Taklös jul?

Jag fick ett mejl från Ana Vaneska, Taklös jul. Polisen skall köra bort en grupp på 70 familjer från en ockupation i Plataforma, vi behöver all hjälp vi kan få från våra vänner. Väl framme där möts jag av advokaten Manolo klädd i vit skjorta, slips och randiga frackbyxor. Han försöker förklara läget, en domstol har dömt att de skall köras iväg, detta trots att det pågår en försoningsprocess för att lösa konflikten. Dessutom har de som påstår sig vara ägare inte så mycket på fötterna, de är också skyldiga staten mycket pengar, som kune bytas mot tomten. Men domstolen har avgett en liminar som innebär att avhysningen skall ske genast.

Flera sympatisörer har tagit sig till platsen, men det verkar inte bli något idag. Eliane som också kallas Galega eller Loira (blondinen) är lokal ledare och berättar om alla steg som lett till att 70 familjer ockuperat en övergiven tomt. Hon har länge varit aktivist nära Arbetarpartiet PT, jobbat med olika projekt för barn. Hon beskriver lyriskt sammanhållningen i ockupationen, hur man stöttar varandra. Hon tar mig runt i de olika barackerna. Här arbetar en man som lumpsamlare, fast priserna sjunker på det han samlar. Här bor en ensam gammal kvinna, här bor ett ungt par med många barn men utan jobb. Alla har en historia, många är upprörande.

Alla ställer upp och berättar villigt om sina liv, fota gärna säger de. Så många människoöden, så många historier, jag klarar inte av att lyssna . Hur skall jag lyckas sprida detta vidare, tänker jag. Det finns så mycket liv här som borde förmedlas, jag orkar inte lyssna. Jag känner mig så begränsad.