tisdag 24 januari 2012

Estrella da juventude (Ungdomens stjärnor)


Estrella da Juventude, bandet som kom igång genom ett märkligt samarbete mellan MST:s vänner i Sverige, speciellt Anna och Johanna som just då var i Brasilien, Bagunçaço, Kiriaka från Göteborg och MST i bosättningen São Sebastião de Uitinga i det inre av Bahia.

Numera deltar de på MST:s alla större sammandragningar i Bahia och på fester i trakten, det finns också en ungdomsgrupp. Ikväll spelar de för att hedra min närvaro i bosättningen. I början spelade de ganska yxigt, inte tight och inte heller svängigt, snarare stolpigt som om de vore svenskar. Jag funderade på om det helt enkelt var en så stor skillnad mellan dem här i det torra inlandet och en lite mer avvaktande kultur och kustlandets mer livsbejakande sensuella och fuktiga.
Men nu hör jag det oregelbundna i de underliggande åttondelarna, som skapar den där spänningen.  Motrytmerna dras som järnfilspån till pulsslagen, magneter som gör att rytmen blir tung och exakt. De har lärt sig.
De står uppställda som till fältslag, i en strikt formering. Inga danssteg, inte ens ett leende. En sådan enorm skillnad från Bagunçaço, där alla dansar hela tiden, uppfinner nya danssteg. Trummorna höjs i luften eller gör sin egen dans. Och så leendena, eller skall vi säga de ständiga förförelseförsöken från scenen.
Publiken är likadan, inga applåder, ingen dansar. Vad är detta? Blir man inte profet i sim hemstad eller är det så att det arbetstunga livet här inte inbjuder till lek? Jag blir nästan beklämd, tar upp applåder efter låtarna och få visst artigt gensvar. En tjej som går runt och fotar tar några hoppsansteg när hon rör sig. Jag hänger försiktigt på och hänger på rytmen med några steg. Då hörs förtjusta skratt bakom min rygg och faktiskt hänger några på med lite dans. Stämningen lättar och bandet får lite välförtjänta uppskattande applåder efter sista stycket.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar