Brasilienfrukost

Gamla kvartersbiografen vid Bergsunds strand har blivit Rio, betydligt fräschare. Igår var det filmfrukost med en ganska blandad kompott av fyra filmer. Klart bäst var filmen om Paulinho da Viola, en av Rios viktigaste sambistas. Han är mycket varm och poetisk, en klar favorit. På samma gåmg är han traditionsbunden och nyskapande. Allt han gör låter samba som den gjordes av den stora generationen fattiga men poetiska sambistas som Cartola, Pixinguinha, Noel Rosa. Hans texter känns mycket levande, hans röst utstrålar ömhet. Allt detta fick vi se på filmen, bl a två fina duetter med Marisa Monte. Det gamla gardet i Portela, alltså de som var med i sambaskolan för länge sedan finns också med, fast deras framträdande är mest rörande, rätt mycket falsksång.

En annan film, Pro dia nascer feliz, handlade om den brasilianska skolan. Bra syfte men för lång, jag såh flera punkter där den kund slutat, men vi fick besöka fler skolor. Ett avsnitt handlade nästan om Bagunçaço, jag kände nästan igen väggarna och grabbarnas sneda leenden. Den delen hade räckt