
Besökte Bagunçaço där det var full fart, en grupp arbetade med datorer, en annan övade slagverk, en tredje spelade skalor på blåsinstrument, en fjärde spelade fotbollsspel. Mitt i allt detta sprang ett gäng runt och hade kul.
Joselito satt där mitt i röran och berättade. Killen i grön tröja finns inte, hans föräldrar registrerade inte honom upptäckte vi, så nu blir det lite jobb med att hjälpa honom. Killen därborta är ledsen för hans pappa sköts ihjäl förra veckan i en uppgörelse, hans kompis som står bredvid har en pappa som är chef för narkotikatrafiken här i området. Fördelen med det är att vi fåt ett visst skydd, vi behöver inte ens ha galler för fönstren. Hans pappa vill att hans son skall få ett bättre liv än hans eget.
Vi måste ta hand om varje kille och tjej utifrån deras egna behov och det är inte lätt, egentligen omöjligt men vi måste försöka. Det är utifrån dessa behov vi bygger upp vår organisation, vilket gör att vi inte fungerar som en vanlig NGO som de andra som arbetar här. Vi har visserligen mycket mindre resurser än dem, men genom att vara nära ungdomarna och prioritera dem kan vi göra mycket nytta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar