Det är ångande hett här ibland. Igår skulle jag ha varit talare på ett seminarium om hur sociala rörelser, behandlas i USA. Jag var rätt trött och visste inte när och var seminariet skulle äga rum. Då kom det ett SMS, seminariet är om en dryg timme på prefeituran på jordbruksuniversitet. Snabbt en taxi dit, men sedan det värsta , den långa vägen genom universitetet. Det var mitt på dan, redan efter en halv kilometer var jag slut. Vägen inom universitetet kantas av olika stånd, som en slags marknad. Jag tog en bild av en söt indiankille för 4 kronor, pappan ville ha betalt. Prefeituran fanns inte med på kartorna, längre in sa de bara. Jag stapplade fram, efter flera försök kom jag fram precis i tid. Men det var ingen där. Jag ringde arrangörerna, tyvärr vi är bara halvvägs, är det någon där? Nej det är tomt. Då tror jag vi ställer in, svara de.
Det var bara att ta sig tillbakade 2 kilometerna, jag var redan svimfärdig, stannade vid några serveringar och köpte vatten och svor över den fuktiga hetten, nästan 40, och arrangemangen.
Tyvärr har det varit mycket sånt här. Jag börjar också allt mer tvivla på denna enorma mängd av seminarier som inte leder någon vart. Däremot är de genomtänkta arrangemangen som har en fortsättning mycket bra. Folk från hela världen samlas för att planera något tillsammans. Rikedomen i det vi gemensamt vet kan ibland bli överväldigande, fantastiskt
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar