Libyen

Jag är på en afrikansk vänsterkonferens och imponeras över bredden av åsikter. Från Mali lyfter man fram situation för gästarbetarna i Libyen som blivit ivägkörda. Dessutom om Frankrikes ambition att stärka sitt inflytande i regionen.

Sudan menar att vi befinner oss i en situation som liknade tiden efter den franska revolutionen som påverkade alla länder i Europa. På samma sätt har händelserna i Egypten påverkat hela regionen och väcker förhoppningar i  länder som kan vara olika. De tendenser till monarkier grundade i republiker när söner skall ärva sina fäders presidentskap fanns överallt och ifrågasätts. Man finner det märkligt hur hårt Kadaffi har reagerat mot sitt eget folk. Samtidigt ser man hur imperiestaterna utnyttjar situationen

Kenyanerna har en hel del kritik mot hur Kadaffi agerat men är mest upprörda över USAs roll och har ordnat manifestationer. Man påpekar att upproren i Egypten och Tunisien var fredliga men att det tidigt fanns vapen i Libyen och ser inte detta som ett folkligt uppror. Från Burkina Faso ser man det hela som ett tecken på den afrikanska unionens svaghet. Libyen har inte varit demokratiskt och låtit folket delta i besluten. Kadaffi har varit mycket hård och brutal. Man ser viss positiva drag i FN resolutionen men menar att det bästa vore om afrikanska unionen hade fått chansen att lösa konflikten