De svagaste

Det är genom att se hur de svagaste i ett samhälle behandlas som man kan förstå ett samhälle. Alliansen i Stockholm har än en gång sänkt skatten samtidigt är situationen för den sociala verksamheten alltmer besvärlig. Det gäller ju av någon märklig anledning att spara in på den. Socialarbetare riskerar att utsättas för våld av desperata människor som vägrats bistånd. Jag läser tillexempel i dagens Arbetaren att ”Sjuka människor som förlorar sina bostäder får inte hjälp av socialtjänsten och andra myndigheter”. Alliansen driver in i absurdum sin så kallade arbetslinje, som är en perverterad form av den arbetslinje som drivits av arbetarrörelsen. Arbetarrörelsen vill ge alla möjlighet till arbete. Alliansen vill istället hämnas på de människor som av olika skäl hamnat utanför arbetsmarknaden. I år beslutades till exempel att SLkort inte skall ses som en självklar rättighet.

Budgeten för socialtjänsten minskas och sätts under hårdare press, då gäller det antingen att försämra villkoren för de fattigaste eller att avskeda socialarbetare. Pest eller Kolera. Det är ideologin som dominerar, man tror att man genom att driva arbetslinjen skall minska på behovet av socialbidrag. I verkligheten innebär detta bara att situationen på socialkontoren blir ännu värre. Socialarbetarna berättar att alla som kan tänkas kunna arbeta placerats i arbete. Övriga har hälsoproblem eller psykiska problem som gör att de helt enkelt inte kan arbeta. Men i alliansens ideologi ligger att dessa människor skall lämnas utanför, se där det verkliga utanförskapet.

Detta skapar en ännu värre uppdelning av samhället mellan lyckade och misslyckade. De som redan har mycket skall få sin skatt sänkt, mycket vill ha mer. Jag blir rädd när jag ser ett framtida allinsSverige framför mig. Allra värst utsatta är de hemlösa. Personalen på byrån för hemlösa berättar att nu är det bara siffror som gäller, inte vård. De hemlösa kan få ett erbjudande om ett enkelt boende men ingen annan hjälp att komma ur sin situation som kan bestå av exempelvis drogmissbruk. Då krävs det behandling, men det har man inte råd med längre. Ännu värre är det för personer med psykiska problem. Mentalsjukhusen har slussat ut många många patienter ut i samhället. Detta sparar pengar, men därute får de ingen hjälp. Många av dessa hamnar i hemlöshet.

Bor man på ett härbärge sparkas man ut på morgonen och får inte komma hem förrän till kvällen. I stan finns tre daghärbärgen som kommunen vänligt överlåtit till frivilligorganisationer att sköta. Men samtliga dessa tre har lokalproblem, allra senast har Ny Gemenskaps öppna hus hotats med avhysning. Det måste vara ett minimikrav att det finns ställen där man kan värma sig under kalla dagar.

Onsdagen den 19 november kl 18 ordnar Ny Gemenskap en debatt på sin lokal på Kammakargatan 36 ög mellan mellan Marie Ljungberg Schött, ansvarigt borgarråd och Karin Rågsjö (v) vice ordf i Socialnämnden. Det är viktigt att gå dit och engagera sig för samhällets utstötta.