Första återbesöket på Baguncaco

Det är alltid så intressant att komma tillbaka till Baguncaco där jag arbetade förut. Tyvärr verkar inte våldet ha minskat i trakten. Jag såg ännu fler unga killar som hängde i hörnen och rökte brass. Trots allt bra som hänt i Brasilien med minskade skillnader kommer det att ta tid att utplåna allt detta elände som skapats under århundraden. Jag fick träffa familjen till Renato som besökt Sverige men som nu fastnat i drogträsket igen. Hans hustru kämpar vidare med de fyra barnen, får lite stöd från Sverige men också pengar från regeringen genom de sociala program som startas av Lula regeringen.

Baguncaco däremot var en positiv överraskning. Föreningen fungerar allt bättre i grannskapet, grannarna får till exempel låna lokalerna när de skall ha en fest och inget förstörs. Murarna är inte så höga som hos andra organisationer som arbetar med liknande verksamhet vilket betyder att ungarna ofta klättrar in och leker också när det är stängt. Trots att det ligger utrustning som är ganska lätt åtkomlig stjäls inget. Så var det inte förr, vilket beror på att föreningen mognat och fått allt bättre relationer, vilket gör att ingen vill stjäla något.


När jag var där spelades tre fotbollsmatcher på sandplanen bredvid. Det verkade vara mycket välorganiserat med tröjor god ordning och domare. Jag blev lite imponerad och frågade vem som ordnat detta. Det var Baguncaco och föreningen fotbollsskola. Killarna (jag såg bara en tjej) fick leva ut sin energi under ordnade former. Det är mycket svårt för fattiga brassar att spela fotboll i något så när ordnade former. Vill man göra karriär som spelare är det ännu svårare, några av killarna skulle nu tränas för att få vara med i riktiga lag. Därför är detta en mycket bra verksamhet föreningen driver