Under Afrikas himmel

Vägen ut ur Ouagadougou är behärskas av en armé av cyklar och mopeder. Kvinnorna sitter raka i ryggen på sina mopeder, som i givakt, väntande på något stort, blicken rakt fram. Många har barn i ett knyte på ryggen. Jag sitter i en bil med madame Gariko. Vi skall ut och hämta mjölk, när vi passerat betalstationen vid stadsgränsen blir trafiken mycket glesare.Efter en poliskontroll svänger vi av på en grusväg som grenar sig tills det är svårt att veta vad som är väg och savann. Vi stannar vid en cementmur, i mörkret har vi sett några kor skymta förbi från billyktorna, några med imponerande horn.

Innanför muren sitter några kvinnor i mörkret, de har redan mjölkat sina kor, nu får de en balja med näringstiktig mat till korna, som snabbt fördelas. Kvinnorna står med ryggen i rät vinkel medan de arbetar med bunkarna. Lite längre bort sitter en ung kille och mjölkar den sista kon. Annars är det bara kvinnor som är i farten.

Vi ställer upp två bänkar utanför muren, bunkar och spannar följer med. Madame Garikos dotter mäter upp mjölken med ett grönt enlitersmått. Någon måste hålla räkningen på hur mycket som kommer från var och en, kanske är det madame Gariko som sitter på en av bänkarna och ser nöjd ut. Hela tiden fortgår ett mjukt samtal mellan kvinnorna, kanske är detta dagens höjdpunkt. Över oss välver sig Afrikas mäktiga himmel, stjärnorna blinkar genom kvällsdiset.

Mjölken fördelas om mellan hinkarna utan att det är möjligt att förstå systemet. De tre 30 litershinkarna fylls nästan till brädden. Varje familj har 10-15 kor, men varje ko ger bara någon liter på mogon och kväll. Diskret fördelar madame Gariko pengar mellan kvinnorna, på något sätt skickas också växel runt, eller är det bara fördelningen eller gamla skulder som rättas till? Jag frågar om vatten till korna, det står en bunke där borta, men det är svårt att få hit vatten. Korna äter också av buskarna som växer här och några örter i savannlandskapet.

Två gånger om dan gör Madame Gariko denna tur, sedan förs mjölken in till stan till hennes enkla mejeri där mjölken pastöriseras och hälls i plastpåsar för utdelning nästa dag. Jag får intrycket att detta är lika mycket en social tjänt till kvinnorna som en affärsverksamhet. Annars skulle kvinnorna inte få avsättning för den eftersom de har 17 kilometer in till stan. Det mesta av mjölken i Ouagadougou kommer märkligt nog från utlandet fast här finns miljontals kor. Madamed Garikos man som kör bilen berättar att han håller på med ett projekt så att kvinnorna skall kunna odla grönsaker och få avsättning för något annat och lite nyttig mat till sig själva.