Bahiamusik

Jag hade nästan givit upp musiken i Bahia. De tips på bra musik jag fick fanns aldrig i musikaffärerna. den goda musiken har trängts undan av den här skitmusiken. Så hamnade jag på ett rep i Lazzos studio med Baguncacos lilla band. Det var OK men så körde Lazzo några låtar.

Den vanliga musiken här med sitt eländiga pålkranssväng gör att man förlorar sitt eget hjärta och bara känner basdunket. I denna mer ursprungliga musiken påverkas också hjärtat men det tar istället små glädjesprång. De lätt synkoperade basslagen har en sådan tyngd tillsammans med det härliga rasslet från småtrummorna. Det är en sådan livsglädje och energi, jag tas med överraskning även om jag hört det så ofta förut. Detta är ju ett av skälen till att jag kommit hit, denna känsla ändå från fötterna och upp genom hela mig, en befriad glädje. Hoppet finns kvar.

Till detta kommer Lazzo, han visar med hela sin kropp hur det skall låta. Den bästa instruktionen ligger i det kroppsliga, hur man rör sig, var betoningen ligger, vilken känsla det skall finnas i varje ögonblick. Lazzo är en negão, ett ord jag inte vågar översätta till svenska, men ão är ett tillägg som betyder stor. Han är sambista från början och det känns, hans röst är stor och stark.

Han instruerade Baguncacos sångerska Ravana. Några ord nådde mig. ”All svart musik har smärta i sig, det hörs, den kommer från slaveriet. Det är därför den blir så kraftfull, den blir inte tillbakahållen som mycket annan musik. Den når ut direkt och rakt. Hör på skillnaden” säger han och demonstrerar ett mer konstfullt sätt att sjunga, mer västerländskt.

Jag la upp ett kort klipp från repet i min facebook, dåligt ljud dock https://video-gru2-1.xx.fbcdn.net/hvideo-xat1/v/t42.1790-2/12657689_1526602967633602_2136833815_n.mp4?efg=eyJybHIiOjYzNSwicmxhIjo1MjUsInZlbmNvZGVfdGFnIjoic3ZlX3NkIn0%3D&rl=635&vabr=353&oh=a164d8dfa95e462fc87fd7fac6a33af6&oe=56AC147C