Farväl till Stockholm (för ett tag)

Vart går vårt samhälle? David Harvey som analyserat kapitalismens utveckling talar om suburbaniseringen som ett sätt att skapa nya marknader att investera i för att skapa nya möjligheter till vinster. De väldiga villasamhällena i USA öppnade för stora investeringar i vägar, villor och sedan konsumtion en masse, oljeberoende, den amerikanska livsstilen. Den är inte bara ohållbar, den skapar också andra medborgare med andra intressen än det gemensamma. Den skapar också denna tillväxt utan innehåll som möjliggör en fortsatt kapitalackumulation.

Han talar också om rätten till staden, till den gemensamma staden som nu håller på att förloras. De allmänna platserna, torgen och gatorna som tagits över av kommersiella krafter eftersom de behöver expandera för att skapa utrymmen för nya investeringar för det krävs en ständig tillväxt för att garantera vinsterna.

Intressant i detta sammanhang är omvandlingen till bostadsrätter. Här görs medborgarna om till investerare, som bara får en sak gemensam, försvaret av värdet på investeringen. Dessutom tvingas de till att låna enorma summor, som i slutändan bara göder bankerna. Ungdomar hålls utanför boendet, liksom lågavlönade, invandrare som tvingas ut i allt fattigare ghetton. Där jäser det.

Jag bor själv i en bostadsrätt på Söder, visserligen ett gammalt HSB kvarter som byggdes med sociala syften och är så genomtänkt att det fungerar socialt. Fortfarande är föreningens syfte främst att skapa ett levande kvarter med sammanhällning, omsorg om varandra och gemenskap. Men jag märker hur en del nya innevånare främst ser föreningen som ett affärsprojekt. Det går att argumentera för vissa kulturella aktiviteter genom att säga att de också kan höja marknadsvärdet. Andra bostadsrättsföreningar på Söder börjar inhägna sina kvarter, vill ha bort störande aktiviteter. Multi-Kulti dödades av föreningen där den underbara lokalen låg. Några hos oss försöker istället nästan desperat att gå den andra vägen, vi försöker skapa ett uthålligt stadskvarter utifrån alla aspekter, ekonomi, ekologi, kultur, socialt

Jag måste erkänna att konstruktionen med en förening är bra, den skapar möjligheter. Kunde den bara frikopplas från detta spekulativa inslag vore det fantastiskt. Men hur tar vi oss ut ur detta att lägenheter sålts för sex miljoner, vilken bubbla som blåsts upp! Det är klart att de som bor där är livrädda för att hamna i en skuldfälla, som Grekland.

Hur frigör vi oss från de ekonomiska krafter som satt oss i ett skruvstäd? Varför känner sig folk tvungna att arbeta långt bortanför sin ork? Effektiviteten i vår produktion ökar hela tiden, men den ger oss inte möjligheten att leva det goda livet! Behövs det en ännu djupare kris för att ta oss ur detta? Jag minns uppbyggeliga berättelser från Island sedan deras bubbla sprack. Folk började bry sig igen.

Det viktigaste av allt, vi måste slita makten över vårt samhälle från dem som med piskan och moroten driver mot oss ett alltmer ohållbart samhälle.