När krutröken lagt sig visade det sig att Lula lyckats få lite mer ordning på Brasilien än sina föregångare. Han visade det som makteliten vägrat tro, att en man som kommer från fattiga förhållanden utan akademistudier kan klara att styra landet. Lula är en mycket pragmatisk politiker, närmast en kameolont, med mycket känsliga fingrar. Brasiliens ekonomi klarade sig ganska bra genom finanskrisen, bland annat för att Lula manövrereat bort från USA mot länder som Kina, Indien och Sydafrika.
De enda som är missnöjda med honom är vänstern han kommer ifrån som inte fått de grundläggande förändringar de hoppats på. Men alternativet verkar vara en repressiv höger och Lulas popularitetsiffror är historiskt höga.
Det är därför kanske naturligt att denna film blir en vacker hjältesaga. Mytologin får ersätta dramaturgin och analysen, trots att verklighetens Lula är en fascinerande mångtydig politiker, en enkel man av folket och en lysande politisk spelare. Synd att det inte blev en mer politisk film utan snarare en snyftare
(Delvis publicerad i Flamman)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar