måndag 25 mars 2013

Renato är död, skjuten till döds


Renato sköts ihjäl i lördags. Renato denne vackre man med sitt stora leende. Vi hade hoppats att du skulle klara dig och ett tag såg det hoppfullt ut. Du kånkade runt med din kärra, sålde grönsaker och verkade få så många bra kontakter. 

Jag har lagt upp den film jag gjorde om dig lågupplöst på nätet som en gottgörelse för det inte heller jag klarade av. 

Renato from Lennart Kjörling on Vimeo.

Jag kommer att sakna dig, du var en av dem som öppnade dig, men på slutet ljög du när du sa att du inte hade problem med drogerna. Du lämnar efter dig tre underbara döttrar och en fru som fick ge upp.

Du rönte samma öde som flera andra jag känt, du sköts ihjäl i det kaos som kallas Uruguay och Jardim Cruzeiro i mitt älskade Salvador. Droger och småkriminalitet är mycket mer lockande än ett hårt slitsamt arbete för nästan inga pengar. Det pågår fortfarande ett krig i Brasilien, mot de fattiga och ofta svarta, oftast skjuter de sig själva men i grunden beror det på att trots alla framsteg så finns det en liten ekonomisk elit som girigt håller på sina tillgångar. Så här skrev jag om Renato i min bok Sammanhangen

” Renato är en av killarna jag blir vän med. Ett tag försörjer han sin lilla familj med att stiga upp varje morgon klockan fyra för att hinna till marknaden och köpa gårdagens grönsaker. Sedan drar han sin skottkärra en eller två mil runt i kvarteren för att sälja billigare än butikerna. Har han tur tjänar han femtio kronor, har han det inte tjänar han inget alls.


Det är inte fattigdomen som skapar brottsligheten utan de våldsamma skillnaderna som blir till skriande förödmjukelser. Renato var ett tag småbrottsling innan han slog sig på begagnade grönsaker. Han och hans kompisar gjorde småstötar för att finansiera ett lite bättre liv. Den här i grunden mycket snälle grabben försöker förklara varför han blev brottsling.

– Det var inte i första hand för att jag var hungrig, men det fanns saker jag ville ha som jag inte hade råd med. Det kunde vara gympaskor eller en tröja. Sen blev det lite dyrare grejer, jag kastade nog bort en hel del på saker som inte var så nödvändiga. Det jag hoppas på nu är ett riktigt jobb, där jag kan känna mig trygg och försörja min familj.

Det är brottsligheten och drogerna som är den stora utmaningen för Bagunçaço. Grabbarna får nästan dagligen erbjudanden, det kan vara en granne eller en släkting som föreslår något uppdrag där de tjänar oerhört mycket mer än på de tillfälliga påhugg de annars kan hoppas på. Jag vill ha en anställning, inte bara dessa ständiga korta småjobbfår jag ofta höra.

Bagunçaço erbjuder dem att i stället för kriminalitet leva ut sin bultande livslust genom att spela, dansa och skapa konst av skrot. Allt det som en ung människa har inom sig av upptäckarlust och energi leds in på kreativa banor. Det gäller att hålla dem borta från droger och destruktivitet under tonåren, lyckas det har den farligaste fasen i livet passerats." 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar