Sofia Karlsson

Sofia Karlssons Dan Anderssons CD var en sensation, hon lyckades få nytt liv i dessa slitna sånger, genom att ge dem en folkmusikdräkt och genom ett härligt rakt sätt att sjunga. Hennes första CD Folksongs upptäckte jag sedan, minst lika bra. Därför blev uppföljaren "Sånger från vinden" en besvikelse, ganska ojämn och utan en linje. Det är därför med viss osäkerhet jag köper "Söder om kärleken", hennes senaste. Jag blir både imponerad och besviken. Här finns återigen en klar linje, dessutom känner jag igen närheten och direktheten, allt har hon dessutom skrivit själv, ja nästan. Hon berör igen direkt, men ändå. Det var så skönt med en sångerska som var så inne i det svenska, så grundad i vår mylla, inte minst för en flackande människa som mig. Just grundad var hon själv också, rösten satt i kroppen. Nu har hon gått upp en kvint i röstläge, blir mer fjär, kvinnlig på ett dåligt sätt. Som om hon skulle bli mer intagande med mycket lockar i håret och rysch och plysch. Det är en hel del country och western över skivan, berättar hon själv. Missförstå mig inte, mycket är lysande, men jag saknar den sångerska som skulle kunna göra vår svenskhet levande och tala till mig över en kopp kaffe.