Rio Branco ställer ut på Kulturhuset

En läsare uppmanade mig att titta på den stora Rio Branco utställningen på Kulturhuset i Stockholm. Hon var upprörd, tyckte att den lämnade ut folk. Det mest spektakulära var hans bilder från Pelourinho i Salvador 1980, de bilder som gjorde honom känd. Detta var innan Salvadors gamla centrum restaurerades och gjordes turistvänligt. Det är utlämnande bilder av prostituerade kvinnor, slitna nakna kvinnokroppar. Det kanska kan kallas misärporr. Det är starkt och rått. Jag förstår att man kan reagera på detta och känner mig ganska kluven, På ett sätt är det verkligen misären och utsattheten som en svart estetik.

Sebastian Salgado, en fotograf jag verkligen uppskattar för att lyfta fram utsattheten dock utan detta lite spekulativa, skrev positivt om Braco, att han verkligen vågar visa upp eländet. Det ligger något i detta också, även om jag får en lätt obehaglig eftersmak av denna estetik där jag inte ser så mycket medkänsla utan mer betraktande.

Först trodde jag att bilderna var från den del av denna misär som fortfarande finns kvar nedanför São Franciscokyrkan. Gå inte ner i den slummen, den är livsfalig. Kyrkan med sina monstruäsa utsmyckningar av guld finns fortfarande kvar och glänser lika utmanande. Bilderna på Jesus på korset finns där och spelar mot de utsatta kvinnokropparna på gatan.