Santarem

Santarem är ett annat Brasilien, ett lugnare Brasilien, men kanske bara skenbart. Där stan ligger vid sammanflödet mellan Amazonas och bifloden Tapajós skulle den nästan kunna vara en Medelhavsstad. Den långa promenaden längs Tapajós, med lite smak av Havannas Malecon, där folk flanerar för att visa upp sig är behagligt avslappnad. Fast Santarem är ingen flott stad, men den är en av få större städer i Amazonas. Längs borta på promenaden skymtar Cargills nya olagliga hamn, som en symbol för det tysta drama som pågår inne i regnskogen. Långsamt men obevekligt äter sig de stora jordägarna in i regnskogen, med sina sojaodlingar. I ryggen har de sina starka ekonomiska intressen, där den starke alltid vinner.

På andra sidan promenaden skymtar vi mötet mellan de två floderna, Tapajos blåa vatten möter Amazonas bruna. Det tar ett tag innan de två vattenmassorna förenar sig. Naturen är långsam men föränderlig, men kommer den att klara av denna väldiga anstormning av agrobuisness. Klimatet har blivit annorlunda, hetare och obehagligare säger folk.

Mitt mellan dessa två poler spatserar folk till synes obekymrat, nästan uppspelta, vänliga och öppna. Solnedgången är vacker, blandningen av blå nyanser är ny för varje kväll. Blandningen på folk är också stor här, de har kommit hit från hela Brasilien. Anar de ändå att dramat inåt landet kanske kommer att avgöra både deras och hela klotets framtid. Avskogningen av Amazonas är en av de viktigaste faktorerna bakom växthuseffekten.