Karnevalselände

Jag vet att det kan låta lite snobbigt, men karnevalen känns alltmer som ett elände. Inget fungerar på två veckor, det är liv utanför huset på nätterna. Tyvärr är det mesta av musiken som spelas riktigt eländig, men folk hoppar på i alla fall. De värsta banden är de populäraste. Afrogrupperna, som är bäst, går ut först efter midnatt och det är inte längre min väska.

Men som jag sag förut det gäller: Love it or leave it! Så jag kanske hoppar med ett tag i alla fall. Precis nu spelade ett band utanför mitt fönster. Jag kollade, det var ett mentalsjukhus som hade en egen grupp. Bandet var av den mer traditionella typen, blås med lite slagverk. Det känns betydligt bättre, är fortfarande gatans liv istället för de fruktansvärda lastbilar som drar runt som ett slags urtidsödlor med enorm volym.