Nyårstankar om de jordlösa i Brasilien - MST

Gott Nytt MST år! (Hämtade från MSTlistan, som jag också skriver)

Men vad har detta med Sverige att göra, frågar ni?

Stödjer vi MST för att det är en häftig organisation som genomför spännande ockupationer? Eller för att den består av stackars fattig människor som vi tycker synd om?

Jag läser just nu Tony Weis: The Global Food Economy, som tecknar en dyster bild av den transnationella livsmedelsindustrin vars konsekvenser är skrämmande: Småbrukare förlorar sin inkomst och tvingas till slummen i städerna, utvecklingsländer blir beroende av matimport vilket hindrar deras utveckling och oberoende. Lokala mönster och kulturer slås sönder, vi äter en allt osundare mat, kemisk gödning och bekämpningsmedel används i allt större utsträckning. Som en följd av detta förbrukas mycket mer fossila bränslen (de är råmaterial), de späder på växthusgaserna i mycket stor utsträckning. Dessa företag har en mycket stor påverkan på WTO och bidrar starkt till att fattiga länder inte kan styra sin egen utveckling. De späder på användandet av kött och missbrukar jordens resurser.

Man skulle kunna se MSTs kamp som ett sätt att fördröja en snabb urbanisering i Brasilien (och i andra länder) där urbaniseringen gått för snabbt, beroende på dessa företags vinsthunger, en slags defensiv kamp.

Jag tror man skall se den i ett mycket större perspektiv, tänk på miljökrisen, tänk på finanskrisen, tänk på klimatkrisen, tänk på de sociala kriserna.

Det MST arbetar för, och som vi borde arbeta för, är att vi åter tar kontrollen äver vår planet. Vi har alltför länge inbillats att det finns bara en utveckling, modernitetens som kräver att de stora företagen skall ges obegränsad makt att expandera och bestämma. Det är de som ligger bakom WTO och det är de som är ansvariga för skövlingen av vår jord.

Det gäller att hitta ett helt nytt sätt att styra vår utveckling. Detta är MSTs kamp, vår kamp. Förutom den bittra kamp MST nu för i Brasilien mot landets elit, som är starkt knuten till dessa transnationella företag bidrar MST också med en utopi, små utvecklade samhällen i harmoni med naturen och de sociala villkoren, samhällen som kan utvecklas och skapa verkliga möjligheter för sina innevånare att påverka sina liv. Detta är en besvärlig utopi, som ofta misslyckas, men denär viktig och samtidigt skrämmande för dem som ser en skenande utveckling utan andra hänsyn än mer vinster som sitt enda mål.

Vad gör vi i Sverige för att återta makten över våra liv?