Det stora tågrånet

Min pappa arbetade hela sitt liv på järnvägen, vi brukar säga i vår familj att det är tur att han inte lever nu. Han skulle mått mycket dåligt över SJ:s förfall. Men jag vill påpeka att all den skit som händer inte är SJ:s fel. Hela skulden ligger främst på alliansen men också till viss del på socialdemokraterna.

Detta måste upprepas gång på gång när folk skäller på SJ. Skäll istället hela tiden på alliansen. De har lagt upp det som att det är det statliga företagets fel och så drar de denna eländiga privatisering ett varv till.

I Mikael Nybergs utmärkta bok "Det stora tågrånet" visar han mycket tydligt på hur bolagiseringen, uppstyckningen, det brutala vinsttänkandet, privatiseringen slaktat det fina företaget.

Två principer måste vara grundläggande:

1 Samordning och planering måste fungera utan mankemang. 

2 Kunnig arbetskraft maskiner, reservdelar och annan utrustning måste finnas tillgängliga för att snabbt avhjälpa störningar och hålla lok, vagnar och infrastruktur i bästa skick

Han ger ett radband exempel på hur allt gått åt helvete på grund av den vansinniga politiken. Ett exmepel är passagerarna som fastnade i X2000 i mer än sex timmar. Hade det bara funnits ett SJ hade det lösts mycket enklare. 

På mer principiellt plan finns det två intressanta problem

1 Det är inte längre lönsamt att hålla sig med en trafikledning som skulle kunna klara ett större problem. Den är underdimensionerad av ekonomiska orsaker.

2 Det är inte lönsamt att satsa i ny teknik om man kan förlora kontraktet tre år senare. Den hantverkskultur som funnits och hållit lok, vagnar och spår i skick har försvunnit.

Just på detta område är det smärtsamt att läsa om hur yrkeskunskap metodiskt smulats sönder. Underentreprenörer vill bara ha billig arbetskraft. I boken paraderar SJ anställda som plågas av att deras yrkeskunskaper inte längre tas i anspråk. Istället är det mangement och marknadsförare som har makten. I detta skulle pappa känt igen sig, 

Fast jag skulle vilja påstå att det fanns problem också på den gamla SJ-tiden. Det som pappa var upprörd över lät faktiskt mycket lika denna kritik som finns i boken, centralstyrning utan kunskap om verkligheten. Det började redan då, men då kom tågen i alla fall för det mesta.  

Så skäll som bandhundar på vår hycklande regering som säger sig vilja ta i klimatfrågan och fortsätter slakta SJ.

Allra sist: Järnvägen är sådan att man inte kan skilja trafik och spår åt.