppen än vår moraliskt alltmer misskrediterade utrikesminister. Heder också åt Martin Schibbye och Johan Persson som solidariskt tagit en stor risk för att berätta om förtrycket i Etiopien.

Bygget av Bel Montedammen stoppat

2011-09-29T00:14:00.000-07:00

En federal domstol har beordrat stopp för det omstridda kraftverksprojektet Belo Monte i delstaten Para. Domstolen satte så hårda begränsningar för bland annat sprängningar att arbetet i praktiken stoppades på onsdagen.

Det är vattenflödet i floden Xingu som kommer att påverkas allt för kraftigt. Olika indiangrupper i området har kraftfull protesterat under många, tillsammans med internationella miljögrupper

Nytt parti i Brasilien, de kallar sig socialdemokrater

2011-09-28T00:54:00.000-07:00

Gilberto Kassab är borgmästare i São Paulo, han valdes för det parti som kallade sig Demokraterna, i praktiken är de eferföljare rill diktauturens maktparti men de byter namn som man bter kalsonger . Högern är inget gåmgbart namn i Brasilien och nu har tydligen denna Gilberto Kassab kommit på att inte ens Demokraterna passar för hans maktambitioner. Namnet PSD (Partido Social Democrático) har han valt för sitt parti som idag godkänts som parti och med sig tar ett gång politiker i kongressen. Turerna innan har som alltid varit förvirande, han har fört dialog med PSDB, som också kallar sig socialdemokratiskt, med mittpartiet PMDB och socialistpartiet PSB. Trovärdigheten är minmal.

Etiopiens viktigaste journalist och mest framträdande politiker gripna

2011-09-16T03:09:00.000-07:00

I onsdags hade jag kontakt med journalisten Eskinder Nega i Etiopien. Han var upprörd över att de svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson arresterats med absurda terroristanklagelser. Han ville gärna skriva om detta, inte ens ha betalt, det kunde vändas emot honom. Dagen efter fick jag reda på att han arresterats han tillsammans med Etiopiens mest framträdande oppositionspolitiker Andualem Aragie, anklagad för samma terroristbrott, helt taget ur luften, som svenskarna.

I juli i år intervjuade jag bägge, i Flamman skrev jag hur säkerhetspolisen stod utanför fönstret när jag talade med Eskinder. Bägge har arrestrats och torterats flera gånger, Eskinders ena axel är skadad efter den misshandel han utsatts för. Han är en modig man, Etiopiens ende politiske bloggare och med uppgiften att sprida sanningen och visa att mod var möjligt. Han vet att han är utsätt för dödsfara, Sist polisen tog honom hotade de: ”Vi är trötta på att arrestera dig, nästa gång dödar vi dig” Hans enda brott var att skriva, den tidning han varit redaktör för stängdes av regimen, han fortsatte oförtrutet att skriva.

Andualem Aragie anses som Etiopiens oppositionsledare, en ung man redan märkt av fängelsevistelser. Hans kontor ligger vid en bakgata i Addis. Hans parti finns officiellt men har inga möjligheter att arbeta, de får bara träffas högst en handfull åt gången, offentliga möten är otänkbara.

I Sverige pågår nu en märklig debatt om Martin Schibbye och Johan Persson gjorde rätt när de åkte till Etiopien för att avslöja Carl Bildts smutsiga byk och om tidningen Filter gjorde rätt som hade kontakt med dem. Skulle lösningen vara att dölja hans skumraskaffärer? Lyckligtvis finns det journalister som Eskinder Nega som har modet att avslöja makten. På hans blogsida står idag ett nytt inlägg: Vi är alla Eskinder Nega. De kan sätta en Eskinder Nega i fängelse, men inte tiotals miljoner Eskinder Nega. Innan Carl Bildt snarast avgår måste han för att rädda sin skamfilade heder kraftfullt verka för att Martin Schibbye, Johan Persson och Eskinder Nega släpps. Han har ju bra kontakter där ;-)

Svåra översvämningar i Brasilien

2011-09-12T00:08:00.000-07:00

Återigen svåra översvämningar i södra Brasilien, nästan regelbundet inträffar de nu, oroande följder av klimatförändringarna. Tre dagars oavbrutet regnande, minst tre människor har omkommit och över 63 000 har tvingats lämna sina hem. Krisläge råder i 32 städer i delstaten Santa Catarina, en del nästan helt under vatten på grund av att vattnet i floden Itajai-Acu stigit till rekordnivåer.Risk för jordskred som en följd av skyfallen.

Landgrabbing stoppas i södra Sudan

2011-08-30T01:56:00.000-07:00

Detta berättar Miljötidningen, intressant att protesterna börja växa

Ett stort uppköp av land i världens yngsta stat, Republiken Sydsudan, har hejdats efter folkliga protester. Det amerikanska företaget försökte kringgå lokalbefolkningen, som dock fick stöd av nytillsatte presidenten Salva Kiir.

Det Texasbaserade företaget “Nile trading and Development” var på väg att leasa 600.000 hektar mark (med option på ytterligare 400.000 hektar) i 49 år för den oanseliga summan 25.000 dollar, enligt en rapport från tankesmedjan Oakland Institute som bland annat bevakar så kallad landgrabbing. Avtalet skulle ge företaget obegränsad rätt att utvinna fyndigheter under kontraktets löptid.

Lokalbefolkningen, som bor i det aktuella området i Mukaya Payam, var inte tillfrågad, utan affären gjordes upp med tre lokala auktoriteter: en domare, en lokal ledare och en myndighetsperson. När lokalbefolkningen fick vetskap om affären protesterade de högljutt och vände sig i juli till regeringen. Sydsudans president Salva Kiir uttryckte sitt stöd för protesterna och affären stoppades i augusti.

– Det här är något så ovanligt som ett exempel på hur en lokalbefolkning, som av investerare ses närmast som illegala jordockupanter utan rättigheter, får gehör av de styrande. Det är en viktig uppvisning i demokrati som skett i Sydsudan, säger Anuradha Mittal från Oakland Institute.

Läs mer: media.oaklandinstitute.org/success-halting-largest-foreign-land-deal-south-sudan

Dammarna i Amazonas kan skapa mer växthusgaser än kolkraft

2011-08-25T00:53:00.000-07:00

När regnskogsområdet översvämmas av flodvattnet, hamnar stora mängder organiskt material på botten av dammen - där löv och gräs sedan ruttnar och orsakar stora utsläpp av koldioxid, liksom den 25 gånger starkare växthusgasen metan. Nu planeras ännu större dammar i Amazonas, bland annat den omstridda Bel Monte dammen,

Balbina-dammen, som byggdes för femton år sedan, ligger norr om delstatens Amazonas huvudstad Manaus. Enligt en studie som rapporteras av Vetenskapsradion släpper Balbinadammen ut motsvarande nära tre ton koldioxid per megawatt-timme producerad energi, vilket är nästan tre gånger så mycket som för ett koleldat kraftverk - eller drygt hälften av utsläppen från förbränning av fossila bränslen i den brasilianska storstaden São Paulo.

Porto da Barra, o meu amor

2011-08-19T00:04:00.000-07:00

Äntligen har det avsläjats. Brasiliens bästa strand är inte den skitiga Copacabana i Rio. Engelska the Guardian har rankats världens bästa stränder och som trea och enda brasilianska strand kom Porto da Barra i Salvador. Det överraskande rena vattnet, det stadsnära läget och möjligheten att simma mellan de två uddarna som famnar stranden har gjort den till mitt favorittillhåll. Häftigt när solen går ner på kvällen och folk reser sig och applåderar. Här är The Guardians recension, helt rätt:

Pratar man om brasilianska stadsstränder är det svårt att inte nämna Rio de Janeiros Copacabana och Ipanema. En mindre känd men betydligt charmigare är dock miljonstaden Salvadors strand Porto da Barra. Då stranden ligger i en lagun är vattnet lugnt och otroligt rent, med tanke på att Salvador trots allt är Brasiliens tredje största stad. Perfekt för ett morgondopp eller att gå ner en sen eftermiddag och sitta i den fortfarande solvarma sanden och ta sig en kall öl.

Mer regnskog försvinner i Brasilien

2011-08-18T04:17:00.000-07:00

Trots att Brasilien försöker hävda motsatsen ser det mörkt ut rapporterar SvT:s Rapport:

Skogsskövlingen kring Amazonfloden har ökat med 15 procent de senaste tolv månaderna, visar Brasiliens rymdforskningsinstitut som tagit satellitbilder på området.Från juli förra året har den redan hårt drabbade regnskogen krympt med 2 654 kvadratkilometer.

Ett viktigt skäl till detta är att de inflytelserika jordägarna håller på att få igenom en ny lag som ökar möjligheterna att hugga skog och avkriminaliserar gamla brott. Det har varit märkligt tyst om detta i Sverige. Klimatdebatten verkar vara död

De indignerade i Spanien

2011-08-09T05:23:00.000-07:00

Den ekonomiska situationen i Spanien känns blytung. Alla sektorer i samhället är avstannade, staten är tillbakapressad och investerar inte längre. Arbetslösheten bland ingenjörer förväntas stiga till 50 procent, bland arkitekter till 75 procent. Ungdomsarbetslösheten har redan passerat 40 procent. I Katalonien jag just besökt som är en av de rikare regionerna lever 10 procent av familjerna på under 64o euros i månaden, ändå är prisläget relativt högt.

Ni har kanske läst om "De Indignerade" som ockuperat ett centralt torg i Madrid. De har genomfört liknande aktioner på 60 ställen i Spanien. I svenska tidningar har de framställts som ganska apolitiska, för att de inte velat stödja ett politiskt parti. Efter att ha talat med en av dem håller jag inte med, utan är snarast lite imponerad.

Jose Romaris Cercos berättade om bakgrunden. Det har funnits ett antal små aktionsgrupper i Spanien, i januari i år slog de sig samman till Democracia Real Ya (DRY) - Verklig demokrati nu. Syftet var att genomföra manifestationer den 15 maj, en vecka innan det sista valet. Gensvaret blev enormt och de ockuperade inte bara Puerta del Sol i Madrid utan också Placa Catalunya i Barcelona.

De arbetar nu på att bygga upp sin alternativa modeller, en konferens skall hållas i Malaga tillsammans med specialister och forskare, men här är något de kommit fram till.

Det behövs proportionella val i Spanien, som det nu är gynnas de två stora partierna PSOE och PP. Dessutom skall det bli tydligt vilka som ger pengar till de olika partierna.

På det ekonomiska området är den politik man förordar en tydlig vänsterpolitik. Det som just nu är aktuellt är alla de som förlorar sina hem till bankerna. Varje dag förlorar 30 familjer sina hem i Barcelona området. När de förlorar sitt hem tar banken direkt 50 procent av värdet på huset, fast skulden verkar ligga kvar. Nu förslås banken få 60 procent. Som motförslag kommer nu rörelsen att föreslå en lag till parlamentet genom ett så kallat folkligt initiativ, där denna regel helt slopas.

- Bankerna har fått enorma ersättningar av staten i krisen, dessutom gynnas de av denna märkliga regel.

Nu har folk börjat göra motstånd mot att bankerna tar tillbaka husen, sittmanifestationer framför husen, men polisen tar sig in från grannhusen och det uppstår stor kalabalik.

- Det är bankerna som fabricerar den ekonomiska politiken och genom rating instituten kan de genomföra utpressning mot staterna. Det handlar om ekonomisk terrorism.

Andra förslag från den nya rörelsen är att banker som räddats av staten skall föras över till staten. Det finns förslag på en Tobinskatt på internationella transfereringar och ett antal andra förslag som är rena vänsterförslag.

Men de har noll förtroende för socialistpartiet PSOE och vill heller inte gå i direkt samarbete med den enade vänstern IU. De senare erbjöd dem ett antal platser i parlamentet, men så ville de inte arbeta, även om jag anar en viss sympati för dem hos Jose. Men de känner att många partier vill ta över dem och använda dem för sina egna syften

Man menar att EU kanske kanske var ett gemensamt projekt i början, men nu är det bara företagens. Euron innebar att allt blev dyrare, men lönerna höjdes inte.

Det finns en tydlig antikapitalistisk retorik, men Jose vill inte säga att man är helt emot systemet. De vill förändra det och vill inte ha ett kommunistiskt system, de vill reformera det nuvarande. De är heller inte anarkister, de vill ha kvar staten, men en bättre stat.

Ganska många är välutbildade, en del har arbetat länge, ibland med hög utbildning.

Nu planerar de samarbeta med liknande rörelser i andra länder i Europa, Afrika och USA. Den 15 september planeras ett strategimöte i Barcelona med rörelser från hela världen. Under hösten planeras många aktioner, inte bara i Spanien.

Spontant känns detta som om globaliseringsrörelsen kommit tillbaka, även om Jose tolkar den rörelsen enbart som en anti-globaliserings rörelse.

Katastrof i USA

2011-08-05T04:36:00.000-07:00

Det känns mycket bekymmersamt med utvecklingen i USA. De ultrareaktionära driver Obama åt höger och det skapar problem inte bara för amerikaner utan för hela världsekonomin som drivs in i recession. I min artikel i Flamman jämför Nobelpristagaren Paul Krugman detta med när man på medeltiden försökte få patienter friska genom att stämma blod, tappa dem på blod. Men amerikaner verkar vara så förtvivlat ideologiskt förvirrade att det är möjligt att få igenom denna vansinniga ekonomiska politik.

Jag intervjuade Cheri Honkala, hon berättade vad som hänt med hennes syster Ann Patterson, en arbetssam undersköterska med fyra barn och make. Efter att ett av barnen svalt ett mynt gav operationen så dyra kostnader att de måste belåna sitt hus över taket (brist på sjukvårdspolitik). Med bokrisen i USA förlorade de huset, men försökte kämpa sig kvar mot bankens utpressning. Nu bor hela familjen i ett farligt område i ett rum, äktenskapet knakar, Ann är deprimerad, äldsta dottern som hade högsta betyg har hoppat av skolan. Den nuvarande politiken kommer bara att sänka dem ytterligare. Det är så upprörande att fördummad höger-ideologi förstör människors liv. I Sverige har vi tagit de första stegen åt det hållet, det måste stoppas. http://www.flamman.se/nya-budgeten-ett-drapslag-for-fattiga

Jobim får avgå

2011-08-05T04:24:00.000-07:00

Det handlar inte om kompositören Tom Jobim (som visserligen var reaktionär död sedan länge) utan försvarsministern Nelson. Det är Dilma som lär gett honom sparken efter att ha uttalat sig nedsättande om två kvinnliga ministrar. Stämmer detta kan jag bara glädjas över att Dilma visar sig vara en dam med krut i.

Fast detta med de kvinnliga ministrarna kommer från Aftonbladet, som förutom att stava Nelsons efternamn fel kallar efterträdaren Celso Amorim Brasiliens nuvarande utrikesminister. Det var ett tag sedan han slutade, men han var en mycket bra minister, var en av männen bakom Lulas framgångsrika och progressiva utrikespolitik. Amorim till höger

Inga avhysningar för VM i Fotboll

2011-07-29T11:23:00.000-07:00

Inför VM i fotboll 2014 "städar" Brasilien upp sina städer. I Salvador har alla de trevliga serveringarna längs stränderna rivits ner, andra kommersiella intressen kommer att regera, massor av människor har förlorat sin försörjning. I Rio är det mängde av enklare hus som rivs för att städa upp, här rivs natyrligtvis också de folkliga serveringarna. Den 30 juli, samma dag som VM-kvalet lottas ordnas därför en stor manifestation i Rio för att protestera mot de massiva avhysningarna. En marsch för folkets Fotbolls-VM genomförs. Kolla denna länk.

Från Lejonet Judah

2011-07-02T12:43:00.000-07:00

Etiopien är det enda land i Afrika som aldrig kolonialiserades, Liberia är en annan historia. Det ligger något gåtfullt över denna urgamla kultur, kejsar Haile Selassi, king of Judah. Addis Ababa, 2800 meter över havet är också ett annat Afrika, nu under regnsäsongen lite ruggigt på kvällarna, folk klär sig i filtar. Officiellt lär det finns 100 000 hemlösa i Addis, 500 000 säger andra, några av dem ser jag liggande i sina filtar på gatan så att folk måste hoppa över dem. Tiggarna är många, liksom killar som får bidra till försörjningen som lottsäljare eller skoputsare, de senare kastar lystna blickar på mina gympadojor.

De gamla husen, av olika kvalité från ruckel till vackra traditionella hus rivs och ger enligt påbud uppifrån plats för höga condominios, köpelägenheter. Vilka som får plats där är ganska självklart, liksom vilka som inte får plats. Det är en byggboom i Addis, vilket drivit igång en väldig inflation. Denna har i sin tur gjort att matpriserna rusat i höjden ännu snabbare här, vilket lett till en nästan desperat situation. Folk måste betala det mesta av sin lön på mat, värst är det för de fattiga som får lägga sig hungriga. Jag träffade en ung kille som då och då dövade hungern med cat, drogen som är laglig här

Regimen är stenhård, troligen är de rädda för revolt. Valet 2005 förlorade regeringen enligt oppositionen men de förklarade sig ändå som segrare. Följden blev upplopp, 200 döda och oppositionsledare i fängelse. Därefter har regimen tryckt ner all opposition, fri press och enskilda organisationer som arbetat för demokrati och mänskliga rättigheter. De lyckades så bra att i valet 2010 fick de 99,6 av platserna i parlamentet. Den opposition jag mötte här kändes mycket menlös, enda personen med ryggrad var en ensam bloggare, en bannlyst journalist som levde under dödshot från polisen. Du kan läsa om honom i mitt reportage för Flamman. Ganska dystert läge, men det kan snabbt förändras, det har vi sett i Egypten och Tunisien.

Annars är rådet, ta dig utanför Addis om du åker hit, naturen är hänförande medan misären i staden kan bli ganska bedrövande. Fast människorna är vackra och vänliga på ett ödmjukt sätt.

Kaninmat

2011-06-27T06:34:00.000-07:00

Jag var på besök i mikrokreditstaden Kaputiei, träffade min gamla vän Jane som försörjer sig som sömmerska, men i den, ekonomiska krisen här är det svårt eftersom ingen har pengar. Hon har därför öppnat en side-business, som kaninuppfödare. Jag beslöt att försöka hjälpa henne och köpa en kanin, som vi sedan kunde äta tillsammans. Hon lyfte ut den 8 månader gamla kaninen ur buren, slog till den i bakhuvudet så att den somnade av och inte skulle känna något, vilket också betydde att det inte skulle hamna stresshormoner i kroppen. Sedan högg hon snabbt av huvudet.

Det var sedan märkligt enkelt att dra av kaninen skinnet, ungefär som att dra av sig en pullover, allt är filmat och kommer smart på Internet. Två timmar efter att kaninen dödats fick vi en härlig kaningryta att dela. Den smakade lite som kyckling, fast godare, lite sötare sa de förtjusta kenyanerna. Jag tyckte att den hade smak av skaldjur, påminde mig om bältdjuret Tatu jag käkat i Brasilien.

Efter maten lossnade tungornas band och jag fick höra ganska tråkiga historier att , som jag tyvärr inte kan berätta ännu. Men det byggdes ett förtroende, skydda oss sa Jane och hennes kompis Beatrice.

Är du varken djurvän eller vegetarian kan du se den hemska skildringen av hur kaninen slaktades på detta video klipp

Tillbaka i Nairobi

2011-06-27T06:07:00.000-07:00

Tillbaka i Nairobi, det innebär återseende, med min journalistiska metodik att uppsöka gamla kontakter igen - och igen, för att få perspektiv. Det blir ett ganska tufft återseende. Det som händer i Kenya just nu är att priserna på viktiga basvaror som majsmjöl och ris, grunden i folks livsmedelförsörjning blivit dubbelt så dyra på ett halvår. Det är klart att folk blir desperata. För de fattiga som lever på marginalen är detta en katastrof.

Blir det revolution i Kenya beror det på matpriserna säger min vän Aggrey. Det har redan varit ett matuppror, ugu-uprise efter ugali, den mosliknande gröt som görs av majsmjöl. Det slog ner, men snart kommer nästa.

För kvinnorna som arbetar med mikrokreditlån blir det tufft. Maten blir dyrare att köpa och kunderna har inga pengar. Transporter blir också dyrare då bensinpriset stigit, marginalerna krymper för vanligt folk.

Flera av de kvinnor som jag sett resa sig upp ur tiggartillvaro eller prostitution var nu mycket bekymrade, skulle de hamna tillbaka i ovärdiga förhållanden i slummen med sina barn?

Varför blir maten dyrare? Generellt stiger matpriserna kraftigt i hela Afrika, av olika skäl, klimatet, bioenergi som tar över marken etc. Aggrey har hört en annan gissning, politikerna förbereder nästa val. Då behövs pengar till valkampanjen och dem pressar man på olika sätt fram med höjda matpriser, kanske en vild gissning med dragning åt konspirationsteori.

Aggreys bror Osumba fick lunginflammation när han var i Tanzania. Där fanns ingen behandling, så han flögs till Nairobi. Som tur var är arbetar han med Slum Dwellers Federation, så de har ställt upp för honom. Han var på väg att dö, men fick intensivvård och är nu lite bättre. För en vanlig kenyan hade detta betytt döden.

Min tredje kontakt som arbetat med kvinnors arbetsförhållanden hade fått stödet indrag till sin NGO. Jag försökte hjälpa henne och reda ut, men hennes mamma blev sjuk, så hon måste åka hem till henne.

Alltså, ganska tungt här, med matkrisen kan det bli ännu värre. De få rika lyckas bra, de har inga höga matkostnader och lyckas i en del fall tjäna på situationen, men hur länge kan detta fortsätta?

Kolla också det jag skrev i Flamman

Libyen

2011-06-23T07:36:00.000-07:00

Jag är på en afrikansk vänsterkonferens och imponeras över bredden av åsikter. Från Mali lyfter man fram situation för gästarbetarna i Libyen som blivit ivägkörda. Dessutom om Frankrikes ambition att stärka sitt inflytande i regionen.

Sudan menar att vi befinner oss i en situation som liknade tiden efter den franska revolutionen som påverkade alla länder i Europa. På samma sätt har händelserna i Egypten påverkat hela regionen och väcker förhoppningar i länder som kan vara olika. De tendenser till monarkier grundade i republiker när söner skall ärva sina fäders presidentskap fanns överallt och ifrågasätts. Man finner det märkligt hur hårt Kadaffi har reagerat mot sitt eget folk. Samtidigt ser man hur imperiestaterna utnyttjar situationen

Kenyanerna har en hel del kritik mot hur Kadaffi agerat men är mest upprörda över USAs roll och har ordnat manifestationer. Man påpekar att upproren i Egypten och Tunisien var fredliga men att det tidigt fanns vapen i Libyen och ser inte detta som ett folkligt uppror. Från Burkina Faso ser man det hela som ett tecken på den afrikanska unionens svaghet. Libyen har inte varit demokratiskt och låtit folket delta i besluten. Kadaffi har varit mycket hård och brutal. Man ser viss positiva drag i FN resolutionen men menar att det bästa vore om afrikanska unionen hade fått chansen att lösa konflikten

Rädda Amazonas

2011-06-23T00:02:00.000-07:00

Det brasilianska representanthuset skrev alltså under förslaget om att hugga mer i Amazonas, delvis mot president Dilmas vilja. Detta blev en signal till de stora jordägarna och skogsskövlarna, kör på. Som en direkt följd av detta har aktivister och småbrukare i Brasilien mördats av jordägarlobbyn. President Dilma kan vägra att skriva på, men då krävs en massiv opinion utifrån. Här finns en protestlista

Tystnaden om Amazonas

2011-06-16T02:46:00.000-07:00

Ännu en småbrukare har mördats i Amazonasregionen, den 31 årige trebarnspappan Obede Loyola Souza. Han hade protesterat mot madereiros (trävaruhandlare ) som olagligt högg ner träd i regionen. Detta är det troliga skälet till att han sköts ner.

I en annan del av Amazonas hotas indianledaren Chief Almir av Suruifolket till livet och har tvingats fly till Brasilia. I det fallet är det delar av hans eget folk som levt i maskopi med madereiros och olagligt huggit ner regnskog. Chief Almir har verkat för att skydda skogen, det är därför han skall mördas.

Det provocerande är att dessa madereiros precis vunnit en stor seger i den brasilianska kongressen när de fått till en ändring i skogslagen så att de kan hugga ner mer skog och samtidigt fått straffrihet för sina gamla brott. I samband med detta har våldsdåden mot Amazonas försvarare bland jordlösa (MST) och småbrukare kraftigt ökat, de ser att de har makten med sig

Hoppet står nu att president Dilma lämnar in ett veto, men då krävs en kraftig internationell opinion. Men det har varit dödstyst i svenska media kring detta nya hot mot Amazonas. Vi befinner oss i en verklighet där mediainehållet allt mer styrs av de stora finansiella intressena och svensk press jamar snällt med. I Brasilien är det lika illa.

Hemlösa hotas

2011-06-16T02:26:00.000-07:00

Det är så upprörande. Den enda lokal i hela Stockholms innerstad som kunnat fungera som ett öppet hus för hemlösa utan att grannarna skrikit högt är hotad. Stiftelsen Stockholms Stundentbostäder vill slänga ut Ny Gemenskaps verksamhet. SSSB som är husägare har erbjudits flera alternativ men har kallsinnigt avvisat dem. Staden säger sig vilja lösa problemet men har än så länge inte lyckats, är det bara en läpparnas bekännelse? Nu finns ett sista alternativ på gång, annars är det kört. En lokal för de hemlösa i Stockholms allt glassigare innerstad som får fungera är ett mycket högt värde för Stockholm som levande icke helt hjärtlös stad. Läs den debattartikel jag spökskrivit.

Upproren och framtiden

2011-06-04T07:01:00.000-07:00

Det som händer kring Medelhavet håller på att förändra vår politiska karta, men vi vet ännu inte på vilket sätt. Revolterna i Nordafrika har bakgrund i ekonomisk kris, föåldrade politiska strukturer som upprätthålls med stöd från USA för att skydda Israel och en tid då verkligheten i andra länder kändes långt borta. Krisen på norra sidan hänger också samman med den senaste krisen inom kapitalismen. Vi ser en utveckling där vårt nuvarande ekonomiska system inte förmår skapa möjligheter för en ungdomsgeneration att få en dräglig framtid, brist på jobb och bistad, en ekonomisk utveckling vars viktigaste mål är att skapa vinster hos dem som redan tjänar mycket.

Vart leder detta? Vänstern verkar inte sitta inne med alla svaren eller så har den bara slutat att lyssna och agera. För frågorna är precis samma som vänstern borde ställa och ofta ställt. Den grundläggande frågan är om vi kan styra samhällsutvecklingen åt ett meningsfullt håll för alla medborgare. Detta är inte det nuvarande systemets inriktning, men har alltid varit vänsterns huvudfråga. Här länkar till några artiklar jag skrivit kring upproren, mer följer:

Syrien Palestina Grekland Spanien Sverige Egypten Blandade

Fler mord .

2011-05-29T01:46:00.000-07:00

Ännu en ledare för de jordlösa mördades i fredags, Adelino Ramos hade protesterat mot trävaruspekulanter i Rhondonia i Amazonas. Han var själv överlevande från en massaker i Corumbiara där 10 medlemmar i MST mördades. I veckan dödades ytterligare två medlemmar i MST i en annan del av Amazonas, i delstaten Para. José Claudio Ribeiro da Silva och hans hustru Maria do Espírito Santo da Silva hade också berättat om miljöbrott från andra trävaruspekulanter. Det är knappast ett sammanträffande att detta inträffar samma vecka som den brasilianska kongressen, utan att på något sätt uppmärksammas i svenska media, antagit en ny lag som väsentligt ökar möjligheterna att avverka mer skog i Amazonas.

Brasilien favoritland för svenska investeringar

2011-05-28T02:51:00.000-07:00

The brazilian boom annonserades av den brasilianska handelskammaren, 50 förhoppningsfulla brassar i kostym hade sökt sig till Nasdaq OMX börsens kalla hus i Stockholm Frihamn och blandade sig med minst lika många svenskar. Creme de la creme kallade arrngören det hela. Det är märkligt att så många inledare kan säga så lite av intresse. Storföretagens värld försöker framställa sig som så effektiv och innovativ, av det märktes lite.

Här ändå lite siffror om Sverige i Brasilien, 200 större svenska företag i Brasilien med 50 000 anställda. Det tillkommer 3-6 varje år. Det som mest intresserar nu är den växande brasilianska medeklassen och det var Electrolux som visades fram. Man är nu störst på vitvarumarkanden i Brasilien, det är intelligenta kylskåp som verkar vara produkten i frontlinjen.

Amazonas slaktas

2011-05-26T03:35:00.000-07:00

Stor sorg, i kongressen i Brasilien har jordägarintressena just röstat igenom en lag som öppnar för mycket mer avverkning av skogen i Brasilien. Det skyddade området kring Amazonas minskas kraftigt, liksom skyddszonerna kring floder och sjöar. Dessutom fär alla banditer som huggit ner skog amnesti för sina brott, vilket öppnar för fler brott i framtiden. Dessa skurkar straffas aldrig och det är de som sitter i kongressen och driver igenom detta. Anföraren hater Aldo Rabelo från kommunistpartiet, lägg hans namn på minnet.

Brasilien har aviserat att man kommer att minska den illegala avverkningen, den metod man nu använder är att göra den illegala avverkningen legal. Ett raffinerat knep värdigt dessa skojare som äger enomra arealer och har stort stöd i kongressen

Detta är ett av den nya presidenten Dilmas största nederlag, till slut gick hon nämligen mot förslaget tillsammans med PT. Nu måste Brasilien jagas med blåslampa i alla internationella sammanhand och maktelitens hycklande tal om klimatintresse avslöjas.

Det sorgliga är att man lyckats trumfa igenom dessa försämringar utan att omvärlden har reagerat. På det svenska miljöministeriet var man helt okunnig. Vår miljöminister Andreas Carlgren, mästaren i greenwash, har talat mycket om miljösamarbetet med Brasilien och nya överenskommelser. När jag besökte ministeriet visade sig att det fanns noll samarbete.

Amazonas och Reinfeldt

2011-05-17T01:06:00.000-07:00

Idag besöker Reinfeldt Brasilien och träffar bland andra presidenten. Jag är rädd för att han mest kommer att tala om svenska exportföretag och JAS-Gripen. Det han borde tala om är Amazonas. Nästa vecka kommer troligen Brasilien att rösta igenom en ny lag som öppnar för mer avverkning av regnskogen. Det märkliga är att det ett fletal år cirkulerade kampanjer på nätet om att skogen hotas av ett nytt lagförslag, utan att ett sådant fanns. Nu när jordägareliten driver detta krav är det helt tyst om det.

Almarna ska leva, de leve!

2011-05-13T11:25:00.000-07:00

När jag kom till den stora staden Stockholm 1971 var jag en ganska vilsen människa, en separation gjorde inte livet enklare. Det var almstriden som bjöd in mig till staden. Det fanns människor som ville kämpa för en mer levande mänsklig stad, en stad med själ. Alma på portugisiska betyder lustigt nog själ. Veckan då vi kämpade för dessa symboliska träd var också en fest, det växte samtidigt fram ett annat sätt att se på vad en stad var och hur den skulle fungera. Bilden till höger från skivan som gavs ut från Almstriden

När jag 20 senare började arbeta på Friteatern visade det sig att Sture Mattsson som fungerade som ekonom där var mannen i trädet, han som lyckades ta sig igenom avspärrningarna, gjorde et omöjligt att såga ner träden och bidrog till segern. Här en intervju med honom när almarna firades i torsdags.

Almarna gav hopp om ett annat Stockholm, 40 år senare börjar det kana åt fel håll igen. Den vidriga ”Förbifarten” som drivits igenom mot bättre vetande, med slöheten och opportunismen och Handelskammaren som ledstjärnor. Den åttafiliga motorvägen från Slussen ner på Skeppsbron, den skenande klimatförändringen.

I torsdag, 40 år senare var det fest igen, massor av artister radade upp sig. Mest jubel växte Ville och valle och viktor som plötsligt uppstått, de gengångarna med sin härligt barnsliga entusiasm kändes befriande.

http://www.youtube.com/watch?v=lZod2SH6Rkc

Barn och deras rättigheter

2011-04-28T02:25:00.000-07:00

Har varit med om några märkligt omtumlande dagar i Mariefred. Här delas ett pris ut till den som gjort mest för barns rättigheter i världen. Årets pristagare blev Murhabazi Namegabe från DR Kongo. Han har befriat barnsoldater, gett dem skola och en ny start i livet. Märkliga bilder när barnens militärutrustning bränns, tysta nästan döda ansikten på killar som rövats bort från att bli barnsoldater. Hur länge dröjer det innan dessa spår försvinner? Han hotas hela tiden till livet av dessa skurkaktiga milisledare. De två andra kandidaterna arbetade med tjejer som fått syra slängt i sina ansikten eller varit prostituerade. Se en film om detta här.

Baguncaco har varit här och spelat, alltid fantastiskt med deras energi och glädje. De spelade tillsammans med en slags elitorkester av ungdomar från Sydafrika med en fantastisk sångerska, ett sådant leende. Här får ni lite klipp från repet

Brasilien i Sverige

2011-04-27T08:00:00.000-07:00

I norra Sverige finns samma koloniala situation som i Brasilien och många andra länder i Syd. Naturresurserna körs i botten och vinsterna försvinner till det som fortfarande är koloniala centra- Marcelo Durão från de jordlösas rörelse i Brasilien träffade bönder i Ramsele, läs mitt reportage här.

Marcelo besökte också Stora Ensos bolagsstämma i Helsingfors, men de ville inte höra så mycket. Kerstin Edquist berättar:

Bolagsstämman drar igång. Marcelo Durão är där som ombud för en aktieägare och har en röst att lägga. Marcus Wallenberg har fyra tusen. Men stämmans ordförande böjar med att förklara att vi

inte kommer att rösta något här i dag. Tre av de största aktieinnehavarna, Nordea, SEB och

Handelsbanken, är inte närvarande och har redan lagt sina förtidsröster. Därför har det
ingen betydelse vad Marcelo och de andra på bolagsstämman röstar.

Vd:n Jouko Karvinen presenterar företagets goda resultat och den nya imagen Rethink.


-  Världen tänker om och vi tänker om. Till och med när vi går och handlar tänker vi människor om, när vi ber om papperskassar i stället för platskassar. Jorden mår dåligt och nu måste vi se till att vi inte drunknar i plast.

Jouko Karvinen tar upp lite av den kritik som företaget stött på utomlands.Han säger att han är stolt över sitt företag och att han tycker att de gör ett fantastiskt jobb, men samtidigt välkomnar han all typ av dialog med kritiska röster. Stora Enso vill lyssna och bli bättre.

Marcelo Durão viftar intensivt för att få ordet bland alla aktieägare.
Efter en lång stund lyckas han till slut bli tillfrågad av ordföranden, men
redan efter att han presenterat sig blir han avbruten för att han är för
långrandig och för att han måste ställa en fråga. Max en minut, upprepar
ordföranden flera gånger under de dryga två minuter som Marcelo Durão
talar.

- Jag har också många filmer från Stora Ensos verksamhet i Brasilien. Jag skulle gärna vilja

visa dem för er alla. Då skulle ni få se hur Stora Enso förstör mark, regnskog och grundvatte.Och ni skulle få se hur företaget skapar konflikter med småbönder, ursprungsfolk och jordlösa
Jag undrar, kan man inte använda något av dessa miljontals euro i vinst för
att ni aktieägare åker och tittar med egna ögon hur vi har det i Brasilien?

Jouko Karvinen går upp på podiet för att ge ett svar.

- Jag är mycket glad att ni är här och jag önskar att ni kan komma ch besöka vår toppmoderna anläggning i Brasilien. Men precis som vi måste lyssna på er i de sociala rörelserna så måste ni lyssna på oss. Vi måste alla sträva efter att gå framåt och nå en kompromiss, säger han.

Efter bolagsstämman är Marcelo Durão besviken, men inte förvånad.

- Visst känns det ironiskt att de får tjugo minuter på sig att visa fina filmer från Brasilien, medan

jag knappt får säga ett ord. Men jag tror egentligen inte att det här är rätt forum. Vårt hopp är

inte att cheferna ska ändra sig utan att allmänheten ska pressa på företaget. Och kanske att

många aktieägare går ihop och kräver en förändring.

Precis när han säger det kommer en äldre aktieägare fram, tittar på Marcelo och säger på en

upprörd finska:

- Vet du att det är väldigt oartigt att ha keps på sig inomhus?

Morgonen därpå vaknar Helsingfors upp till en ny dag. Tidningen Helsingin Sanomat pryds av en

annons som täcker nästan hela förstasidan. Bilden föreställer de gröna eukalyptusplantagerna i östra Brasilien. Med stora bokstäver står det: ”Stora Enso räddar regnskogar”.

Salvador släpar efter

2011-04-23T08:15:00.000-07:00

I en upprörd artikel i den intressanta tidskriften Carta Capital anklagas borgmästaren i Salvador för att missköta sig. Salvador tappar som turiststad och det finns flera skäl. Det historiska centret städas inte ordentligt, trafiken blir alltmer att kaos och metron som skulle minska något på detta blir aldrig färdig.

Men det värsta exemplet är stränderna, som tidigare varit fulla av små improviserade barracas, små kiosker som serverat öl och lite mat. Trevliga ställen som skapat en avslappnad atmosfär. Av någon märklig anledning bestämde borgmästaren João Henrique Carneiro att alla dessa barracas skulle rivas. Det är oklart varför, men det finns risk att de hotade andra större kommersiella intressen, fotbolls VM närmar sig. Nu har all denna trevnad förstörts, liksom många människors överlevnad. Nu håller samma barägare till på provisoriska plaststolar och kan inte längre servera mat.

João Henrique Carneiro är en av dessa politiska kameleonter, först var med medlem i ett mycket moderat vänsterparti PDT, sedan blev det regeringsfäiga PMDB och numera är det PP, som har en ganska smutsig bakgrund under diktaturtiden

Brasilien röstar om vapenförbud

2011-04-13T00:05:00.000-07:00

Efter massakern i en skola i Rio de Janeiro i förra veckan då 12 barn sköts ihjäl säger de brasilianska kongressledamöterna ja till folkomröstning om stopp för vapenförsäljning, uppgav senatens nyhetstjänst på tisdagen.

Senaten vill hålla omröstningen i oktober, sade talmannen José Sarney. För att den ska kunna genomföras krävs godkännande från hela kongressen.

Brasilien höll folkomröstning om vapenkontroll 2005. Då röstade 64 procent mot ett förbud.

Brasiliansk köttboom slår mot regnskogen

2011-04-10T23:22:00.000-07:00

Brasiliens ökade export av nötkött medverkar till att regnskogen skövlas. Det visar ny svensk forskning.

Det har sagts förut att nötköttsproduktion i Sydamerika medverkar till att regnskogen skövlas. Denna gång är det dock en svensk rapport från Chalmers och SIK som bekräftar den bilden. Köttproduktionen är den viktigaste orsaken till skogsskövlingen av Amazonas i Brasilien, hävdar forskarna i sin rapport som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Environmental Science & Technology. Det är en utveckling som eldas på av landets ökande export - som landets regering dessutom vill fördubbla under det här årtiondet.

Dessutom noterar forskarna att även om bara sex procent av landets totala köttproduktion kommer från områden där man huggit ner regnskog fr att ge plats åt djuren, så orsakar dessa sex procent 25 gånger större koldioxidutsläpp än kött som kommer från andra delar av landet.

"I artikeln har vi räknat på många olika sätt, men hur vi än räknar så kommer vi fram till att brasilianskt kött är koldioxidtungt", säger Sverker Molander, en av forskarna bakom rapporten, till tidningen Köttbranschen.

Från siten Foodwire, Jonathan Newton

Länder blir rikare, men de fattiga förblir fattiga

2011-03-31T00:16:00.000-07:00

Kring mileenium var det så att den fattigaste miljarden på jorden lever i 58 länder med svag ekonomisk tillväxt. I flera fall var de konfliktländer eller sönderfallande stater. Många biståndsgivare har därför slussat pengar till dessa länder i hopp om att fattigdomsbekämpningen ska ta fart.

Men i dag lever 72 procent av världens allra fattigaste inte längre i de minst utvecklade länderna. Sedan dess har de länder där 700 miljoner av de fattiga lever lyfts till kategorin medelinkomstländer. En stor del av befolkningen har dock stannat kvar i fattigdom.

José Alencar död

2011-03-30T13:59:00.000-07:00

José Alencar var viceprsident under Lulas hela tid, han tillhörde ett liberalt parti men var också medlem i en stor frikyrka och stor textilföretagare. Han symboliserade de allianser Lula ville få till stånd med frikyrkan och företagsledare för produktiva företag, i motsats till finanskapitalet. Han drev till exempel på för att sänka räntorna o strid med finansminister Paloci som drev en mer konservativ ekonomisk politik, detta för att få fart på företagsamheten. Alnecar drabbades av cancer och opererades för detta, men det var hjärtat som till slut inte orkade med alla påfrestningarna och han dog den 29 mars 2011

Afrika

2011-03-29T03:21:00.000-07:00

En förändringsvåg sveper över Afrika, de segrande revolterna i Tunisien och Egypten har uppmuntrat till revolter mot auktoritära regimer, försök att installera dynastier genom att utse söner till efterträdare, grov korruption. Den senegalesiska vänstern uttryckte situationen under World Social Forum genom att tala om en somalisering av staterna i Afrika.

Det är en komplicerad bild, Världsbanken har tvingat staterna att försvaga sin offentliga apparat. Samtidigt trycker EU och finansintressen på för att få inflytanden över naturresurserna. Den lokala eliten delar gladeligen med sig, mot en del av vinsterna. Den koloniala makten har ersatts med en lokal elit som kan delas upp i statsbyråkrati och en "comprador" klass som Samir Amin brukar säga. Denna klass är inte produktiv utan lever på att fungera lokala kontakter för utländska bolag eller dominerar handeln och servicenäringar inom landet. I Sydafrika har delar av ANC köpts upp och tjänar grova pengar som delägare av företag.

Problemet är hur man kan skapa en annan stat som ser till allas intressen. De välutbildade ungdomarna som inte får någon framtid i detta scenarium är de som står längst fram. Sudan är ett av många exempel där oljan skapat rikedomar för dem vid makten, som håller folket nere med det som en av motståndets ledare kallar för fascism, mycket långt från den islam som de utnyttjar. Ändå fortsätter djärva ungdomar att protestera.

Utvecklingen i Libyen är mycket svårbedömd, är NATOs (och Sveriges) insatser bara ett sätt att föra tillbaka utvecklingen till status quo? Jag kan ha en viss förståelse för dem som menar att våldet mot befolkningen måste stoppas. Men det finns ju ett antal andra uppror där det inte ens hade krävts militära insatser från USA (Saudiarabien tex) för att stoppa våldet mot befolkningen.

Glöm inte Honduras

2011-03-29T03:02:00.000-07:00

När all uppmärksamhet riktas mot Nordafrika får vi inte glömma vad som hände i Honduras, statskuppen som godkändes av USA, trots att man först av ren skam sa att man var emot.

Motståndet mot kuppen lever kvar, men repressionen är hård. Senast nåddes jag av nyheten att Miriam Miranda, ledare av Garifuna folket arresterats av polisen under en fredlig demonstration utför en Garifuna by på vägen som leder från Tela till La Ceiba. Just befinner sig Garifuna folket och andra medlemmar av det folkliga motståndet framför polisens lokaler i Tela och kräver frigivning av Miriam samtidigt som de protesterar mot den nya regimens olagliga handlingar. De hotas av kravallpolis som är redo att attackera med tårgas igen.

Det finns också andra rapporter om våldsövergrepp, mord på ledare och hård repression.

Någon dag senare når mig denna uppgift:

Miriam Miranda, ordförande i Honduras svarta systra- och brödraorganisation (garifunasfolket)släpptes efter att polis och militär misshandlat henne svårt. Genom att flera olika organisationer protesterade, och många av hennes kamrater följde efter och tvingade fram att hon skulle föras till sjukhus. Hon fördes till sjukhus. Åklagaren försökte anklaga henne för uppvigling och trots att hon står under Interamerikanska Människorättsorganisationens beskydd fänglsades och misshandlades hon som påtryckning för att ge upp garifunafolkets kamp. Genom att identifiera och arrestera rörelsens ledare försöker den USA-stödda kuppregimen bryta det omfattande folkliga motståndet.

Maria Bethania skall videoblogga

2011-03-18T00:42:00.000-07:00

Singer-song writer kallas hon av Sveriges Radio. Det skulle jag kalla att banalisera denna fantastiska sångerska. Jag känner på rak arm inte till något hon skrivit, men hon har på senare tid blivit en allt bättre tolkare av andra. Hon har fått godkänt ett projekt på 9 miljoner för att varje dag under ett år tolka en dikt på sin blogg. Det har inte börjat ännu, men håll koll!

Nordafrika, vad händer

2011-03-10T10:59:00.000-08:00

Var på ett seminarium på Riksdagen. Det är påfallande hur naiva regeringspartierna är i Sverige. De förstår inte dynamiken bakom det som hänt, tror bara på att det är en enkel kamp för att införa samma system som hos oss. Ett av problemen de såg var att USA är svagt just nu så att de inte kunde ingripa. Det stora problemet var ju att dessa diktaturer stöttades av USA, då också av EU och därigenom också av oss. Khadaffi var ju också på väg över till USAs sida sedan några år.

Korruptionen var ett problem, ett annat var den form av dynasti som många av presidenterna försökte införa, med sönerna som gynnade liksom resten av en maktelit. Nyliberala reformer som ytterligare försämrade för de fattiga fanns överallt, även i Libyen. Ett annat problem är de stigande matpriserna, som bland annat hör ihop med etanol producerad av mat. Det skall bli spännande att vilka aspirationer som finns bakom dessa uppror.

Ett intressant begrepp som fördes fram på seminariet var postislamism. I dessa unga länder kommer en ny generation som visserligen är muslimsk men inte fundamentalistisk, lyder inte de gamla ledarna. Man känner sig modern, emanciperad, ville inte ha en religiös stat. Vad vill de?

Youssou N´Dour

2011-03-06T02:20:00.000-08:00

Vilken röst, vilken scennärvaro, vilken värme. Hur skall jag beskriva Youssou N´Dours röst, som en svetslåga är en vanlig liknelse, men den låter för hård. Flytande guld som flödar fram., kanske det. Jag förstår inte riktigt vad han gör med sin röst, får det att svänga, små inpass som gör att publiken i Konserthuset samfällt ställer sig upp och dansar. På samma sätt är det med det eleganta slagverket, hela stjärnorkestern står fast på jorden men det svänger underbart. Jag tänker på en slänggunga som som lyfter allt mer och någon som puffar på lite exakt för att höja trycket. Små exakta insatser, som lyfter mot höjden.

Med sig har han den nye sångaren Carlou D, djupt inne i en sufitradition, med inslag av rap. En ny mäktig gestalt, med visst politiskt innehåll. Hans röst träffar oss rakt i hjärtat. Det som slår mig är att bägge dessa manliga sångare är att de har samma intensiva kvalitéer som man ofta bara får höra från kvinnliga sångare. Och i Senegal är detta populärmusik som hörs överallt, medan vi i Sverige får höra så mycket tjafs. Senegal ett fattigt utsatt land medan en sådan högtstående musikkultur, och så stackars rika Sverige.

Jag har lagt upp två klipp som inte ger riktig rättvisa, men ger en viss känsla för vilka artister det är

http://www.youtube.com/watch?v=9B7ZlAlfvnU

http://www.youtube.com/watch?v=wBqMwcF37Gc

Självmord i Dakar

2011-02-20T07:58:00.000-08:00

Den före detta soldaten Omar Boucum har begått självmord framför presidentpalatset i Dakar. bränt ihjäl sig, arbetslös och förtvivlad. "Jag har inget mer att göra på denna jorden" berättade han för en journalist på telefon innan han satte eld på sig själv. Liknande saker har hänt på andra håll, som det självmord som inledde revolten i Tunisien. Här i Senegal känns visserligen samhället som på väg att implodera, men här finns fortfarande en formell demokrati.

Bilden är från platsen framför presidentpalatset där han dödade sig. Jag tog en första bild på långt avstånd. När jag frågade vakten sa han att det var förbjudet. Fast jag kan inte veta om detta är de vanliga reglerna eller om det beror på protesten. Han var inte så pratsam.

Senegal på väg?

2011-02-20T00:17:00.000-08:00

Periferin i Dakar ser inte ut som i Nairobi eller Salvador. Det är inga baracker av plywood eller plåt utan riktiga murade hus. Fast villkoren är ungefär samma här mellan de sandiga gränderna, arbetslöshet och brist på hälsovård ligger på samma nivå. Klimatförändringarna har också ökat på de årliga regnen och lett till översvämningar som tvingat bort människor från deras hus och skapat en hopplös sanitär situation.

Regeringen gör inte ett dugg, säger kvinnorna. Det var vi som röstade fram Wade (presidenten), nu avskyr vi honom. De verkar dela sin åsikt med stora segment av befolkningen. Korruptionen är enorm och tar sig bland annat uttryck i ett elenergin klipps regelbundet varje dag, Det skapar stora problem, jag märker det också, mitt Internet går ständigt ner när elen klipps, vilket gör det mycket nervöst att kommunicera,

På många sätt liknar därför situationen här den i Nordafrika, korruption, arbetslöshet och ett samhälle som nästan är på väg att kollapsa. Enda skillnaden är att länderna mer norrut är mer påtagliga diktaturer, här kallar man det mera en despoti. Presidenten styr som han vill och respekterar inte reglerna. Nästa år är det val och den allians som vann kommunalvalen 2009 har stort hopp om att vinna det valet. Alliansen samordnas av kommunistpartiet PIT men omfattar andra delar av vänstern och andra progressiva politiska krafter.

De åldrande Wade försöker placera sin son som president, men han är troligen chanslös. Försöker han fuska i valen blir det troligen revolution här också säger folk samstämmigt

Bra musik i bussen i Mali

2011-02-18T14:51:00.000-08:00

I Brasilien får man ofta höra skräpmusik på offentliga platser. När jag skulle åka buss till Bamako i Mali drog de på rejält med musik och jag tänkte nu blir det ett elände. Chauffören verkade träna för Paris-Dakar rallyt, han drog på i 120 på den smala vägen, mötte han en annan buss måste han placera en hjulet i vägrenen.

Kasse Mady

Så lyssnade jag och började fråga konduktören vilka musikanterna var, det lät ju fantastiskt. Kasse Mady, var den första. Sedan kom Sekouba Bambino och Abdoulaye Bambino och jag kände mig nästan lite dum. Faller jag för all musik i Mali? Tillbaka i Dakar kollade jag upp dem, de var verkligen kända och respekterade. Härligt att busschaufförerna i Mali har så god musiksmak. Eller beror det bara på en lysande egen musikkultur, jag hörde heller ingen västerländsk skräpmusik.

Medina 39 i Mali

2011-02-18T14:45:00.000-08:00

Medina kallas samhället för, en arkaisk form av hus byggda i lera, tillsammans med murar bildare de en fyrkant kring en gård med murat golv. Inne i dessa fyrkanter lever sedan familjerna ett stillsamt liv, den dagliga lunken blir nästan meditativ. Människorna var så tillitsfulla och vänliga. Där bodde jag i tre dagar i en vilsam stillsam miljö. Medina 39 bar 2000 innevånare, alla bönder som lever av det kanalsystem som utgår från Niger och gör det möjligt att odla här.

Klimatförändringarna börjar dock märkas, vinden blir hårdare, temperaturskiftena hårdare och det är mindre vatten i kanalerna. Vi dör inuti säger de till mig när vi inte kan ge mat tillräckligt till våra barn. De hotas också av landgrabbing, från inhemska intressanter och utländska bolag som vill åt jorden som har tillgång till vatten. Detta kommer att bli en strategisk fråga framöver. Vänsterpartiet SADI arbetar nu för att organisera dem, till sin hjälp har den en radiostation, som med hjälp av lyssnarklubbar för fram bändernas problem.

Skolan är grovt överbefolkad och underutrustad, men barnen är mycket väluppfostrade. På långt håll hörs deras klara röster när de läser ett textstycke i korus

Hälsovård i Mali

2011-02-14T16:10:00.000-08:00

Oumar Mariko är vänsterpolitikern som var med och ledde upproret mot diktaturen i Mali 1991. Numera är han läkare och arbetar bland annat med att ge gratis sjukvård till de fattiga genom det de kallar hälsovårdslastbilar. Idag var han på en av dessa platser och passade på att göra propaganda för att sjukvården bör vara gratis i Mali.

Den statliga televisionen var också där men de krävde mutor för att göra ett reportage, 14 000 afrikanska franc till alla tre i teamet. Oumar gav dem bara 14 000 tillsammans.

De flesta av dem som kommer till dessa öppna mottagningar har alldeles för högt blodtryck. Det beror på den stress de lever i beroende på de sociala villkoren, arbetslöshet och annat. Jag kan bara ge dem blodtryckssänkande medicin, säger Oumar. Den andra stora åkomman är gastrit, med samma orsak

World Social forum i Dakar

2011-02-12T14:01:00.000-08:00

Det är inte som under de första forumen i Porto Alegre i Brasilien när hela världen strömmade till och världen verkade tolkas om. Det fanns en ny rörelse som klädde av nyliberalismen in på bara kroppen. De sociala rörelserna klagade på att det var för mycket snack och för lite verkstad, de hoppades att dessa forumen skulle ändra på maktbalansen i världen.

Nu är det mest fransktalande som kommer till det första globala forumet i ett frankofont land. Svenskarna här är bara en handfull och pressen är i det närmaste likgiltig.

Ändå är det en dynamik här, senegaleserna öppnar stora famnen och tycker att den första dagens manifestation var fantastisk. Fack, vänsterpartier och sociala rörelser här känner sig stärkta. De som märks mest och är färgstarkast är kvinnorna, detta i ett muslimskt land, begreppen ställs lite på ända.

Fast det är inte här som historien ändras, det gör den lite längre norrut. Det tror folk kan påverka här snart, för mycket här liknar Egypten

Vad ligger bakom utvecklingen i Egypten?

2011-02-11T08:33:00.000-08:00

I DN beskrivs det som att det finns två krafter bom upproret i Egypten. Det skulle främst vara ungdomar på Facebook och till viss del Muslimska Brödraskapet

Bullshit säger Mamdouh Habashi viktig egyptisk intellektuell på forumet i Dakar. Det är vad media vill få er att tro.

Det har varit en period på tio år under vilken det varit uppror hela tiden. De fem sista åren har varit mest aktiva, det har pyrt hela tiden. Arbetarna har gjort uppror, bönderna, tjänstemännen, alla. Men de har slagits ner. Detta är något som vi väntat på länge, fast vi har varit fragmentiserade.

Detta är ingen "färg"revolution, ingen orange eller grön, som man vill få er att tro. Detta är en anti-imperialistisk revolution. Fast det är ingen revolution ännu, det är bara ett uppror. Men när Mabarak faller kommer det att hända saker, det kommer att svepa fram som en flodvåg. Sedan kommer resten av arabvärlden att påverkas och många andra länder i samma position.

Familjepengen i Brasilien

2011-02-10T04:50:00.000-08:00

Lulas familjepeng är ett tveeggat vapen mot fattigdomen. Det är mycket svårt att vara kritisk mot att det finns, behoven är så stora. Samtidigt kan det verka konserverande, minska kraven på riktiga förändringar. Trycket på jordreform har minskat eftersom en del föredrar att leva på detta lilla bidrag. Här finns en artikel om Bolsa Familia, familjepengen

Senegal då?

2011-02-09T09:45:00.000-08:00

Hur påverkas Senegal av det som händer i Tunisien? Europa ligger närmare Tunisien än Senegal sa en person till mig. Samtidigt är presidenten här rädd för utvecklingen så när forumets deltagare marscherade första dagen var det mängder av poliser ute. Det är ju massor av revolutionärer i stan, sa en annan.

Senegal fungerar i praktiken som ett kungadöme där presidenten har nästan all makt, ungefär som Tunisien och Egypten. Därför är presidenten rädd och vänsterns första krav här är en konstitutionell reform för att ge parlamentet makt. Så länge det är brist på elektricitet och hälsovård, så länge som maten är dyr, finns det alltid en möjlighet att folk reser sig sa en tredje.

Från WSF i Dakar, en analys av vad som händer i Egypten

2011-02-08T05:23:00.000-08:00

Samir Amin den egyptiske ekonomen som är mycket drivande under WSF i Dakar lämnade följande analys av Egypten
Det system ungdomarna i Egypten är emot sammanfattar han så här
1 En kapitalism som drivs efter USAs och EUs intressen
2 En fruktansvärd diktatur
3 En geopolitisk situation där man stöttar Israel

Han menar att nu försöker den radikala vänstern samarbeta med denna ungdom. Det har dock kommit in andra krafter som försöker ta över och som inte vill ändra på systemet. Den starkaste kraften är muslimska brödraskapet som inte vill ändra på systemet, vill ha kvar förbindelsen med USA ich som tex är mycket emot bonderörelsen.

USA s strategi är att rädda systemet, utan att förändra något. Samir menar att det kommer att bli en lång kamp. USA försöker splittra rörelsen, genom att förhandla med Muslimska brödraskapet, något som ungdomarna inte accepterar.

En annan paneldeltagare berättade om försöken att just nu försöka förhandla fram en front som omfattar de radikala krafterna och som vill ha djupgående förändringar av systemetet

Om det ständiga våldet mot svarta i Brasilien

2011-02-01T00:59:00.001-08:00

Pedagogiskt arbete med barn och ungdomar i Brasilien. Joselito från Baguncaco använder tavlor av konstnären Zaca för att beskriva olika sociala problem som droger, tidiga graviditeter och brottslighet. Denna tavla föreställer en kille som mördats . Han berättar om alla de ungdomar i området som mördats, ofta av polisen. Sedan frågar han ungdomarna om de känner någon som mördats. Först några besökare från USA, naturligtvis ingen. Sedan frågar han några av de andra ungdomarna från området, ett vanligt fattigt kvarter i Salvador, Bahia. Nej, svarar en kille. Då frågar någon i publiken: Din mamma och din morbror då?
Så märkligt, några i publiken börjar skratta, så vardagligt är våldet här. Sedan frågar Joselito igen och ber dem räcka upp en hand om de känner någon som mördats.

http://www.youtube.com/watch?v=PTvvpYlFhJ4

Uppror i Khartoum

2011-01-30T15:18:00.000-08:00

Får mejl från Khartoum, även där vågar man sig på uppror. Ungdomar har gett sig ut på gatorna och protesterat mot den islamistiskt influerade diktaturen, minst 70 personer har arresterats, minst 100 personer skadade, några allvarligt. Regimen använder tungt våld och alla möjliga metoder. Stöd och uppmärksamhet mycket viktigt.

Läget är extra viktigt på grund av folkomröstningen. Ett delat Sudan, som blir följden om folkomröstningen respekteras, innebär att norra Sudan kommer att bli ännu mer förtryckt, med full genomförda sharialagar. Dessutom kommer oppositionen troligen att förbjudas helt. Vi har redan nu sett hemska scener mot kvinnor som piskas. När jag var där i somras hade några ungdomar som delat ut flygblad i protest mot det massiva valfusket arresterats direkt. Det är mycket djärvt att protestera nu, och denna regim har satsat enorma resurser på den repressiva apparaten.

Sebastian Notini och Tiganá Santana

2011-01-29T11:09:00.000-08:00

Träffade Sebastian Notini, den svenske slagverkaren som mirakulöst lyckats etablera sig här i Bahia, slagverkets Mecca. Han har ett mycket spännande samarbete med den fantastiske sångaren och kompositören Tiganá Santana som forskat i traditionell musik och som är en av de musiker som verkligen tagit mig här i Bahia. De håller på att göra en duoskiva med ett antal spännande gästartister. Just nu finns Ane Brun, Maher Cissokho, Joakim Milder och Andreas Unge med men det diskuteras flera världsstjärnor som Susana Baca. Skivan är nästan klar och Sebastian hoppas kunna komma till Sverige i sommar för att presentera detta spännande samarbete. Han är öppen för alla förslag. Kolla mer av Tigana här http://www.tigana.com.br/ing_artista.asp

Tunisien, nu då

2011-01-29T06:20:00.000-08:00

Massmediafokus har snabbt flyttats från Tunisien. Läser just nu i en direktrapport att den nya regeringen, efter kontakter med amerikanska ambassaden, agerat oerhört hårt mot demonstranter. Så oerhört typiskt, USA som säger sig vilja försvara demokratin, men bara om den fyller deras intressen. Svenska media verkar bara klara ett land i taget. Nu talar de bara om hur USA och EU (inte längre Sverige) bör agera och talar om dessa liberala aktivister som de tror finns och som skall spela väst i händerna. Det är något helt annat som händer.

Kolla denna oerhört vackra video från manifestationerna i Tunisien, jag tror i en ceremoni för att minnas de mördade. http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=O-NJLxykj7U

Det ständiga våldet mot unga svarta killar i Salvador

2011-01-29T06:12:00.000-08:00

Fick detta mejl från en svensk tjej här i Salvador. Detta är ett ständigt våld, med rasistiska undertoner. Jag utgår nämligen från att killen var svart:

Jag pratade just med en av städerskorna här på hotellet som berättade att hennes systerson mördades av poliser häromdagen, i Paripe. Han var inte inblandad i droghandel eller något, men polisen jagade honom in i ett hus och sköt honom med tio skott i huvudet. Det finns vittnen som befann sig i bostaden vid det tillfället, de har nu flyttat for att de är rädda for att polisen ska ska komma tillbaka och mörda dem.

Vänstern till vänster om PT

2011-01-29T05:31:00.000-08:00

Jag intervjuade Hamilton Moreira de Assis, vicepresidentkandidat för PSoL i höstens val, PSoL är vänsterutbrytningen för PT och som hela tiden varit mycket kritiskt till Lula. PSoL fungerar liksom PT med oilka organiserade fraktioner, han är själv med i en av dem.

Det starka namnet inom PSoL var senatorn Heloisa Helena, från delstaten Alagoas. Hon ville inte ställa upp som presidentkandidat eftersom hon såg det som omöjligt att vinna. Istället valde hon mot mångas vilja att kandidera som senator, vilket hon misslyckades med.

En annan fraktion av PSoL ville stötta Marina Silva som kandiderade för de gröna, med det var Hamilton och många kritiska till. Han menar att de gröna är ett i grunden korrumperat parti utan ideologi.

Istället valde PSoL att stötta Plinios Sampaio, en äldre aktivist från början snarast en liberal demokrat. Han söner är numera trotskister och ingår i en sådan fraktion inom partiet.

Plinios fick inte så mycket röster, men Hamilton menar att PSoL ändå gått stärkt från valet. Man behöll tre i deputeradekammaren och ökade antalet senatorer från en till två.

Samtidigt fortsätter han att upprepa det som är något av ett mantra för vänstern i Brasilien, att Lula skulle vara nyliberal. Märkligt, på flera plan har istället regeringen Lula utökat statens inflytande, låt vara att man också ofta samarbetar med privata aktörer. Lula är en klassisk socialdemokrat, som de var förut i Sverige. Ett av skälen till Brasiliens ekonomiska framsteg är en tydlig statlig hand i ekonomin. Man samarbetar med storkapitalet men ser till att något lite av inkomsterna kommer de fattiga till del.

Eukalyptus i Bahia

2011-01-27T16:08:00.000-08:00

Diosmar Filho arbetade på Baguncaco när jag var där, nu arbetar han på miljöfrågor för regeringen här. Han har speciellt intresserat sig för hur mindre lokalsamhällen påverkas, speciellt av klimatförändringarna. Vi kom att tala om Stora Ensos påverkan i södra Bahia.

- Det är hemskt säger han. Småbrukarna luras av att göra sig av med sin jord, eller övertalas de att odla eukalypus istället för sina grönsaker. Till sin hjälp har de löften om klimatkompensaton, då eukalyptus kan räknas som ett träd som tar åt sig koldioxid. Som om deras tidigare odlingar inte skulle göra det.

Dessutom förstör eukalyptusen möjligheterna att odla framöver. De små samhällena utplånas och innevånarna hamnar i prekära villkor i städerna. För Diosmar är detta en mycket hotande utveckling.

Uaua, min plats i sertãon

2011-01-26T07:19:00.000-08:00

Uauá ligger i Sertãon, den mytiska halvöken som breder ut sig i Bahias inland tio mil från kusten. Torkan här är konstant, de regn som faller inträffar under det som är torrperiod vid kusten. Den förklaring jag tror på är att de regn som faller under Brasilien sommar- våran vinter – är mycket kraftigare och därför når in ända hit. Vinterregnet är mer förstrött.

Det växer mest förtorkade buskar och kaktus här, men när regnet kommer exploderar sertãon av blommor som bara väntat på ett tillfälle, som när en trollkarl trollar fram blommor ur ingenting . Det man producerar här kommer från tåliga träd som umbu och maracujá. Sisel är en kaktusväxt som man lärt sig utnyttja till olika textiler. Geten ersätter kon eftersom den tål mer och inte är lika skadlig för växtligheten. Grillat getkött är en delikatess här, mycket mer smakrikt än vanligt kokött. Getternas favoritmat är denna kaktus, palma som överlever all torka

Folk här är kända för sin sega förmåga att överleva under tuffa villkor och just här i trakten utspelade sig en av de märkligaste episoderna i den brasilianska historien. Antonio Conselheiro var en märklig predikant som kring sig samlade tusental anhängare. De bosatte sig i Canudos, fyra mil härifrån. De kom att utmana den brasilianska staten som skickade en expeditionsstyrka hit för att näpsa dem. Just här i Uauá stod det första slaget som blev ett svidande nederlag för regeringen. Det krävdes ytterligare flera försök, till slut lyckades man genom att armén fick tillgång till det allra modernaste artilleriet.

Invånarna i det lilla samhället Canudos lyckades genom list och mod slå ner den välutrustade armén gång på gång. På det sättet blev Canudos en symbol för det folkliga motståndet och hans namn används av olika sociala rörelser. Både Canudos och Antonio Conselheiro förekommer i sånger, i MSTs bosättningar i olika folkliga manifestationer. Det märkliga är att denna historia är ganska bortglömd här. Enligt mina värdar är den helt bortglömd i Canudos, men vissa känner till den här i Uauá, främst konstnärer och artister.

Min naturliga fråga blev att fråga om ”Kriget vid Världens Ände”, den bok av Nobelpristagaren Vargas Llosa som just bygger på denna episod. Den boken kände mina värdar inte till trots att de var lärare i historia och geografi, slog häpet upp den på Internet. Jag rekommendetrar den, han drar visserligen på, men han gestaltar något av den vackra hejdlösa desperation som driver folk här

En annan märklig aspekt av Canudos var att man lyckades skapa en hygglig överlevnad för 5000 personer tätt sammanträngda i den stad som byggdes här i halvöknen, en bedrift som regeringen inte lyckats med sedan dess. Den kan sägas bekräfta de sociala rörelsernas tes. Fattigdom här är inte en naturlig följd, den är bara följden av ett orättvist samhälle.

Jag är här just för att studera ett av dessa nya exempel. Här har kvinnor skapat ett kooperativ för att förädla umbu frukten och de har lyckats. De har blivit accepterade och säljer nu sin produktion inte bara här utan också på export. De kallar det de håller på för Solidarisk Ekonomi, något som inte bara handlar om kooperativ utan också att hjälpa och stötta varandra i vardagen. Enligt den organisation de ingår i är det mer än en miljon brassar som arbetar inom denna ekonomi .

Jag får också chansen att besöka en liten by på landet som lyckats bygga ett enkelt mejeri. Esaias tar emot oss, en man med en sådan oemotståndlig värme. Här har vi bygget en liten bit av himlen på jorden. Vi är inte så rika, men vi har lärt oss umgås med naturen och lära av den. Hans lilla gård är välskött, till och med getternas inhägnader är sopade. Framför hans hus står vackra blommande buskar.

Detta är den vackraste platsen på jorden, säger Esaias. När solen sänker sig i väst är jag beredd att hålla med honom. Här finns en sådan säregen skönhet i stillheten och i de starka dofterna från träden och blommorna.

Sertãon är ofta omsjungen i sångerna, en romantisk plats. Det finns ett lugn och en skönhet här hos människorna som gör att jag börjar förstå hur man kan längta tillbaka till detta torkpinade landskap,

Stoppa Bel Monte dammen

2011-01-26T03:15:00.000-08:00

Dilma är en teknokrat och var redan innan hon blev president mycket drivande för att bygga infrastruktur, vägar och dammar. Jag har inte så mycket förtroende för henne ur miljösynpunkt. Här finns nu en första aktion mot henne.

Edu Lobo

2011-01-21T13:06:00.000-08:00

Foajén på Teatro Castro Alves är alltid en prövning för mig. Här möter jag den vita medelklass som jag för det mesta lyckas undvika. Kvinnorna är värst, med sina svindlande höga klackar, sin låtsade sofistikering och sin stank av parfym. Hyckeriets högborg är detta, ikväll använder jag för enda gången mina svarta lågskor. Sandaler släpps man inte in i, hur snygga de än är.

Jag skall se Edu Lobo, som siste man i den underbara kompositörsgeneration jag älskar, Chico Buarques partner på senare år i skrivandet. Edus mjuka röst har gett mig tröst många gånger när jag känt mig förtvivlad, hans lågmälda vackra kompositioner berättar att livet kan vara omsorg.

Så kommer han in på scenen, en äldre gubbe med kulmage. Min första tanke är "Karlsson på taket". hur skall detta gå? Han framträder sällan, det är därför jag missat honom, och det märks. Han står bara stilla med mikrofonen i handen framför det ljuvliga kompet, ibland vickar han på foten. Han enda uttryck är när han höjer på ögonbrynen, som för att markera, nu sjunger jag något viktigt.

Det känns som om det är hack i sången, han vilar mellan fraserna, som om han inte riktigt orkade med. Är detta verkligen samme musiker och sångare? Jag sluter ögonen och konstaterar, ja det är det, det är riktigt bra. Börjar förstå att det är hans brist på gestaltande och uttrycksmedel på scenen som lurar mig. Det blir helt enkelt stumt mellan fraserna, för det är dött i hans ansikte och hans kropp. Han är kompositör.

På slutet tar han upp sitt samarbete med min älskade Chico Buarque, plötsligt tycker jag att både orkester och Edu lever. Är det bara för att det är Chico som jag har en sådan personlig kärlek till? Kommer på att det också handlar om kompositionerna, de håller ihop text och musik mycket bättre. Det är detta Chico är så vidunderlig på och det är detta som nu lyfter Edu, publiken är också med. Chico är främst texter och Edu är främst musik, ändå är musiken nu mer spännande, inte lika avvaktande.

Men till och med den långsamma sökande Beatriz, som Monica Salamso gjort en fantastisk version av, fungerar bra med enbart pianokomp. Tack Chico igen, eller skulle jag säga samarbetet mellan två lysande kompositörer.

Jo Edu håller, när jag kommer hem njuter jag fortfarande av hans sånger som Adeus, fast jag kommer inte att springa benen av mig för att se honom nästa gång. Men han är väl värd att lyssna på, hans senaste skiva Tantas Marés är mycket bra med texter av Paulo Cesar Pinheiro och Chico.

Kolla här om för att se jämföra ert intryck av honom på scenen med mitt

När jag ser videon så känns det inte lika tomt. I verkligheten kändes det som om varje fras slutade med, Ja de var det. Vad kommer nu då?

Brasilien, skyfallen och skogen

2011-01-16T03:50:00.000-08:00

Orsaken till alla dödsfallen i Rio och andra liknande katastrofer är att folk bygger i riskområden, på branter. De flesta som gör det är de fattiga som inte hittar någon annan stans att bo än där andra inte vågar bo. Nu har det kommit fram en ny faktor.

Jordägarna i Brasilien vill kapa mer skog och försöker ändra på skogslagen, frontfiguren är kommunisten Aldo Rabelo. I förslaget ingår också att man skall minska skyddszonen kring floderna där det nu skall växa skog. På samma sätt skall inte bergstoppar skyddas och man skall kunna bygga på branter. Den nya lagen är inte bara ett hot mot Amazonas, den visar också på dessa markägares gränslösa vinningslystnad och brist på respekt för människoliv. Jag undrar varför opinionen i Sverige och utomlands inte reagerar nu, förut har det cirkulerat mejl som spritt felaktiga hot. Nu kommer det ett riktigt hot och alla är tysta.

Bistånd kan lyckas

2011-01-15T05:15:00.000-08:00

Verkligheten kan beskrivas på olika sätt. Jag har just skrivit ett reportage till ArbetarenZenit om de taklösas rörelse i Bahia som bygger på intervjuer för ett år sedan. Igår träffade jag Pedro Cardoso igen, han var mycket mer positiv än sin fru Ana. Jag vill gärna lyfta fram det han sa för att visa hur folkrörelsebistånd, det som regeringen attackerar, kan fungera med små resurser.

De taklösas rörelse organiserar folk som inte har någonstans att bo eller bor i riskområden, typ dem just drabbades av ras i Rio. De bygger upp ockupationsläger på mark som inteanvänds, men det är tungt att organisera eftersom arbetslöshet, brottslighet, korrupta poliser och droger försvårar allt. När jag frågar Pedro om utvecklingen svarar han så här.

"Ett viktigt skäl var den politiska kursen som Ny Gemenskap i Stockholm finansierade. Den varade ett halvår men blev så lyckad att den förlängdes ett helt år av deltagarna själva. Nu finns här en viktig grupp av skolade ledare som kan ta över förhandlingar, vilket leder till att jag inte behöver slita lika hårt. Ockupationerna inne i centrum behöver jag inte bry mig om, de sköter sig själva. Kursen har varit oerhört viktig för oss, vi skulle gärna se en fortsättning.

Samma sak var det med kooperativet som nu fungerar som en billig folkrestaurang. Den är nu känd och en referens för hela Salvador. Det kommer folk hit med mat, just nu kom en man med pepparfrukter, annars kommer folk med grönsaker och annat som de skänker. Den har skapat trovärdighet åt oss, alla de interna konflikterna är bortblåsta, vi får bra kontakter med våra grannar. Vi skulle gärna vilja sprida det exemplet till andra ockupationer."

Ny Gemenskap är en rörelse som arbetar för hemlösa i Stockholm. Det ganska billiga biståndsprojketet gick ut på en kurs i politisk skolning och ett kooperativ för kvinnor. Det rörde sig inte om så mycket pengar, men byråkratin i Sverige var tyvärr oerhört krävande. Ännu värre blir det för Gunilla Carlsson har fått för sig att dessa projekt är korrupta, samtidigt som hon slussar ut pengar till företag och UD med oerhört mycket mindre kontroll.

Katastrofen i Rio

2011-01-14T02:48:00.000-08:00

Raskatastrofen i Rio inträffade långt härifrån, men likheterna mot vad som händer här ibland är stora. Det som händer är att fattiga familjer som inte hittar någonstans att bo bygger sina hus på branta sluttningar där ingen annan bygger. Vi kraftiga regn så rasar husen med katastrof som följd. Såg idag uppgiften att regeringen satsar 14 gånger mer på att rensa upp efter sådana katastrofer än att på att förebygga dem.

Joselito och Sverige

2011-01-12T07:13:00.000-08:00

Igår besöktes Baguncaco av riksdagsmannen Bengt Berg. Joselito som grundat kulturföreninen och flera gånger besökt Sverige hade några intressanta kommentarer om oss.

Jag beundrar mycket Sverige som ett land som bryr sig om sina medborgare. Här är regeln den som har han har, den som inte har rädde sig själv. Man tänker bara på den närmaste kretsen, inte på det gemensamma.

Brasilien är långsamt på väg att bli bättre, men det tar tid. Ni i Sverige är på väg nedåt, men det tar tid. Det dröjer länge innan ni kommer på samma låga nivå som USA. När jag har varit där har jag sett så mycket elände, och ett elände som inte förenas med den lycka som trots allt finns här.

De lyckligaste barnen jag sett i världen har funnits i Mexico, Brasilien, Moçambique och Sverige och jag har besökt många skolor i Sverige, fler än många svenskar. I andra länder i Europa och USA verkar barnen inte ha det lika bra.

Blir man vald till kongressen här kommer genast släktingar och vänner och ber om tjänster och anställningar. Ger man dem inte det ses det som man är en otrevlig typ. Jag har sett många välmenande politiker med bra idéer snabbt förstöras. Demokratin här är något vi importerat och har inte alls amma mening som hos er, man kan bara inte ta över den. Den är en fasad.

Brasilien efter Lula

2011-01-11T02:50:00.000-08:00

Förra året träffade jag Marcelino Galo, en ledande företrädare för vänstern inom PT och nära vän till MST, sedan dess har han valts in i delstatparlamentet. Sist var han optimist efter att PT antagit sitt valprogram som han tyckte var ett steg åt vänster. Nu är han mer pessimistisk.

Han ser att kärnan i den nyligen valda regeringen består av PTs höger. Antonio Pallocio, som förut var finansminister och genom sin konservativa ekonomiska politik länge hindrade Brasilien från att växa, har en framträdande plats. Han förmodas matchas som näste president efter Dilma, hur man nu kan tro det är möjligt. Vänstern har fått mindre utrymme.

Marcelino menar att Lulas regering, trots de sociala framstegen, inte vågat ändra på maktbalansen i Brasilien. Det ä fortfarande finanskapitalet som styr och bankerna, som inte betalar någon skatt, jar gjort enorma vinster. Ränteläget är fortfarande extremt högt, kring 11 procent, vilket gör att det finns mycket pengar att tjäna. Detta innebär också att utländskt kapital söker sig till Brasilien, för här får man hög avkastning på pengarna. Mycket amerikanskt kapital har sökt sig hit, vilket medför att realen är kraftigt övervärderad. Detta gör det svårt för Brasilien att exportera annat än råvaror, vilket riskerar att avindustrialisera landet. Samtidgt skapas ett högt efterfrågetryck på import i Brasilien, vilket riskerar leda till inflation och överhettning. Dessa kapitalrörelser måste regleras, men det vill inte centralbanken som styrs av finanskapitalet, med internationella förgreningar.

Facket borde haft ett guldläge att flytta fram sina positioner, men har istället försvagats och splittrats under Lula. Det politiska medvetandet bland arbetarklassen har försvagats under Lula. Det är bara på landsbygden och genom MST som det skapats ett poltiskt medvetande, men det räcker inte.MST har också försvagats av att jordreformen avstannat, 2010 var det sämsta året för jordreformen under Lula. Det blir knappast bättre under teknokraten Dilma, som inte alls har samma kopplingar till MST som Lula hade

Martnalia

2011-01-10T04:29:00.000-08:00

Jag har inte blivit övertygad av hennes CDs, sympatiska men de har inte nåttfram till mig. När jag nu ser henne på min favoritscen Concha Acustica, undrar jag varför? OK, låtarna har låtit lite romantiska, hennes röst är inte de dår sågklingan, har ingen lyster, närmast lite raspig. Hennes suger in fraserna, ungefär som sin berömde far Martinho da Vila.

Det räcker med startlåten där hon är en av fem slagverkare på lådor, sitter i mitten, för att jag skall ge upp. En sådan värme, en sådan publikkontakt. Det är noll procent av vacker glittrig brud över henne. När hon dansar skakar hon inte på häcken utan dansen är afrikanskt nära jorden. Hon kliver mjukt fram, närmast som felsteg men kroppen är med hela tiden, inne från hjärtat.

Det är rymd över bandet på scenen, är kanske svårt att få med allt detta gungande eleganta i en liten platt CD-skiva. Gunget är mjukt behagligt och mycket exakt. Inledningen är Afrika efter hennes senaste turné men sen blir det samba, fast ganska lite hetsig samba. Det är så mycket kärlek på scenen.

Martnalia är inte där för att själv glänsa utan hon bjuder in oss. Slutnumret är så fint. Hon lägger ner mikrofonen, bandet lägger ner sin instrument, bara lite lätt slagverk kvar. De bildar en sambaorm medan vi i publiken helt tar över sången, var så god, lev vidare med glädje säger hon.

Söder om Salvador

2011-01-10T03:05:00.000-08:00

Här är landskapet annorlunda, den främsta odlingen har varit kakao och olika fruktträd. De samlever med Atlantskogen, den enorma regnskog som först höggs ner för sockerrrör, nu delvis för eukalyptus. Här finns inte de enorma monokulturerna vilket också påverkar klimatet som är friskare och behagligare. De små städerna ligger i floddalarna och det är möjligt att överleva på jordbruk i mindre skala. De jag träffar från de jordlösas rörelse här satsar på kakao och vill bevara naturen, säger nej till multisarnas förslag att exploatera naturen. De känns harmoniska och skapar sina små motståndssamhällen som verkar kunna leva vidare.

Kusten kallas Dendé kusten efter oljepalmen som växer där, här används den mest till att färga maten vackert brandgul. Växtligheten är också här frodigt grön, men det är lite glassigare. Det är turistområden med platser som Morro de São Paulo, Boipeba och Itacaré. Av någon anledning tänker jag på Tylösand, fanns där bara finns tallskog. Men turistområden är sig lika, vackra men inte så intressanta

Marknaden tror på Brasilien

2011-01-04T04:19:00.000-08:00

Bland tillväxtmarknader placerar de utländska investerarna Brasilien i topp, som därmed petar ner Kina till andraplatsen. Trea på listan är Indien följt av Vietnamn, som inte fanns med över huvud taget på fjolårets lista men som nu tränger undan Mexiko från fjärdeplatsen. Mexiko hamnar därmed femma.

Från Newzclobe.com

Nio kvinnliga ministrar i Dilmas regering

2011-01-03T11:19:00.000-08:00

Ett stort steg framåt känns utnämningarna av nio kvinnliga ministrar i Dilmas regerring som. Mario do Rosario skall arbeta med mänskliga rättigheter och har genast föreslagiten sanningskommission om dem som försvann under diktaturenm ett känsligt steg, Det känns visserligen som om måmga av kvinnorna hamnat på de inte alltför tunga posterna, men Miriam Belchior blev planeringsminister. Många av kvinnorna kommer från PT

Dilmas första åtgärd, privatisera

2011-01-03T03:58:00.000-08:00

Dilmas första åtgärd som president blev att privatisera de nya terminaler som skall byggas på flygplatser i S Paulo inför VM 2014. Hon vill också öppna för privat kaital i Infraero, det statliga bolag som sköter flyplatserna. Onte så lovande

Dilma tar över

2011-01-02T03:50:00.000-08:00

I ösregn tog Dilma över från Lula igår, medan hon körde i kortege med taket uppfällt sprang ett stackars gäng vakter i kostym bredvid och blev dyblöta.

En del verkar se Brasiliens första kvinnliga president som ett framsteg för feminismen i Brasilien. Det är visserligen fantastiskt med en kvinna som president, men hon valdes inte för att hon är kvinna, utan trots att hon är kvinna. Det är som en skicklig administrativ kraft hon imponerat på Lula och det är därför han utsett henne till efterträdare, för så är det. Det är helt och hållet Lulas förtjänst att hon valdes, hans enorma popularitet.

Näe Lula i sitt installationstal lovade ett Brasilien utan hunger lovade nu Dilma att förvandla Brasilien till ett land med enbart medelklass. Huvva, tänker jag, denna obehagliga medelklass som finns här. Fast det är inte i kulturell mening hon tänker utan att folk skall få vettiga inkomster misstänker jag. Fast ändå kändes det inte som något inspirerande tal. Dilma stod där massiv och kompetent, men vad vill hon? Jag måste erkänna att jag till och med är lite bekymrad. Politk är inte enbart teknik, det är också förförelse och visioner. De lyste med sin frånvaro.

Den stora frågan just nu är om hon kommer att driva en egen linje eller bara kommer att vara en marionett. De första intrycken av ministerval tyder på att hon tagit greppet själv. Men vad händer när det gäller att förhandla och trixa? Där var Lula ett geni.

Lula har heller inte avvisat att han skulle ställa upp som kandidat om fyra år, om det skulle gå åt helvete

Minimilönen höjs

2011-01-01T08:31:00.000-08:00

En liten men glad nyhet. Minimilönen i Brasilien höjs idag till 540 real, cirka 2200 kronor. Det kan verka lite men innan Lula tillträdde låg den på 200 real, vilket då motsvarade drygt 500 kronor.Jag brukar hävda att detta är det viktigaste som hänt under Lula, det har långsamt blivit värdigt att arbeta. Inte föratt 2200 ären värdig lön, men det är inte längre lika möjligt att använda folk som någon slags billigi boskap. Mer om Dilma, den nya presidenten snart

Lula tillbaka om fyra år?

2010-12-20T16:52:00.000-08:00

Nu lämnar Lula snart över som Brasiliens president och i en ovanligt öppenhjärtlig intervju tar han inte avstånd från tanken att ställa upp om fyra i det presidentval han då har rätt att delta i. Fast nu vill han helst bara vila och vara privatperson ett tag.

Dilma börjar nu utse sina ministrar. Den mycket framgångsrike utrikesministern Celso Amorim avgår. Min kompisfrån Salvador Juca Ferira som ett tag bodde på Söder i Stockholm får inte vara kvar som kulturminister. Istället utses Ana Buarque de Holanda, syster till min store idol Chico Buarque. Även hon har varit sångerska.

Fortfarande känns det osäkert vilke politik Dilma kommer att föra. Kommer hon att vara en Lula flöjel eller driver hon en egen politik?

Brasilianska militärer försöker klassifiera sociala rörelser som terrorister

2010-12-19T04:07:00.000-08:00

Under de senaste åren har det förekommit flera försök att i lagstiftningen klassifiera sociala rörelser som terrorister. De olika skrivningarna har varit så breda att alla som på något sätt hotar det bestående skall kallas för terrorister. I en kommentar i veckans nummer av ekonomitidskriften Carta Capital sägs att till och med flera komiker på TV skulle falla inom den ramen. Självklart skulle alla typer av protester också beröras, studenter som protesterar och andra. Främsta målet är ändå MST - de jordlösas rörelse - som är en nagel i ögat på makteliten i Brasilien. Till och med USA har enligt Wikileaks varit intresserat av att få till en sådan lagstiftning och man verkar vara speciellt intresserade av MST.

Sedan 2001 har terroratentaten i USA används som förevändning för att bekämpa all samhällskritik. Det intressanta i Brasilien är att här finns ju något som faktiskt kan likna terrorism på riktigt, den maffia som behärskar favelor i de större städerna. På senare tid finns också den milicia, mindre mycket våldsamma gäng till stor del bestående av poliser eller före detta poliser, som verkligen sätter skräck i sluminnevånarna. De har aldrig nämnts som terrorister, skälet är att de i praktiken inte alls hotar maktbalansen i samhället.

Det är försvarsministern Nelson Jobim som hela tiden drivit försöken att klassifiera de sociala rörelserna, med stöd av militärer och konservativa jordägare. Fast andra delar av regeringen håller emot och när frågan hamnar hos justisieministeriet har absurditeten framstått så tydligt att förslaget förlorat. Men Nelson Jobim fick stanna kvar som försvarsminister hos Dilma, ännu ett sätt att bibehålla en bred bas för regeringen. Nu gör han ett nytt försök, får se om han lyckas.

Taklös jul?

2010-12-17T16:00:00.000-08:00

Jag fick ett mejl från Ana Vaneska, Taklös jul. Polisen skall köra bort en grupp på 70 familjer från en ockupation i Plataforma, vi behöver all hjälp vi kan få från våra vänner. Väl framme där möts jag av advokaten Manolo klädd i vit skjorta, slips och randiga frackbyxor. Han försöker förklara läget, en domstol har dömt att de skall köras iväg, detta trots att det pågår en försoningsprocess för att lösa konflikten. Dessutom har de som påstår sig vara ägare inte så mycket på fötterna, de är också skyldiga staten mycket pengar, som kune bytas mot tomten. Men domstolen har avgett en liminar som innebär att avhysningen skall ske genast.

Flera sympatisörer har tagit sig till platsen, men det verkar inte bli något idag. Eliane som också kallas Galega eller Loira (blondinen) är lokal ledare och berättar om alla steg som lett till att 70 familjer ockuperat en övergiven tomt. Hon har länge varit aktivist nära Arbetarpartiet PT, jobbat med olika projekt för barn. Hon beskriver lyriskt sammanhållningen i ockupationen, hur man stöttar varandra. Hon tar mig runt i de olika barackerna. Här arbetar en man som lumpsamlare, fast priserna sjunker på det han samlar. Här bor en ensam gammal kvinna, här bor ett ungt par med många barn men utan jobb. Alla har en historia, många är upprörande.

Alla ställer upp och berättar villigt om sina liv, fota gärna säger de. Så många människoöden, så många historier, jag klarar inte av att lyssna . Hur skall jag lyckas sprida detta vidare, tänker jag. Det finns så mycket liv här som borde förmedlas, jag orkar inte lyssna. Jag känner mig så begränsad.

Erfarenhet av andra länder

2010-12-17T11:57:00.000-08:00

Igår besökte jag Baguncaco där jag var volontär. Efter ett tag dök det upp fem amerikaner, några av dem skulle bo där i nästan ett år, fungera som volontärer och bo hemma hos folk. Det är ett nytt program för att skicka ut ungdomar ett år innan de börjar på universitetet. Jag fick en folder med bakgrunden, amerikanska ungdomar vet för lite, är alldels för begränsade i sin syn på andra länder. Detta skapar problem både för USA och amerikanska företag, därför detta program.

I Sverige gör vi just nu tvärt om, den typ av volontär jag reste ut som finns inte längre, den verksamheten är slaktad med populistiska argument. Det går inte att mäta effektiviteten, vår nuvarande biståndsministers mantra. Efter det kom ett praktikantprogram som liknar det amerikanska, det har också slaktats av regeringen. Känner mig så upprörd över den okunskap som nu råder och att perspektiven på världen i Sverige begränsas, med en tydlig politisk agenda dessutom.