Det laddade skolvalet

Henrik Brandão Jönsson skriver intressant om Friskolor i Brasilien i Lärarnas tidning

När medelklassfamiljer träffas i Brasilien hinner det sällan gå mer än två frågor innan någon frågar vilken privatskola den andres barn går på. Valet av skola är en mer träffsäker klassmarkör än i vilket område du bor och visar vart familjen strävar.

När vår dotter gick på den katolska privatskolan i vårt bostadsområde möttes vi ofta av vänliga blickar från bekanta. ”Nä men, vad trevligt. Det är viktigt att barnen får en rigid uppfostran”, sa de. Vad jag inte förstod var att de samtidigt såg ned på vårt val av skola. I Rio de Janeiro finns det ett par katolska privatskolor med hög status och disciplin som riktmärke. Vår dotter gick inte i någon av dem. När rektorn senare skällde ut henne för att hon gett Barbiekläder till en pojke i klassen förnyade vi inte kontraktet och letade upp en skola med en modernare attityd.

Nu stormtrivs vår dotter på stadens mest kända Montessoriskola. Den skolan har också ett rykte att slåss mot. En del föräldrar undrar om den inte är en ”hippieskola utan betyg”. ”Jo”, brukar jag svara. ”Men den har väckt min dotters läslust”. Andra skiner upp och berättar att de också hade velat att deras barn studerade där, men att deras fru eller man inte samtyckt.

Montessoriskolan i stadsdelen Flamengo är ett laddat val. Under diktaturen var skolan den enda privatskolan i Rio som utmanade generalerna och undervisade eleverna i demokrati och social rättvisa. Det har gjort att många ur Rios intellektuella elit placerar sina barn och barnbarn här. Chico Buarque, som skrev låtarna som gjorde Cornelis Vreeswijk till svenskt nationalhelgon, har sina barnbarn här och befrielseteologen Leonardo Boff, som utmanade Johannes Paulus II genom att kräva att kyrkan skulle ställa sig på de svagas sida gentemot diktaturen, har sitt barnbarn i min dotters klass. Även en av Brasiliens mest betydande konstnärinnor, Lygia Clark, har sina barnbarn här.

Att det är så många artister som valt denna skola gör att en del bekanta ställer den ironiska frågan: ”Ska din dotter bli artist eller advokat?”

Advokat är det finaste man kan bli i Brasilien. Det har hög status, även om många av advokaterna är kriminella kuggar i landets omfattande korruptionskarusell. Jag brukar svara att hon får bli vad hon vill. Det viktiga är att hon bidrar till att utveckla Brasilien till det bättre, inte till det sämre.

När jag nyligen var i Sverige och lanserade min senaste bok lade jag märke till att mina vänner också diskuterade skolval med varandra. Jag blev perplex. Jag har bara bott tio år i Brasilien, men under de åren har Sverige blivit alltmer likt Brasilien. Det brinner i förorterna, det är okej att ha tjänstefolk hemma och nu har det också blivit vanligt att medelklassen väljer ”rätt” privatskola åt sina barn. Visst, i Sverige kallas privatskolorna för ”friskolor”, men innebörden är densamma. Det är ett skolsystem som ger frihet åt vissa, men inte åt andra.

Jag tycker att svenska föräldrar ska fråga sig vilket klassamhälle de vill bygga. Den brasilianska varianten kan jag inte rekommendera.

Henrik Brandão Jönsson