Förhinder

Idag skulle jag tillsammans med min vän Ana från de taklösas rörelse gå på ett seminarium om kultur i sociala rörelser. Ana kom en timme försenad, det visade sig ha varit ett intermezzo i ockupationen. Där fanns ett utrymme som sparats för en kvinnoförening av Ana och för hennes framtida boende. Ana vågar ännu inte bo i ockupationen för det är för riskfullt, det är ledarna som man först vill komma åt och som riskerar att mördas.

Nu hade en kvinna försökt att ta över den lilla tomten, det finns en mekanism i vanliga ockupationer att man försöker ta åt sig så mycket mark som möjligt. Men de Taklösa försöker naturligtvis att istället fördela området rättvist. Kvinnan hade fått hjälp av två tvivelaktiga personer, den ena var en narkotikalangare och han var farlig för han var beväpnad. Den andre var en polis som hävdade att det var hans tomt. Det specielle med denne korrupte polis var att han för ett drygt år sedan dödades Anas man brorson, alltså en av de verkligt besvärliga personerna. I morse hade kvinnan börjat bygga en liten barack på tomten, alltså ett ganska bra skäl att komma för sent för Ana, som sedan måste rusa tillbaka efter föredraget och lösa situationen.

En sak fäste jag mig vid under Anas föredrag. Hon menar att machismon är väl utbredd i Brasilien, stämmer. Men hon sa också att den är minst lika stark hos männen inom vänstern och social rörelser, vilket också är sant, men samtidigt deprimerande. Vilket samhälle är det man eftersträvar?