Mariza

Hon kommer in från höger, en lång gestalt, mycket lång och väldigt slank. Hon vänder profilen mot oss och börjar sjunga, Hon är magnifik, en diva kan man kanske kalla henne. Den första sången är a capella. Hon sjunger en fras i taget och vilar länge med dem. Hon litar på sin sång och rösten är stark, intensiv.
Mariza är det nya stora namnet i den portugisiska fadon och har varit det några år nu. Hon behärskar scenen totalt, ibland skrider hon fram, ibland släntrar hon obekymrat med en blinkning mot oss. I höger hand mikrofonen,  vänster hand har ett hundratal gester. Hennes långa fingrar tecknar åt oss, hutar åt oss och bjuder in. Uttrycket på scenen är primadonnalikt, passionerat, hon älskar att vara där

Det är sällan man får se en sådan uppvisning på en scen, en sångerska som så totalt behärskar sina uttrycksmedel, och alla uttrycken är starka

Publiken är påfallande gammal, ingångsapplåden är stark men sedan är den inte med så mycket som man kan vänta, i allsången är den tyst. Kanske är det svåra fraser.

Fast jag måste erkänna, jag åker inte in. Jag beundrar men dras inte ända in. Kanske beror det på att jag inte förstår den portugisiska versionen av portugisiska, kanske beror det på att uttrycken är så starka att jag inte lockas in. Paradoxen, en fantastisk konsert men jag är inte riktig med. Kanske var jag bara trött?