Biståndet, moderaterna försöker igen

Nu försöker de igen. Vår Obiståndsminister Carlsson tillsammans med Schlingerbulten Schlingmann försöker göra två saker samtidigt. Dels vill de framstå som biståndsvänliga, dels vill de sänka ambitionsgraden till 0,7 procent av BNI. Det mest märkliga av deras argument att om man har ambitionen 1 procent skulle man plötsligt bli tvungen att minska biståndet om BNI sjönk, vem som nu skulle tvinga till detta. Ser man Bin Ladin stå där med en megabomb för att tvinga stackars Sverige sänka sitt bistånd? Nej det man egentligen är ute efter är att använda biståndet för att stödja svensk export, exportkrediter, varför inte till svensk vapenexport? Sen har man även andra mål, att lära Ryssland demokrati. När man ändå är igång kunde man kanske hjälpa USA att bekämpa den växande fattigdomen och hemlösheten i landet. Men det är nog inte på den agendan man står

Claes Arvidsson i Svenskan hejar villigt på, även om han inte riktigt vet vad han skall heja på. Egentligen vill han heja på en minskning av biståndet, men eftersom det inte är det som vår obiståndsminister säger sig vilja blir det lite svårt.

Då nöjer han sig med att för femte gången återanvända en lögn. Ur malpåsen plockar han fram Riksrevisionens rapport om folkrörelsebiståndet, ett bistånd som moderaterna avskyr, eftersom det kan bidra till en verklig demokratisering underifrån, inte det stöd till redan rika makteliter som moderaterna vill ge. Han ljuger helt enkelt och påstår att den rapporten visade att detta bistånd inte fungerar. Det ämnet togs dock inte upp i rapporten. Det som rapporten visade var att det i vissa fall fanns dåliga rutiner för redovisning. Det visades dock inga fall av korruption, som revisorn Staffan Ivarsson glatt påstod i ett antal TV intervjuer. Alltså egentligen en bragd av dessa små frivilligorganisationer i länder med omfattande korruptionskultur.

Ivarssons tvingades på en munkavle, eftersom det inte är så passande att en revisor ljuger. Riksrevisionen valde ändå att inte be om ursäkt, de var väl rädda om sitt anseende, som i praktiken kom att smutsas ännu mer av denna feghet. För ett par månader sedan passade SvD på att återanvända Ivarssons lögner som passar mycket bra in när man vill angripa något som inte är helt marknadsstyrt, ännu. Vad har egentligen Alliansen mot Afrika? Räcker det inte med att man är mot folkrörelser i Sverige, måste man motverka dem i Afrika också?