Almarna ska leva, de leve!

När jag kom till den stora staden Stockholm 1971 var jag en ganska vilsen människa, en separation gjorde inte livet enklare. Det var almstriden som bjöd in mig till staden. Det fanns människor som ville kämpa för en mer levande mänsklig stad, en stad med själ. Alma på portugisiska betyder lustigt nog själ. Veckan då vi kämpade för dessa symboliska träd var också en fest, det växte samtidigt fram ett annat sätt att se på vad en stad var och hur den skulle fungera. Bilden till höger från skivan som gavs ut från Almstriden

När jag 20 senare började arbeta på Friteatern visade det sig att Sture Mattsson som fungerade som ekonom där var mannen i trädet, han som lyckades ta sig igenom avspärrningarna, gjorde et omöjligt att såga ner träden och bidrog till segern. Här en intervju med honom när almarna firades i torsdags.

Almarna gav hopp om ett annat Stockholm, 40 år senare börjar det kana åt fel håll igen. Den vidriga ”Förbifarten” som drivits igenom mot bättre vetande, med slöheten och opportunismen och Handelskammaren som ledstjärnor. Den åttafiliga motorvägen från Slussen ner på Skeppsbron, den skenande klimatförändringen.

I torsdag, 40 år senare var det fest igen, massor av artister radade upp sig. Mest jubel växte Ville och valle och viktor som plötsligt uppstått, de gengångarna med sin härligt barnsliga entusiasm kändes befriande.

http://www.youtube.com/watch?v=lZod2SH6Rkc