Kulturföreningen Bagunçaço håller på att få fart på verksamheten igen, efter en tid med ekonomiska kriser växer det fram en ny generation. Gruppen har som en viktig princip att man måste lämna arbetet när man är 18 år, annars fastnar man i ett beroende och växer inte upp till ansvarstagande.
Ekonomin håller på att saneras, men man möter hela tiden nya problem. Det senaste är att banken efter två månader ännu inte öppnat ett konto så att det går att föra över pengar från utlandet. Bankerna i Brasilien som gör enorma vinster under Lula med högräntepolitiken måste visserligen enligt lag öppna konton för alla som vill, men de bryr sig inte om lagen. De är bara intresserade av stora klienter och de frågade Bagunçaço om det skulle komma mycket pengar på kontot. Det är fruktansvärt hur hänsynslöst de kan agera. Just nu är alltså vissa stödpengar från Sverige låsta på grund av deras cynism.
När vi sedan gick hem från föreningen måste vi ha med oss några som skyddar oss. Det är inte frågan om fysisk styrka utan om tillhörighet till Bagunçaço som ger skydd i området. Därför skickade man med oss ett av de nya banden, härliga killar i tioårsåldern, som bildade en ring runt oss gringos. Det finns en sådan energi hos dessa killar, så oförstörd.
Joselito berättade sedan att detta gäng för bara några månader sedan var på väg att bli ett kriminellt gäng, några av killarna använde redan marhiuana. De hade inga pappor hemma utan beundrade de kriminella gängen, bråkade mycket med föreningen, hoppade på taket och retades. Joselito ställde krav på dem, antingen är ni med mig eller med de kriminella. De började spela tillsammans och har nu ett band och är mycket på föreningen. De kände igen mig som snömannen efter den film jag skickade till föreningens festival där de gjorde sin debut.
På vägen till bussen började de sjunga på några av Bagunçaços gamla låtar som funnits med i de 12 år jag känt gruppen. Jag bad dem om att sjunga lite för mig, kolla här på deras entusiasm i mörkret.
http://www.youtube.com/watch?v=lJLlW2AYfI0
torsdag 25 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar