Karnevalen har dragit igång i Brasilien, höjdpunkten brukar vara natten mellan lördag och söndag. Sista dan skall vara fettisdagen nästa vecka när vi käkar våra feta bullar.
men ännu roligare, den 24 maj kommer Caetano Veloso till Stockholm, första gången i Sverige. Fantastiskt tillfälle. Jag kommer naturligtvis. Härunder vad jag skrev om honom för ett antal år sedan
men ännu roligare, den 24 maj kommer Caetano Veloso till Stockholm, första gången i Sverige. Fantastiskt tillfälle. Jag kommer naturligtvis. Härunder vad jag skrev om honom för ett antal år sedan
Caetano Veloso (f. 1942) var en blyg man ung man från den
lilla staden Santo Amaro i Recôncavot, det område i delstaten Bahia som ofta
nämns som själva urkällan för den brasilianska musiken. Han hade ett brett
kulturintresse, men var i början lika intresserad av film som musik.
Tillsammans med några av sina vänner, bland annat systern Maria Bethania och
Gilberto Gil började han framträda i Bahias huvudstad Salvador där han
studerade på universitet. Maria Bethania upptäcktes av Nara Leão för att
ersätta henne som sångerska i Opinião, en succéartad teateruppsättning i Rio de
Janeiro 1965. Caetano följde med som stöd och delvis som ackompanjatör. Maria
Bethania gjorde succé och efterhand började också Caetano uppträda.
Men det var först med sina polemiska sånger där han utmanade
den traditionella brasilianska musiken med rockkomp och djärva scenkläder som
han blev känd för den större publiken.
Caetano Veloso sattes ett kort tag i fängelse sedan militärdiktaturen
hårdnat 1968. Efter en överenskommelse med militären släpptes han mot att han
lovade att lämna landet. Under en ganska olycklig tid bodde han därför i England.
Caetano är en av de stora brasilianska artisterna, men han
är ganska motsägelsefull. Han slog igenom som en provokativ artist, men hans
styrka ligger egentligen i de mjuka balladerna och stillsam bossa nova. Ändå
vågar han sig gärna ut på olika experiment. Det finns en typisk ”Caetano-rock”
där hans ljusa röst ligger ovanför ett tungt komp med tung bastrumma och
tjutande elgitarrer som är spännande. Ändå är det hans sparsmakade sånger, där
han nästan viskar med en härlig känsla för effektivitet i framträdandet, som
berör mest.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar