onsdag 19 november 2008

Vad ligger bakom vänsteruppsvinget i Latinamerika? De sociala rörelserna brukar svaret bli. Det låter som ett trevligt svar. Då är det väl bara att börja här också?

Men vänta nu lite, vad är sociala rörelser egentligen? Det är egentligen ett sociologiskt begrepp och det passar bra in på våra folkrörelser, men här syns knappast något vänsteruppsving. I Brasilien var de sociala rörelserna betydligt starkare på 80-talet, men då vann inte Lula presidentvalet.

Vad är det egentligen som hänt då i Latinamerika? Jo man har lyckats sätta de fattigas behov på den politiska dagordningen. Det handlar inte i första hand om den klassiska arbetarklassen utan just om de fattigaste. De har ju också rösträtt men tidigare har reaktionära politiker lyckats binda upp dem kring sig med olika klientelistiska tekniker, alltså köpa deras röster eller ge dem intrycket att dessa politiker kan hjälpa dem på olika sätt.

Det är denna illusion som brutits och där har de sociala rörelserna varit viktiga, men det har varit ett mycket långsiktigt arbete. Det handlar om ett paradigmskifte, att förstå att man kan rösta på kandidater från den egna klassen och att det kan leda till förändringar. Till det har nyliberalismens misslyckande naturligtvis också bidragit, men politiska skeenden är mycket komplicerade. Men sprids en erfarenhet om att det går att förändra sina villkor genom demokratiska processer är det en kraft som inte ens massmedia kan stoppa, hur reaktionära de än är.

Just nu har jag varit i Kenya, där såg jag hur det fanns tendenser till att de sociala rörelserna i slummen började formulera sig i mer politiska och ekonomiska termer. Kanske kan vi också där framöver se ett vänsteruppsving grundat på de fattigas krav på ett anständigt liv.

Sverige då, vad händer här? Jag menar att allt större grupper håller på att möta en hårdare verklighet genom minskade socialbidrag och snålare system för sjukersättning och arbetslöshet. Det är tveksamt om socialdemokratin verkligen kommer att stoppa den här utvecklingen om de kommer tillbaka vid grytorna. Är det inte dags för sociala rörelser här också, och då menar jag rörelser som formulerar dessa nyfattigas krav.

Lärdomen från Latinamerika är att detta inte är en enkel framgångsmodell. Det handlar om ett arbete på sikt för att formulera andra mål för samhället, tillsammans med dem som bäst behöver det. Detta arbete börja ute i den konkreta verkligheten, det kan inte byggas enbart på partimotioner och flygblad. Låt oss börja nu, för det kan komma att ta tid!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar