Ung i Mali

Vi besökte en skola i fattigkvarteren här i Bamako, 73 elever i ett klassrum på 10 kvadrat, inga böcker, inga pennor, bara en svart tavla och några träställningar som mest liknar ståplats på en fotbollsstadion. Ungarna så söta. Här borde det inte vara möjligt att lära sig något, bara fösas ihop, men det var märkligt lugnt och glatt.

I ett rum var det mycket mer tung stämning, barnen log inte ens, såg bara allvarliga ut. Det är dessa barn som har allvarliga problem hemma berättade läraren. Detta är ingen offentlig skola utan drivs som en lokal skola med stöd av en stiftelse. Det finns en lag om rätt till skola men den följs inte, enligt Oumar Mariko, ledare för vänsterpartiet SADI.






Några dagar senare träffade jag SADI:s nybildade ungdomsgrupp i en skum lokal medan mörkret faller. Vi lär oss inget i skolan säger de, vi vet inget om vår historia, hur vi befriades från kolonialismen. Sedan efteråt finns det inga arbeten, folk tänker bara på hur de skall komma till Europa. På landet är de mer medvetna än i staden. När SADI bildades hade man ingen ungdomsorganisation, säger de. Men vi upptäckte hur lätt det var att köpa ungdomar vid valen så vi måste göra dem medvetna.