Afrika

En förändringsvåg sveper över Afrika, de segrande revolterna i Tunisien och Egypten har uppmuntrat till revolter mot auktoritära regimer, försök att installera dynastier genom att utse söner till efterträdare, grov korruption. Den senegalesiska vänstern uttryckte situationen under World Social Forum genom att tala om en somalisering av staterna i Afrika.

Det är en komplicerad bild, Världsbanken har tvingat staterna att försvaga sin offentliga apparat. Samtidigt trycker EU och finansintressen på för att få inflytanden över naturresurserna. Den lokala eliten delar gladeligen med sig, mot en del av vinsterna. Den koloniala makten har ersatts med en lokal elit som kan delas upp i statsbyråkrati och en "comprador" klass som Samir Amin brukar säga. Denna klass är inte produktiv utan lever på att fungera lokala kontakter för utländska bolag eller dominerar handeln och servicenäringar inom landet. I Sydafrika har delar av ANC köpts upp och tjänar grova pengar som delägare av företag.

Problemet är hur man kan skapa en annan stat som ser till allas intressen. De välutbildade ungdomarna som inte får någon framtid i detta scenarium är de som står längst fram. Sudan är ett av många exempel där oljan skapat rikedomar för dem vid makten, som håller folket nere med det som en av motståndets ledare kallar för fascism, mycket långt från den islam som de utnyttjar. Ändå fortsätter djärva ungdomar att protestera.

Utvecklingen i Libyen är mycket svårbedömd, är NATOs (och Sveriges) insatser bara ett sätt att föra tillbaka utvecklingen till status quo? Jag kan ha en viss förståelse för dem som menar att våldet mot befolkningen måste stoppas. Men det finns ju ett antal andra uppror där det inte ens hade krävts militära insatser från USA (Saudiarabien tex) för att stoppa våldet mot befolkningen.