Under flera år låg MST lägret 1 april i dikesrenen med trafiken mot Brasilia frustande några meter ifrån. Det var svårt att förstå hur de klarade av att överleva där i det sterila gruset. En av kvinnorna där som fascinerade mig var Marinalva, hon var 60 år och hade lämnat kvar sin fege man i stan. Men hennes ögon glittrade av okynne och kamplust.
Nu fick jag träffa henne igen, lägret hade blivit en bosättning men de bodde fortfarande i enkla tält, men deras nya hus var under konstruktion. Hon var lycklig för det, men minst lika lycklig för att hon lärt sig läsa. Det var ett projekt som stöttes av Latinamerikagruppen i Jönköping och nu kunde on skriva sitt namn. Det var helt fantastiskt tyckte hon, men nu ville hon lära sig mer. jag vill lära mig allt sa hon. Tänk om det kommer en påse med ny från, då måste jag kunna läsa vad som står på den, sa hon med sitt breda underfundiga leende
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar