Sist jag såg henne var nog för mer än 10 år sedan, jag tyckte inte om henne. Nu undrar jag varför. Jag tyckte att hon var överspelad på scenen, spelade teater utan innehåll. Påfrestande helt enkelt.
Så talade jag med Sebastian Notini som spelar med henne. Han berättar att hon är fantastisk på att få igång folk. Clecia är en sjungande skådespelerska, det är det hon använder på scenen. Som sångerska är hon habil men inte mer.
Jag beslöt att ge henne chansen när klockan blev ett på söndagen och det kändes som om jag arbetat nog vid datorn. Hon var kommunikativ redan från början, berättade för publiken att det bara var soundcheck och att det skulle dröja en kvart. Hon dansade in på scenen med ett vattenkrus av Bahia snitt och det stod sedan framme som törstsläckare. Hon kom in gulklädd som Ochun, kärlekens, guldets och lyckans gudinna. Sedan blev det mycket Bahia folklore, samba da roda, fin musik med ett bra band. Sebastian var ju med på slagverk.
Jag såg vad som retat mig sist, detta eviga leende, såg ut som en mask. Men det går att ändra sig. Jag märkte att hon verkligen ville vara nära publiken. De små danssketcherna var faktiskt effektiva, hon gick nära oss i publiken och lockade oss att sjunga och klappa chula takt.
Sedan blev det dans mitt i middagshettan, glad dans. Vi bildade små cirklar (rodas) och det var mycket fint. Hon kallade in Chocolate, en gammal sambista i skrynkliga blåjeans och en brun tröja som improviserade och hyllade damerna, bland annat en minst 70-årig tant som fick solodansa på scenen, så avslappnat folkligt.
Clecia kom ner från scengolvet och lekte en sånglek med oss där olika personer lockades att improvisera en text, skratt och jubel. Allra sist en stor roda med Clecia som fick oss alla att dansa. Så varmt och härligt mycket Bahia. Jag fick ge mig
Några dagar senare träffade jag en kompis som också är skådespelerska. Hon berättar att hon haft ungefär samma reaktion på Clecia som jag, mycket utspel, hon försöker vara en drottning på scen. Hon tyckte inte om henne. Men att detta nya när hon kör Samba de Roda, mer folkligt, visst lär vara annorlunda. Jag hade kanske inte så mycket fel i alla fall.
Så talade jag med Sebastian Notini som spelar med henne. Han berättar att hon är fantastisk på att få igång folk. Clecia är en sjungande skådespelerska, det är det hon använder på scenen. Som sångerska är hon habil men inte mer.
Jag beslöt att ge henne chansen när klockan blev ett på söndagen och det kändes som om jag arbetat nog vid datorn. Hon var kommunikativ redan från början, berättade för publiken att det bara var soundcheck och att det skulle dröja en kvart. Hon dansade in på scenen med ett vattenkrus av Bahia snitt och det stod sedan framme som törstsläckare. Hon kom in gulklädd som Ochun, kärlekens, guldets och lyckans gudinna. Sedan blev det mycket Bahia folklore, samba da roda, fin musik med ett bra band. Sebastian var ju med på slagverk.Jag såg vad som retat mig sist, detta eviga leende, såg ut som en mask. Men det går att ändra sig. Jag märkte att hon verkligen ville vara nära publiken. De små danssketcherna var faktiskt effektiva, hon gick nära oss i publiken och lockade oss att sjunga och klappa chula takt.
Sedan blev det dans mitt i middagshettan, glad dans. Vi bildade små cirklar (rodas) och det var mycket fint. Hon kallade in Chocolate, en gammal sambista i skrynkliga blåjeans och en brun tröja som improviserade och hyllade damerna, bland annat en minst 70-årig tant som fick solodansa på scenen, så avslappnat folkligt.
Clecia kom ner från scengolvet och lekte en sånglek med oss där olika personer lockades att improvisera en text, skratt och jubel. Allra sist en stor roda med Clecia som fick oss alla att dansa. Så varmt och härligt mycket Bahia. Jag fick ge mig
Några dagar senare träffade jag en kompis som också är skådespelerska. Hon berättar att hon haft ungefär samma reaktion på Clecia som jag, mycket utspel, hon försöker vara en drottning på scen. Hon tyckte inte om henne. Men att detta nya när hon kör Samba de Roda, mer folkligt, visst lär vara annorlunda. Jag hade kanske inte så mycket fel i alla fall.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar