Occupy Wall Street

Visst var det fascinerande. Först sågs de bara som idioter, media brydde sig inte, möjligtvis med undantag från Fox news som bad dem gå hem och tvätta sig bakom öronen. Vill påpeka att jag i Flamman var mycket tidigt ute och skrev, när de bara var ett 70-tal. Sedan skedde något märkligt, medierna tvingades ta upp dem, kanske under den fredliga manifestation på Brooklyn bron där polisen arresterade 700. Så passerades den gräns när de bröt sig in i mediebruset, detta är en oerhörd strategisk läxa. Hur når man dit?

Deras budskap var så självklart och egentligen hade de en folkopinion bakom sig i reaktionen på bankerna. Plötsligt lyftes denna fram, trots motständet från alla medier som ägs av dem vars intressen ligger nära finansintressena. Nu talar man mycket om bankerna, men de är bara toppen på isberget. Ännu värre är finansspekulanterna som gör sig stora pengar, inte trots krisen utan i en del fall också tack vare den. Den frihet att spekulera på allt, inte bara natur och våra gemensamma egendomar utan också i att det går åt helvete för ett land, som så lovordats av finanskapitalets handgångna män på DN och SvD har fört oss mot ett hotande kaos. När skall vi våga inse att de gyllene åren för dem som tjänat grova pengar på spekulationer varit några av de mest destruktiva vi genomlevt efter kriget.

I USA har nu förhoppningsvis något hänt. Jag intervjuade Jennifer Jewell som länge slitet med att organisera de utblottade i USA, offren för denna destruktiva liberalism. Hon berättade att i Louisville Kentucky där hon bodde hade de också ockperat i finanskvarteren. När hon berättade att de nu äntligen kände att folk lyssnade på dem kunde jag inte hålla tillbaka tårarna utan började snyfta mitt i intervjun.