Etanolet igen

I onsdags medverkade jag på ett seminarium om etanolet som Naturskyddsföreningen ordnade i Göteborg. Jag talade om villkoren för sockerrörsarbetarna, enligt alla bedömare är det ett omänskligt hårt arbete. Deras egen slutsats är att de vill producera mat istället, till exempel genom jordreformen. Sockerbruksägarnas slutsats är att man istället skall ersätta dem med maskiner.

Detta sätts på sin spets genom SEKABs nya projekt i Tanzania. Fast nu är det inte SEKAB längre, kommunerna som äger SEKAB har sålt detta projekt till ett företag som ägs av Per Carlstedt för 400 kronor, investeringarna var visst på c 150 miljoner. Här säger man sig bara vilja arbeta med maskiner, bland annat har arbetarna i Tanania så mycket AIDS att de inte går att lita på.

Grundfrågan blir då, vilken nytta ger detta projekt till Tanzania och lokalbefolkningen, arbetstillfällen? Knappast. Skatteintäkter brukar de befrias från. Medför dessa projekt teknisk utveckling lokalt, det brukar de heller inte göra. Snarast förlorar Tanzania mark som de själva skulle kunna utnyttja till mat eller andra nyttigheter. I alla fall borde detta vara den viktiga frågeställningen inför detta projekt.