Första Maj

Det är fantastiskt att få vara med och spela i Vänsterns blåsorkester första maj. Att få blåsa liv i våren, kämpaglöden och framtidstron. Jag spelar tenorsax och flera av tenorstämmorna är enkla men samtidigt överjordiskt sköna. En typisk tenorstämma är en motmelodi som rör sig helt fritt på ackordstonerna, fyllda med en slags jubel som nästan får en att lyfta från marken. I den chilenska Venceremos är tenorstämman i refrängen en slags fanfar, paparaa, enkel men så effektiv. Blåsorkester på gator med en full sättning är en kollektiv musikmaskin som skapar en gemensam klangkropp som vi gör tillsammans. Vill du vara med nästa år, ta kontakt med mig

Här finns lite youtube att titta på http://www.youtube.com/watch?v=vFoh08dTNSQ
http://www.youtube.com/watch?v=OFx-VemLLtA
http://www.youtube.com/watch?v=6i_4qLmoSo4
http://www.youtube.com/watch?v=ZKgKJNivHYs
http://www.youtube.com/watch?v=J7sWm4m_3ek
http://www.youtube.com/watch?v=9HDMlOEgPG4
http://www.youtube.com/watch?v=7BxPK5-HXPc
http://www.youtube.com/watch?v=uoU-J0AdHfw

I år var det extra skönt, det behövs tro på solidaritet i det land där individualismen och tro på det egna klippet allt mer börjar bli religion. Det var kanske därför vi var extra många i vänsterns tåg. Blåsorkestern brukar ställa sig vid bankhörnet i Kungsan och ta emot tåget. För det mesta är tåget slut alldeles för tidigt tycker vi, men i år var vi slut innan tåget. Vi spelade mer än vi hann med under själva tåget. Då gick i alla fall jag på fälgen, det fanns ingen läpp mellan munstycket och tänderna.

Tror ni att ni får läsa något om denna energiexplosion i de stora dagstidningarna? Förr om åren brukar det vara nån ironisk släng i DN om hur hopplöst urmodigt detta är och hur märkliga dessa människor är. Jag undrade vad det skulle stå i år, men de lyckades helt förtiga 12 000 människor. Tror ni kanske att det är en politisk agenda bakom detta? DNs nyhetsbevakning blir alltmer politiserad tycks det.

I radio och andra media brukar man alltid köra en runda om hur förlegat, onödigt och repetetivt första maj är. Det märkliga är att de inte själva förstår hur de upprepar sig, som en slags perverterad tradition. I år var det likadant i radion. Jag skulle vilja uppmana dessa stofiler att sjäva ta sig ut och lukta lite på den ungdomliga kampglädje som genomströmmar tåget.