Personpolitik

Träffade Roque da Silva, en av de gamla kämparna som fängslades av militärdiktaturen och som nu är aktiv i Lulas parti PT. Hans analys av Lulas senaste mandat är att det finns stora sociala framsteg men ganska få politiska framsteg, det är fortfarande samma gamla korrumprade politiker. Allianserna med alla de partier som är i regeringen omöjliggör detta. Han menar att det krävs en politisk reform. Han tar exemplet, en stadsfullmäktige i hans hemstad har 16 anställda och en mycket stark ställning, medan PT bara har fem anställda, två av dem är städerskan och vaktmästaren. Det är mycket svårt att bryta detta för de som skulle ändra på detta, politikerna, är de som tjänar på det.

Under Lulas första mandat gjorde PT som man brukar i Brasilien, köpte röster. Detta innebar att PT fick en stark ställning, men var naturligtvis fel. Under det nadra mandatet valde man istället en allians med PMDB, inga köpta röster, men PT fick en mycket svagare ställning.

Men han tog upp ett positivt exempel här från Bahia, i en kommun som alltid styrts av högern och där militärerna gick mycket hårt fram under diktaturen, vann PT nu precis. Förut hade borgmästaren sett till att hans hustru kom in i det lilla fullmäktige, annars skickar jag militären hit. Folk var så rädda att de röstade på henne. I sista valet hade han slut på släktingar, men han såg till att hans chaufför blev borgmästare. Fast den som bestämde var naturligtvis han själv. Men nu har den nye PT borgmästaren lovat att han skall sluta med denna personfixerade politik. Alla beslut skall tas av partiet i öppna diskussioner. Den tidigare personfixeringen kring borgmästaren/diktatorn skulle brytas. I Sverige går vi åt andra hållet, mer personval.

Till slut en rar historia som belyser de sociala framstegen. Lula kom till en liten by som fått el för första gången. Han var inne i ett hus när ljuset kom och föll på den sovande sonen. Pappan började gråta, varför frågade Lula förvånat. Jag har aldrig sett min son sova förut svarade sonen.