Tillbaka i kylan

Det är inte den fysiska kylan som berör mig, den kan nästan kännas behaglig när solen lyser. Det är inte heller det att tomaterna smakar som en kall syrabomb trots att de är fem gånger så dyra. Nej, det är den uppgivenhet som en del ger uttryck för. Ett Sverige där allt fler isolerar sig och släpar vidare utan att bry sig. Hur har det blivit så här i Alliansens Sverige? Det är ju så förbaskat tråkigt. Det är ju bara tillsammans med andra som det är kul, när vi inte ger upp möjligheten att tillsammans förändra. Läser nu Svensk Maffia, en hemsk bild av ett samhälle där våldet får regera och till och med liera sig med eliten.